Ny processledare för cancerrehabilitering barn och ungdom
Neuropsykologen Ingrid Tonning Olsson är RCC Syds nya patientprocessledare för cancerrehabilitering barn och ungdom.
Hej Ingrid och välkommen till RCC Syd! Vill du berätta lite om dig själv.
Hej och tack! Jag är neuropsykolog som började arbeta på Skånes universitetssjukhus år 2000 med kognitiva utredningar av barn med hjärntumör och barn med epilepsi. Ganska snart förstod jag att vi neuropsykologer har något som forskningsområdet sena komplikationer efter barncancer behöver. Vi neuropsykologer kan mäta kognition och det var uppenbart att många överlevare hade stora kognitiva problem och cancervården behövde utvärderas inte bara i termer av överlevnad utan också i termer av sena komplikationer. Jag disputerade 2015 på en avhandling om kognition efter barnhjärntumör och 2016-19 gjorde jag en post-doc på ett av världens mest välrenommerade barncancersjukhus St Jude Children’s Research Hospital i Memphis, Tennessee, USA. Tillbaka i Sverige har jag fortsatt forska inom området kognitiva sena komplikationer efter barncancer och jag har sedan 2023 Barncancerfondens 4-åriga Barncancerforskartjänst. Jag har också varit med att skriva vårdprogrammet för Cancerrehabilitering för Barn och Unga och det är därför väldigt roligt att få ta processen vidare och arbeta som regional patientprocessledare med implementeringen.
Berätta mer om hur du ser på din roll som regional patientprocessledare för cancerrehab barn och ungdom.
Först och främst tycker jag det är väldigt roligt och stimulerande att få arbeta i en ny roll som patientprocessledare. Sen tror jag att det också innebär stora utmaningar. Vården är väldigt slimmad och utrymmet för att ta ett steg tillbaka och reflektera över sitt arbetssätt är ibland obefintligt. Vi är medvetna om att vi skrivit ett väldigt ambitiöst vårdprogram och att uppgiften att implementera kan kännas överväldigande, men jag vet också att det finns väldigt många kunniga personer som har en genuin önskan att förbättra den cancerrehabilitering som erbjuds barn och unga. Denna önskan tror jag att vi kan bygga på. Det som framför allt är viktigt i min roll blir därför att ta fram de tankar och idéer som kommer underifrån. Jag vill också uppmuntra till att våga ta tag i och jobba med förbättringar i små projekt utan att nedslås av att det kanske finns många delar i vårdprogrammet som vi ännu inte kan uppfylla.
Vilka förhoppningar och utmaningar ser du inom ditt arbetsområde under den närmsta framtiden?
Mina förhoppningar är att vi skall få en mycket bättre strukturerad och individanpassad cancerrehabilitering för barn och unga, i samarbete mellan olika vårdinstanser. Det är viktigt att denna rehabilitering riktas till dem som behöver det bäst. Jag hoppas också att vi i vården skall bi bättre på att behandla komplexa tillstånd som till exempel cancerrelaterad fatigue. Vårdprogrammet för rehabilitering för barn och unga omfattar idag inte unga vuxna som behandlats för cancer i barndomen men här ser jag mycket stora behov som jag hoppas kommer att bli mötta i framtiden. I mitt arbete som forskare hoppas jag vara med och bidra till att framtidens barncancerbehandlingar skall innebära färre sena komplikationer.
Bild: Amelie Herbertsson
Nationellt vårdprogram cancerrehabilitering för barn och ungdom, Kunskapsbanken