En sommarhälsning från RCC Mellansverige
När jag skriver dessa rader är vi framme vid midsommarsolståndet den 21 juni. Midsommartiden, och kanske framförallt veckorna innan midsommar är årets finaste tid. Kvällarna blir allt ljusare och naturen fylls med fågelsång och blommor. Även pandemiläget har ljusnat betydligt de senaste veckorna. Mer än hälften av landets befolkning över 18 år har fått åtminstone en vaccindos och antalet covid-19-sjuka på våra sjukhus har minskat rejält den senaste månaden.
Foto: Johan Ahlgren.
I gamla tider ansåg man att solens ljus kunde jaga bort trollen, år 2021 finns belägg för att det varmare klimatet under sommaren kan hjälpa oss att trycka tillbaka coronaviruset. Ytterligare ett bra skäl att önska sig ett fint sommarväder och en varm höst - all hjälp är välkommen!
Pandemins effekter på cancervården
Under pandemin har vi kunnat se hur kommunikation, rädslor och förväntningar kan påverka mer än vi tror. De flesta tänkte att när vårdens resurser i form av vårdplatser, material och medarbetare blir riktigt ansträngda, då kommer produktionen att sjunka. Det gjorde den verkligen. Till exempel utfördes det i hela Sverige ungefär 100 000 färre operationer 2020 jämfört med 2019. Men, för cancervården såg vi minskande väntetider till operation och annan behandling, vilket var en överraskning.
Den största negativa effekten på just cancervården kom via befolkningens oro för covidsmitta och kanske även en vilja att inte vara till besvär för sjukvårdspersonalen. Befolkningen minskade sin benägenhet att söka vård och gå på screeningbesök vilket var den viktigaste orsaken till att antalet diagnosticerade cancerfall föll med uppemot en tredjedel under april-juni 2020 jämfört med samma period 2019. Jag gissar att de bilder vi fick via medierna om det ansträngda läget på våra sjukhus delvis låg bakom detta.
Dessbättre visar statistiken att sjukvården har hämtat upp en stor del av underskottet – eller ska vi säga att det är befolkningen som stått för upphämtningen? Oavsett vad som förklarar upphämtningen visar RCCs senaste rapport grundad på Cancerregistret att nedgången av diagnosticerade cancerfall låg på en mer måttlig nivå vid årsskiftet, minus cirka 6 %.
Viktigt med samverkan mellan regionerna
Om vi inte råkar ut för några större bakslag med pandemin ska regionerna gemensamt kunna reda ut den uppkomna situationen. Det är troligt att de regioner som tappade störst antal cancerfall under 2020 kommer att behöva ta emot ett ökat antal patienter under 2021 när personer med utebliven cancerdiagnos till sist söker vård. Genom en ökad samverkan mellan regionerna bör ändå situationen kunna klaras av utan att vi ska behöva se kraftigt ökande väntetider och långa köer till cancerbehandling.
Frågan kvarstår också om vad det innebär att ett stort antal individer får sin diagnos och behandling fördröjd. Det är ofrånkomligt att fördröjd behandling leder till försämrad prognos och att vissa patienter inte längre kommer att kunna botas, men en ganska stor grupp patienter kommer trots fördröjd diagnos ändå att kunna botas, men till priset av mer och tuffare behandling.
Eftersom cancervården varit prioriterad och klarat sig ganska bra tror jag att knäckfrågan för sjukvården framöver snarare blir hur man ska kunna ta hand om de elektiva operationer (höft- och knäledsplastiker, ögonoperationer, framfall, bråck m.m.) som man tvingats skjuta på.
En betydande osäkerhet gäller också själva pandemin. Vi har redan vid ett par tillfällen sett hur fort det kan svänga. Om coronavirusets deltamutation börjar dominera smittspridningen i Sverige och om smittan tar fart efter sommaren bland de stora grupperna ovaccinerade barn och ungdomar i skolsystemet finns trots allt en risk för en fjärde våg. Jag tror därför att det är viktigt att vaccinationerna fortsätter.
Ser fram emot att kunna jobba på
Trots att osäkerheten är vår ständiga följeslagare är jag helt säker på att vi alla ser fram emot att kunna jobba på som vanligt med våra egentliga uppdrag. Att kunna lägga vårt odelade engagemang på kunskapsstyrning och alla viktiga deluppdrag, såsom prevention och screening, registerarbete, patientmedverkan, IPÖ och MVP, vårdprocesser och SVF, barnonkologi och palliativ vård med flera, utan att behöva ta hänsyn till pandemin kommer naturligtvis i slutändan vara av godo för patienter, närstående och vårdpersonal.
Jag vet ju att ni alla, både ni som är anställda på RCC och alla ni som jobbar ute i regionerna, har kämpat på minst lika bra som vanligt trots coronapandemin. Men även om Teams och Zoom fungerar utmärkt i många lägen tror jag att många av oss saknar möjligheten till fysiska möten.
RCCs dialogmöten skulle tjäna på att man träffas fysiskt åtminstone varannan gång och våra regiondagar med högkvalitativ fortbildning utgör också viktiga sociala mötesplatser för alla medarbetare inom cancervården från våra sju län om de sker IRL.
Trots att vi har ett mycket speciellt halvår bakom oss är det en sak som inte överraskar; den svenska sommaren och våra semestrar har nog aldrig varit så efterlängtade och välbehövda som i år. Det gäller väl först och främst de som jobbat inom covidvården, men självklart även ni som jobbat på er vanliga plats i sjukvården. Vi som mest har jobbat hemifrån är förstås också i stort behov av att få lossa förtöjningen till datorn i arbetsrummet under några veckor. Jag hoppas att ni alla ska få möjlighet att koppla av, göra saker som ni tycker om och har längtat efter. Det mår vi alla bra av!
Vi kommer att ha nytta av våra fulladdade batterier när vi ses igen efter sommaren.
Sköt om er själva och varandra och glöm inte flytvästarna, så ses vi i augusti!
/ Johan Ahlgren, verksamhetschef
