Huvud- och halscancer

Varje år får nästan 1 600 personer huvud- och halscancer i Sverige. Medelåldern vid diagnos är cirka 65 år. Diagnosen är vanligare bland män än bland kvinnor, men fördelningen mellan könen varierar mellan olika tumörlokaler.

Huvud- och halscancer är ett samlingsbegrepp för tumörer i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa, bihålor, spottkörtlar samt lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör. Varje diagnosgrupp är i sin tur indelade i undergrupper som skiljer sig åt, både vad gäller tillväxt, risk för spridning, prognos och behandling. De tre vanligaste grupperna är cancer i munhåla, mellansvalg (orofarynx) och struphuvud (larynx).

Antalet fall av huvud-halscancer ökar med ca 3 % per år. Snabbast ökar tumörerna i mellansvalget och de är oftast virusorsakade (HPV = humant papillom virus).

Vanliga symtom vid huvud- och halscancer är heshet, sväljsvårigheter, sår i munhålan som inte försvinner eller knuta på halsen. Symtomen kan ibland vara vaga och likna infektioner med halsont. Det gör att sjukdomen kan vara svår att upptäcka i ett tidigt skede.

Huvud- och halscancer behandlas med kirurgi, strålning eller cytostatika, vilka ofta ges i kombination. Det är relativt vanligt med kvarvarande besvär efter behandlingen, till exempel problem att svälja, smärtor, muntorrhet eller att tala. Den relativa femårsöverlevnaden är 67 %, men skiljer sig mycket åt beroende på var cancern sitter och i vilket tumörstadium den upptäcks.