Nya rekommendationer för återrapportering av ärftliga varianter vid diagnostik av cancer
Nu finns nya rekommendationer för återrapportering av medfödda, oftast ärftliga, genetiska varianter vid diagnostik av vuxna patienter med cancersjukdom inom klinisk patologi. Bakom står Nationella arbetsgruppen för ärftlig cancer vid RCC i samverkan.
Allt fler genetiska analyser görs inom klinisk patologi för att kunna styra behandling och uppföljning av patienter med tumörsjukdom. Resultaten kan ge information om medfödda genetiska varianter kopplade till ökad risk för cancer. En sådan information kan vara viktig för att kunna förebygga cancersjukdom för patienten och anhöriga. Men stöd behövs inom diagnostiken av cancersjukdom avseende vilka genetiska varianter som bör återrapporteras för att de är av nytta för uppföljning och ärftlighetsutredning.
Nationella arbetsgruppen för ärftlig cancer (NAG) lyfter i ett nyligen publicerat PM rekommendationer för återrapportering av medfödda genetiska varianter vid cancergenetiska utredningar. Marie Stenmark-Askmalm, ordförande för NAG ärftlig cancer, onkolog och klinisk genetiker, förklarar vidare:
– Det handlar bland annat om att vi ger varandra stöd inom diagnostiken, och har en dialog mellan i detta fall patologer och genetiker och övriga intresserade. Diagnostiken måste vara tydlig så att inga kliniskt irrelevanta fynd svaras ut. Det skulle kunna leda till felaktiga behandlingar. Rekommendationerna bidrar till en standardisering och en förutsägbarhet.
I en tabell sammanfattas vilka patogena varianter (klass 4 eller 5) som bör eller kan svaras ut i specificerade gener och vid olika cancerdiagnoser. Det handlar om patogena varianter i gener förknippade med tydligt förhöjd risk för till exempel ärftlig polypsjukdom i tarm, bröst- och äggstockscancer, malignt melanom eller Lynchs syndrom (ärftlighet för bland annat tarmcancer och livmoderkroppscancer). Parad analys både på tumör och blodprov är en effektiv metod för att utreda om det föreligger en medfödd ärftlig variant.
– Parad analys är viktigt för att ta reda på om den genetiska förändringen som hittats i tumören också finns i blodet. En sådan analys kan ge omedelbar kännedom om den genetiska förändringen är medfödd. Det har betydelse inte bara för patientens behandling och uppföljning utan också för dennes släktingar, fortsätter Marie Stenmark-Askmalm.
NAG ärftlig cancer ser att det finns ett behov av riktlinjer för hur genetisk vägledning kan genomföras vid bred diagnostisk testning som ger information om medfödda ärftliga varianter med ökad risk för cancer. NAG:en har erfarenheter av att utveckla sådana riktlinjer vid behandlingsstyrande genetisk diagnostik i specifika cancerdiagnoser.
– Att kunna erbjuda personer med ökad risk för cancer genetisk vägledning och utredning är en viktig del i att få personer med ärftlighet att kunna hantera sin ärftlighet. Det leder till empowerment och personcentrerad vård. Sedan behöver sjukvården också vara organiserad så att kontrollprogram fungerar, det för att helt förebygga eller tidigt upptäcka cancer. Här ger kunskapsstyrningen stora vinster när det kommer till att utveckla och förankra riktlinjer. På sikt leder det till en mer likriktad och rättvis vård över hela landet, avslutar Marie Stenmark-Askmalm.
Rekommendationer ur PM:et
- Ur ärftlighetsperspektiv rekommenderas parad analys, det vill säga att den genetiska förändringen som hittats i tumör även eftersöks i normalvävnad som blodprov. Först efter att varianten identifierats i blodprov kan den svaras ut som konstitutionell (medfödd/ärftlig).
- Endast sannolikt patogena (klass 4) och patogena (klass 5) varianter bör svaras ut. Varianter av oklar klinisk signifikans (VUS, klass 3) bör registreras i laboratoriets databas men i typfallet inte rapporteras kliniskt.
- Vid diagnostisering av cancer hos vuxna (oavsett diagnos), och efter adekvat patientinformation, bör sjukdomsorsakande varianter i generna APC, BRCA1, BRCA2, MLH1, MSH2 (inklusive EPCAM), MSH6 och dubbla (bialleliska) patogena varianter i MUTYH svaras ut.
- Utöver global rapportering enligt ovan innehåller PM diagnosspecifika rekommendationer för flera av de vanligaste cancerdiagnoserna hos vuxna.