Julhälsning från RCC Mellansverige

Så kom till sist den där efterlängtade stunden då coronapandemin till sist släppte sitt järngrepp om Sverige och tillvaron blev lite mer normal. Det var såå skönt att kunna delta i vanliga fysiska möten. Möten som blev både trevligare och bättre när vi såg varandra och när vi hörde varandra utan att ”muta av”.

Men (brasklapp) jag får medge att det är en normalisering med darr på ribban då vi nu i december åter ser en ökning av inneliggande covid-19-patienter, samt ökad sjukskrivning av vårdpersonal, vilket återigen pressar sjukvården.

Regeringsbytet

Ytterligare en observation som bekräftar ett visst mått av normalitet är att RCC-organisationen överlevt ännu ett regeringsbyte. Inte bara överlevt, vi kan fortsätta vår verksamhet som tidigare eftersom RCC-organisationen kommer att få ungefär lika mycket statliga pengar som vi haft de senaste tre åren.

På ett grundläggande samhälleligt plan innebär dessutom ett fredligt regeringsbyte att demokratin fortfarande står stark i Sverige, något som vi borde skatta ännu högre än vad vi gör. I länder där autokrater och diktatorer styr är förekomsten av övergrepp mot den egna befolkningen och mot grannländer lika vanligt förekommande som bilköer på Essingeleden.

Regiondagarna

Om jag ska fortsätta att gotta mig åt normalitet vill jag peka på att RCC Mellansveriges regiondagar åter har kommit i gång på allvar under hösten. Dessa fortbildningsmöten för regionernas vårdpersonal hålls av vårdprocessgrupperna för de olika cancerdiagnoserna med stöd av RCC. Vi sprider information om nyheter i nationella vårdprogrammet samt resultat i från kvalitetsregistret, kryddat med föreläsningar om andra aktuella ämnen. Denna typ av fortbildning är verkligen efterfrågad ute i verksamheterna och den är en synnerligen viktig del av kunskapsstyrningen inom området cancersjukdomar.

Cancer vs. hjärtkärlsjukdomar

En förändring är däremot att dödligheten i cancer, trots alla fantastiska medicinska framsteg, nu börjar visa tecken på att gå om dödligheten i hjärtkärlsjukdomar. Det beror inte på någon ökning av cancerdödligheten men eftersom minskningen av avlidna i cancer per 100 000 invånare är ganska liten, har förtida död i hjärtkärlsjukdomar i stort sett halverats de senaste 30 åren. I Region Stockholm var cancer den vanligaste dödsorsaken 2021, och i Region Uppsala ligger cancerdödligheten och hjärtkärldödligheten sida vid sida. Samma trend kan ses i landet i stort.

Det betyder att vi fortfarande har mycket arbete framför oss. Vi måste vässa våra insatser inom prevention och livsstilsförändringar, tidig diagnostik och screening, bättre behandlingar inklusive åtgärder som minskar risken för återfall. Det kommer att ställa stora krav på alla som jobbar inom cancervården och dess stödfunktioner. Denna utveckling märks redan ute i verksamheterna.

Som en positiv påminnelse passar det bra i sammanhanget att nämna att 2022 blev året då samtliga 21 regioner i Sverige äntligen hade kommit igång med tarmcancerscreening, något som på cirka 10 års sikt bör leda till att 300–400 svenskar slipper avlida i förtid av en av våra vanligaste cancersjukdomar. Det är verkligen ett framsteg som heter duga!

Bort med dubbelinmatning

Vi måste också komma framåt med allt bättre digitala stöd till de som arbetar i vården, framför allt med den kanske viktigaste frågan som är att på lite sikt helt slippa manuell inmatning till register och patientöversikter. Ett första steg att åtminstone slippa dubbelinmatning måste komma på plats i nära framtid. Många av er anar att detta till stor del handlar om IPÖ men det är bredare än så eftersom målet är att de definierade och strukturerade variablerna måste kunna användas i andra system förutom INCA, eftersom behovet av formaterade variabler är en grundförutsättning för en mer automatiserad försörjning av data. Detta måste lösas och det blir viktigare för varje år som går.

Eftersom våra resurser är ändliga måste vi kunna följa upp vilka behandlingsinsatser som verkligen fungerar, samt att nya behandlingar måste komma till användning på ett jämlikt sätt. Just därför är tillgång till uppföljningsdata absolut nödvändigt.

Barncancersatsningen

Nu har jag kommit till den punkten där jag börjar inse att alla våra projekt och satsningar inte ryms i detta brev. Det beror förstås på att det är så oerhört mycket på gång, alla dessa fina och värdefulla insatser som utförs i möten mellan RCC, folkhälsoarbetet och cancervården. Ta bara barncancersatsningen som inom Sjukvårdsregion Mellansverige levererat flera berömvärda utvecklingsarbeten, bland annat inom rehabilitering av barn efter hjärntumörbehandling.

Kompetensförsörjningen

Jag vill också nämna ytterligare ett av de uppdrag som RCC har - kanske det svåraste av dem alla – nämligen kompetensförsörjningen. Det blir allt tydligare att bristen på kompetenta medarbetare framstår som den dominerande flaskhalsen för vårt gemensamma förbättringsarbete. Det saknas erfarna sjuksköterskor och specialistläkare i stort sett överallt inom cancervården, men några områden sticker ut extra mycket.

Det gäller exempelvis urologin och strålbehandlingen. Inom dessa två områden har vi inom RCC tillsammans med professioner och chefer under 2022 haft i uppdrag att genomlysa läget och föreslå åtgärder. Urologirapporten väntas bli klar i början av 2023 och vår strålbehandlingsrapport har bland annat utmynnat i att RCC i samverkan under 2023 fått i uppdrag att skapa en Nationell arbetsgrupp för att koordinera det fortsatta arbetet med att göra strålbehandlingen bemanningsmässigt hållbar.

Förhoppningsvis kan vi lära oss något av vårt arbete med urologin och strålningen, det kommer i så fall väl till pass eftersom flera andra nyckelområden har bemanningsproblem, inte minst inom diagnostik där BMA inom cytologi/patologi och mammografipersonal är tydliga exempel. Jag inser förstås att vi inom RCC inte ensamma kan lösa bristen på kompetens. Men jag inser också att det behövs insatser från alla berörda för att vi ska lyckas med att locka unga människor att välja ett jobb inom vården och då helst inom cancervården. Därför har vi alla ett stort ansvar att göra vår del av det hela så bra som möjligt.

Ingen nämnd ingen glömd

Så här på slutet av året och detta brev är det förstås många fler som borde pekas ut och hyllas men någonstans måste jag dra gränsen. Ni som känner er lite bortglömda får lita på att talesättet ingen nämnd ingen glömd gäller i högsta grad.

Efter att ha deltagit i internatet för RCC i samverkan 20-21 december då även vår nya nationella cancersamordnare, Kjell Ivarsson deltog, känner jag mig optimistisk. Jag tror att Kjell kommer göra skillnad inom RCC och det ger hopp inför framtiden.

Stort tack till alla er som på olika sätt bidragit till vårt gemensamma arbete för en bättre cancervård, från förebyggande åtgärder till diagnostik och behandling, rehabilitering, uppföljning och palliativ vård. Tack till alla er som jobbar på RCC Mellansverige, RCC-styrgrupp, processledare, cancerssamordnare, patientrepresentanter och alla ni andra inom regionernas breda cancerverksamhet.

God Jul och ett Gott (pandemifritt) Nytt År önskar jag er alla!

Johan Ahlgren, verksamhetschef