Funktionella besvär efter cancer i bäckenet

RCC i samverkan har tillsatt en arbetsgrupp med regionala projektledare där var och en har i uppdrag att regionalt utveckla och främja kunskapsuppbyggnad och omhändertagande av besvär efter avslutad behandling av cancersjukdom i bäckenet.

Funktionella besvär efter cancer i bäckenet är vanligare till följd av behandling för vissa cancerdiagnoser: Blås- och tarmcancerdiagnoser, gynekologiska cancerdiagnoser så som livmoderkropp, livmoderhals, äggledare, äggstock, vagina samt vulva, tumörer i manliga könsorgan, testikelcancer och prostatacancer. Även vid och efter sarkom i bäckenregionen och efter viss typ av behandling för blodcancersjukdomar kan besvär uppstå.

Hur fångar man upp besvär?

Det är inte säkert att patienten själv tar upp funktionella besvär. Därför behöver vårdgivare fråga, exempelvis vid uppföljningsbesök. Patientens behov av cancerrehabilitering ska tas upp i Min Vårdplan och man behöver aktivt och återkommande följa upp hur behov förändras och hur de påverkas av åtgärder som sätts in.

När man frågar hur patienten upplever funktionella besvär förmedlar man också till patienten att man kan få besvär under och efter cancerbehandling och att det till viss del är förväntat. Det visar också patienten att man som vårdgivare bryr sig om komplikationer, kvarstående problem och sena effekter och att bibehållen livskvalitet efter behandling också är viktig. Man behöver ta upp frågan vid upprepade tillfällen.

Patientens behov av cancerrehabilitering ska tas upp i Min Vårdplan och/eller Rehabiliteringsplan och det behöver följas upp hur behoven förändras och hur de påverkas av åtgärder som sätts in.

Funktionella besvär påverkar hela livssituationen

Det är viktigt att uppmärksamma och åtgärda de konsekvenser som funktionella besvär ofta ger för exempelvis relationer, arbetsförmåga och socialt liv. Det är alltid viktigt att man kartlägger hela patientens situation, inklusive grundorsaken, och inte enbart fokuserar på konsekvenser då man planerar åtgärder och uppföljning.

Det finns både generella och specifika instrument för att skatta patienters besvär. Dessa bör systematiskt användas för alla patienter. När man använder dessa behöver man tänka på att bedöma om patienten har läs- eller skrivförmåga på en nivå så att hen kan svara på frågorna. Det är inte självklart. Ibland kan man behöva förklara frågorna eller ta hjälp av tolk.

Systematiskt arbete på regional och lokal nivå

Arbetsgruppen föreslår en modell för screening och omhändertagande som förutsätter att man i regioner och landsting arbetar aktivt med att systematiskt och återkommande fånga upp patientens besvär under och efter cancersjukdom och behandling.

För varje diagnos eller diagnosgrupp är det viktigt att man regionalt och lokalt utarbetar en plan för hur man systematiskt ska uppmärksamma problem och utarbetar en struktur för hur patienter som har problem ska behandlas och följas.

I planen bör man beskriva:

  • Hur man systematiskt inventerar patientens behov
  • Åtgärdsplaner för de vanligaste förekommande behoven
  • Plan för fortsatt omhändertagande av patienter som har problem

Faktaägare: Maria Hellbom
Ansvarig redaktör: Mimi Taylor
Gemensam information uppdaterad: 29 november 2017