Klara Nypelius Standley är årets processledare i Syd

Dietist i cancervården

Jag är dietist i grunden och jobbar kliniskt på onkologen i Malmö, där har jag varit de senaste fem åren. Innan dess har jag jobbat i primärvården och på Hälsoenheten (nuvarande Levnadsvanemottagningen) i Malmö. Jag har tidigare också jobbat som sakkunnig matvanor på dåvarande Kunskapscentrum för levnadsvanor och sjukdomsprevention. Det var där mitt intresse och kunskap om preventionsfrågorna verkligen tog fart, även om det alltid funnits där i viss mån. 

Obesitas och patientinformation i cancervården

Jag började som patientprocessledare för prevention på RCC Syd våren 2022. Det var egentligen helt fel tid för mig, jag skulle precis komma tillbaka från min föräldraledighet och inte jobba heltid, men det lät för kul för att tacka nej.

Sedan jag började som patientprocessledare har det blivit alltmer tydligt för mig att det är två huvudområden som jag tycker är extra viktiga och som vi behöver prata mycket mer om:

Det ena är obesitas som riskfaktor för cancer, och då arbetet med hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet för att minska risken för en ohälsosam viktuppgång, framför allt på samhällsnivå.

Det andra är arbetet med levnadsvanor i cancervården och patienternas rätt att få tillräckligt stöd för att kunna ta egna beslut och förändra sina vanor. Det handlar inte om att vi som vårdpersonal ska komma med pekpinnar och säga vad som är rätt och fel, utan istället att vi ska ge patienterna möjligheten att själva kunna göra ett informerat val.

Preventionsarbetet behöver finnas på alla nivåer

I stort skulle jag säga att vi behöver lyfta perspektivet från individnivå till samhällsnivå. Det måste bli lättare för människor att göra hälsosamma val. Det är många som verkar tro att det räcker att informera människor, men människor vet i allmänhet vad som är hälsosamt. Få tror att det är bra att röka, bara sitta still och äta godis. Det är i första hand inte ett kunskapsproblem utan handlar mer om miljöfaktorer, förutsättningar och normer. Det är absolut ett hinder. En framgångsfaktor kan vara att preventionsfrågorna får större plats i vägledande dokument. Det ryktas t.ex. om att den nya europeiska cancerkodexen som kommer nästa år ska ha ett större fokus på policyfrågor.

RCC är för mig en viktig aktör bland flera andra. Arbetet med prevention och levnadsvanor är något som rör så många delar av samhället så det är inget RCC kan lösa på egen hand. Jag tror på bred samverkan och att kroka arm med alla som vill dra åt samma håll, allt ifrån myndigheter till delar av hälso- och sjukvården till civilsamhället. RCC har en betydelsefull roll genom att lyfta just cancerperspektivet vilket kan ge extra tyngd i arbetet.

Vägen framåt

Mitt fokus framöver är att fortsätta jobba på med den nationella arbetsgruppen för cancerprevention. I höst kommer vi förhoppningsvis kunna prioritera arbetet med att ta fram ett nytt webbstöd om levnadsvanor i cancervården. Sen kommer som sagt den nya kodexen att publiceras nästa år så det kommer vi såklart att jobba med att sprida.  

Men om jag fick önska vad som helst, vore idealet att man på riktigt ser över hur vi ska förändra dagens matmiljö, alltså faktorer som marknadsföring, pris och utbud, till en mer hälsofrämjande sådan. Jämför man med cigaretter så har samhället genomfört stora förändringar de senaste 25 åren för att minska rökningen medan det bara blir lättare och lättare att få tag på ohälsosam mat. Ett första steg kan vara att man antar målen som finns i slutbetänkandet ”En hälsosam och hållbar livsmedelskonsumtion” som kom från Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten tidigare i år, och att arbetet med de insatsområden som lyfts i rapporten påbörjas.