Goda exempel inom cancerrehabilitering inspirerar

Sofie Grinneback, utvecklingsledare, RCC Väst och Gunnar Eckerdal som är regional processägare cancerrehabilitering vid RCC Väst och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, ansvarade för utbildningsdagen. Gunnar välkomnade alla deltagare:

– Idag ska vi lära oss mer om cancer och rehabilitering. Att vi är så många visar på inspiration och engagemang!

Cancerrehabilitering bedrivs i team och är ett viktigt område. Gunnar Eckerdal informerade inledningsvis utbildningsdeltagarna att det i lagstiftningen framgår att cancerrehabilitering är jämställt med cancerbehandling.

– Att detta är ett prioriterat område är viktigt att känna till, det får inte glömmas bort. Frågor kring patientens vardag och egna behov måste lyftas för bästa rehabiliteringsinsatser. Målet är att vi ska följa vårdprogrammet för cancerrehabilitering och fylla på med kunskap. Vi ska inte uppfinna egna hjul på kliniker runt om i regionen.

"Så här har vi gjort" – föreläsningar som gav inspiration

Under dagen presenterade fyra arbetsteam från olika sjukhus exempel på förbättringsarbeten som utvecklats och utvärderats inom området cancerrehabilitering. Genom att dela med sig av sina redogörelser kunde erfarenheter utbytas och inspiration skapas.

Fysisk träning och balans mellan aktivitet och vila – Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Louise Östgaard, verksamhetsutvecklare inom verksamhet arbetsterapi och fysioterapienheten, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, berättade om patienters upplevelser när det gäller träning och balans mellan aktivitet och vila. Syftet med rehabiliteringsarbetet var att stödja patienter under och efter onkologisk behandling. Patienternas önskemål och behov lyssnades in. Föreläsningar, träning, individuella besök och gruppträning med fysioterapeut utgjorde grunden i rehabiliteringen och utvärderades med enkäter och intervjuer. Svaren från patienterna analyserades och det visade sig att fysisk aktivitet och balans mellan aktiviteter och vila gav mycket positiva effekter. Louise Östgaards slutsats av arbetet var tydlig:

– Resultatet visar på mer kraft och energi i vardagen för patienten. Rutiner och möten med andra människor har också gjort stor skillnad. Rehabiliteringen blir en brygga till att ta sig vidare. Framtiden är tyvärr lite oviss när det gäller det här arbetet. Vi vet inte i dagsläget hur länge det kan pågå eller om det kommer att fortsätta.

Rehabiliteringskoordinator på onkologmottagningen – Södra Älvsborgs sjukhus

I Borås har onkologmottagningen med hjälp av rehabiliteringskoordinator hjälpt och stöttat cancerpatienter med långvarig sjukskrivning. Jessica Hansson, processledare för sjukskrivning och rehabilitering, Södra Älvsborgs sjukhus sammanfattade arbetet. Det handlade om patienter som var färdigbehandlade men i behov av fortsatt rehabilitering. Målet var att få in dessa patienter tidigare i rehabiliteringsprocessen och kvalitetssäkra omhändertagandet. Rehabiliteringskoordinatorn kunde – med hjälp av kartläggning av patientens rehabiliteringsbehov – se till att rehabilitering genomfördes tillsammans med olika aktörer. Jessica förklarade:

– Genom att följa de regionala medicinska riktlinjerna har rehabiliteringskoordinatorn kunnat föra över patienterna till primärvården, där cancerrehabiliteringen ska ske. Resultatet av arbetet visar på en nedåtgående trend med sjukskrivningarna tack vare rätt rehabiliteringsinsatser.

Projektdeltagare bakom de fyra inspirationsföreläsningarna. Från vänster: Jessica Hansson, Frida Andersson, Eva Nyberg, Kristin Wingren, Anna-Maria Särnhult, Malin Andersson, Sofia Nordgren, Pernilla Fagerlind, Karin Janneson, Inga-Britt Pedersen, Birgitta Bååthe, Viveka Grant Pedersen. Ej med i bild: Louise Östgaard.

Uppföljning av symptom – Uddevalla sjukhus

Sofia Nordgren och Frida Andersson, kontaktsjuksköterskor inom prostatacancerteamet, Uddevalla sjukhus, redogjorde för rehabiliteringsarbetet med prostatacancerpatienter. Arbetet fokuserades på den grupp som tillhörde de svårast sjuka. Patienternas behov av rehabilitering varierade och olika bedömningsinstrument fanns till hjälp. Ett bra system var patientöversikten, som gav en bild över hela sjukdomsförloppet och hur symptom följdes upp. Med hjälp av enkätfrågor som patienterna själva fyllde i inför läkarbesök identifierades rehabiliteringsbehoven.

– Vi kan se vilka insatser vi behöver göra, vad som förändras under tiden när det gäller behandlingen och identifiera biverkningar. En översiktsbild med information om patienten sparar tid och fungerar bra, förklarade Sofia Nordgren.

Rehabilitering – Skaraborgs sjukhus

Pernilla Fagerlind, Karin Janneson och Malin Andersson arbetar som kontaktsjuksköterskor på olika mottagningar vid Skaraborgs Sjukhus. De redovisade ett projektarbete med fokus på cancerrehabilitering. Pernilla inledde gruppens föreläsning:

– Vi möter patienter som har problem orsakade av sjukdom och behandling. Det saknades en cancerrehabiliteringsprocess på Skaraborgs Sjukhus och vi fick uppdraget att testa en fungerande önskad process.

För att möta behov och erhålla en helhetssyn på patienternas situation var det nödvändigt att rehabiliteringsprofessionens kompetens var tillgänglig. Genom att tydliggöra olika yrkesgruppers kompetens inom cancerrehabiliteringsområdet, gjorde de olika yrkeskategorierna en kompetensbeskrivning. Det som också prioriterades i projektet var teamträffar och utveckling av samarbete kring cancerrehabilitering.

– Det vi lärt oss är att saker och ting kan behöva få ta lite tid för att mogna. Att engagera alla berörda så tidigt som möjligt är oerhört viktigt, berättade Pernilla.

Utveckling och förbättringsarbete måste få sin tid

De fyra inspirationsföreläsningarna engagerade deltagarna och Gunnar Eckerdal avrundade med några övergripande råd:

– I ett utvecklingsarbete är det en fördel att drivas av sin egen motor, men också viktigt att ta en dialog och förankra med sin chef. Tid och utveckling måste få ta en del av resurserna, annars kommer det inte att fungera. Ta tillvara på möjligheten att få hjälp från rehabiliteringskoordinatorerna.

Text och foto: Annika Magnusson