Nytillträdd cancersamordnare på besök i Uppsala Örebro

Sidan publicerades 17 april 2019

Hans Hägglund tillträdde som nationell cancersamordnare tidigare under våren och har lång erfarenhet inom cancersjukvården, bland annat som verksamhetschef på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Tisdagen den 16 april besökte han RCC Uppsala Örebro för att lära känna personalen och diskutera viktiga frågor.

I spelaren ovan kan du titta på intervjun med Hans Hägglund.

– En viktig del är just att lära känna personalen, få ett ansikte på de som arbetar inom RCC och förstå hur man arbetar med de olika frågorna. Jag tror också det är viktigt för personalen att få möjlighet att lära känna mig och höra hur jag som samordnare ser på mitt uppdrag, säger Hans Hägglund, som under våren gör en rundresa till alla sex RCC och sjukvårdsregioner.

Hans kommer närmast från en tjänst som överläkare, professor och verksamhetschef vid verksamhetsområde blod- och tumörsjukdomar på Akademiska sjukhuset, och är därför väl bekant med cancervården i framförallt Region Uppsala. Sedan han tillträdde som cancersamordnare har han dock uppmärksammat ett mellanrum mellan sjukvården och RCC.

– När jag själv jobbade som verksamhetschef inom cancervården i Uppsala så var jag inte särskilt nära RCC. Och det har slagit mig nu att RCC behöver komma närmare vården och vården behöver komma närmare RCC. Det kan ge ett stöd åt båda hållen om verksamheterna närmar sig varandra, säger Hans.

Hans berättar under sitt besök att det bland annat är frågorna i cancerstrategin som, trots ett antal år på nacken, intresserar honom mest.

– Den här strategin togs ju fram för mer än tio år sen, men trots det tror jag att det är frågor vi kan skruva på för att fortsätta utveckla vården. Sedan finns det frågor som bör diskuteras mer, till exempel barncancer, nära vård, prevention och rehabilitering.

Även tillgänglighet och kompetensförsörjning framhäver Hans som viktiga frågor att fortsätta utvecklingsarbete inom. 

– Det arbete som är gjort med standardiserade vårdförlopp och nationella vårdprogram har varit väldigt viktigt, så även arbetet med kvalitetsregister som ligger till grund för allt detta. Dessutom bor vi i ett litet land och vi har problem med kompetensförsörjning, varför det är viktigt att vi arbetar vidare med nivåstruktureringsfrågor.

Har du identifierat några utmaningar för cancerarbetet i Uppsala Örebro?

– Det gäller kanske inte hela sjukvårdsregionen, men i Uppsala har det varit en utmaning att få till arbetet med standardiserade vårdförlopp. Man har dock uppmärksammat det och jag tror att man är på rätt väg. Sedan är allt förändringsarbete förenat med utmaningar, och det är inget som är specifikt för just den här sjukvårdsregionen. Jag tror att de utmaningar som finns med till exempel kompetensförsörjning ser ganska lika ut i alla sjukvårdsregioner.

Utmärker sig Uppsala Örebro på något sätt?

– Det jag tycker sticker ut i Uppsala Örebro är den kompetens som finns, bland annat hos era statistiker. Jag har fått höra idag att man använder kvalitetsregister och cancerregister en hel del i forskning, och det är ju det vi ska göra för att utveckla vården. Vi ska lära oss av de uppgifter vi samlar in.