Vad tyckte du om kursen?

Tre frågor till Mattias Kristoferson, ST-läkare på vårdcentralen vid Citysjukhuset +7 i Göteborg och underläkare på de psykiatriska akutmottagningarna vid Södra Älvsborgs Sjukhus och Kungälvs sjukhus.

Varför har du valt att gå den här kursen?

– Jag känner att det här är kunskaper jag behöver ha med mig i vardagen som blivande allmänläkare och även inom psykiatrin. Det finns ett stort behov av att kunna möta patienterna på deras nivå, det gäller anhöriga också. Jag tror att fler läkare borde gå den här kursen, just för att det här en del av vår vardag. De flesta läkare kommer att träffa patienter där vi är tvungna lämna svåra besked, så detta är definitivt något man behöver ha med sig.

Hur tycker du att övningarna har varit?

– Jag är enormt imponerad av skådespelarnas insats. Det måste dränera dem på energi, för de är jätteduktiga. Det är alltid lite nervöst när man träffar nya människor och hur mycket man vågar blotta sig. Jag tycker det var bra att man satte upp spelregler – det vill säga att det som sägs och görs här, det stannar här. Det är också en möjlighet att få testa gränserna. Att få göra omtag och prova på olika alternativ, för man har ju erfarenheter där man har tänkt efteråt att man kunde ha gjort saker annorlunda.

Hur tycker du att teoripassen har varit?

– Jag ser poänger med vissa saker nu mot slutet av kursen, till exempel det här med att sätta en gemensam agenda för samtalet och kanske få det mer strukturerat från början. Det är något som jag definitivt kommer använda mig av. Jag tror att det kan hjälpa till att få en bättre struktur på samtalet. Risken är att det flyter ut annars. Jag tror också en agenda kan underlättar för patienter och anhöriga att lyfta sådant de inte vågar ta upp vissa gånger. På sätt skapar man ett mer öppet forum för diskussioner.