Dags för pension efter många års arbete med cancerprevention

Anna, ge oss lite karriärshistorik

Jag började som utvecklingsbarnmorska på RCC Syd 2013 och under större delen av tiden har jag även arbetat kliniskt som barnmorska. Uppdraget på RCC Syd har inneburit att med olika åtgärder minska antal kvinnor som utvecklar livmoderhalscancer. Att med hjälp av information och kunskap stärka och bygga upp verksamheten för livmoderhalscancerprevention i våra södra regioner. Jag har aldrig tidigare varit så länge på en arbetsplats, som jag varit på RCC Syd.

Tidigare har jag arbetat som sjuksköterska och barnmorska i flera olika sammanhang och har även utbildat mig inom akupunktur, vilket jag har haft stor nytta av och utövat till kvinnor med bäckensmärtor under graviditet och spiralinsättning.

Berätta om arbetet med den nya rollen du medverkade till at ta fram – dysplasibarnmorskan

1995 arbetade jag på gynmottagningen i Malmö och en av mina arbetsuppgifter var att ta cellprov på kvinnor som genomgått konisering, på grund av cellförändringar. Samtidigt startade studien Swedscreen, med syfte att kartlägga vilka HPV, Humant papilomvirus, kvinnor bar på, som har eller hade haft cellförändringar. Jag blev tillfrågad om vi kunde initiera samma projekt i Malmö, vilket vi gjorde. Det innebar att när kvinnor med cellförändringar kom till vår mottagning på Kvinnokliniken för att ta ett kontrollprov, knackade jag på dörren och frågade om jag kunde få borsten som läkaren tagit provet med, för att få materialet analyserat. På så vis kunde vi se vilket eller vilka HPV-stammar som var vanligast förekommande hos kvinnor med olika grader av cellförändringar. Allt registrerades, analyserades och sammanställdes.

Efter projektet fick jag möjligheten att fortsätta på gynmottagningen för att hjälpa till att bygga upp den nya rollen som dysplasibarnmorska, vilket innebar att jag tog hand om stora delar av uppföljningen av kvinnor med, eller som behandlades för, olika grader av cellförändringar.

Idag har alla regioner i Sverige dysplasibarnmorskor och rollen är här för att stanna.

Jag vet att du har arbetat med provtagningsbussar – kan du berätta mer om detta?

I ett tidigt skede, när jag arbetade på gynmottagningen i Malmö, blev jag kontaktad av Gyncancerföreningen som påpekade att det fanns medel att söka för projekt med inriktning att öka kunskap, förståelse och provtagning av cellprov. Det resulterade i att vi fick möjlighet att införskaffa en äldre husbil, som byggdes om och blev ett riktigt bra rum för gynekologisk undersökning och cellprovtagning. Vi reste runt i Skåne, Kronoberg och Blekinge för att provta kvinnor. Projekt RÄDDA LIV-modern rullade på.

Till vår glädje noterade vi att vi verkligen nådde kvinnor som tidigare inte alltid tagit sig till provtagningen i samband med att de blev kallade. Detta fick mycket uppmärksamhet i media och hos mina barnmorskekollegor runt om i landet.

Det finns vissa områden där deltagandet av cellprovtagning är ganska lågt, vad beror detta på tror du och vad kan man göra åt det?

Det är en svår fråga. Jag har försökt påverka deltagandet med hjälp av olika insatser och har bland annat utbildat hälsokommunikatörer, deltagit vid mamma- och barnträffar på Rosengård samt utbildat på Svenska för invandrare (både personal och studerande). Vi har en arabisktalande kvinna på en av barnmorskemottagningarna på Rosengård, som dagligen befinner sig i väntrummet och bland annat informerar kvinnor om egenvård och vikten av cellprovtagning. Alla är så nöjda när de går därifrån, men vi ser ingen märkbar skillnad på statistiken. Kvinnorna som kom till provtagningsbussen på Rosengård bodde oftast i andra områden, men arbetade i Rosengård. Jag har även haft kontakt med imamer för att informera dem om fördelarna med provtagning. Här tror jag att man kan göra mycket mer.

Vad kommer du ägna dig åt nu när du går i pension?

Ja det är en bra fråga. Det kommer att bli många natur- och hundpromenader fram och tillbaka från stan (Malmö) till Limhamnsfältet. Jag har även barn, barnbarn och kompisar i Malmö, Stockholm och USA som jag gärna umgås med. Dessutom har jag funderingar på att ta upp akupunkturen mera organiserat igen, jag har många kompisar som kommer titt som tätt för behandling. Och självklart; njuta av kultur!

Vem blir din efterträdare nu på RCC Syd?

Det blir Ulrika Stråhlman, som faktiskt redan har börjat. Ulrika är dysplasibarnmorska sedan ett par år tillbaka. Jag föreläste för henne när hon studerade för att antal år sedan och lade redan då märke till att hon var otroligt engagerad i detta ämne. Jag är så tacksam att Ulrika tar vid efter mig då hon har samma intresse och glöd som jag hade när jag gick in i detta uppdrag.

Vi önskar Anna stort lycka till med denna nya fas i livet!