Aktionsforskning

Cancervården står inför stora utmaningar. Fler blir sjuka när invånarna blir allt äldre och resurserna är inte obegränsade. Samtidigt görs landvinningar i behandlingsmetoder och läkemedel, men ofta tar det lång tid innan dessa används fullt ut i den kliniska verksamheten. En viktig fråga är alltså hur nya behandlingar och ny kunskap kan få snabbare genomslag i sjukvården till nytta för patienterna.

Det är bland annat svar på det som söks med den långsiktiga satsning på aktionsforskning som knutits till Regionalt cancercentrum väst. Arbetet sker i samarbete med Center for Healthcare Improvement vid Chalmers, som leds av Svante Lifvergren, läkare, forskare och utvecklingschef på Skaraborgs sjukhus och Andreas Hellström, universitetslektor i Teknikens ekonomi och organisation.

Forskar "med" inte "på"

– Ett viktigt kännetecken för aktionsforskning är att man forskar MED verksamheten, inte PÅ den. Praktiker och forskare arbetar tätt tillsammans och de frågeställningar man forskar om är ofta verksamhetens egna vardagsproblem. Aktionsforskning har stora likheter med kvalitetsutveckling när den är som bäst. Det är ett förhållningssätt till forskning där kunskap från olika vetenskapliga discipliner länkas samman för att skapa värde i vardagens praktik. Samtidigt vill aktionsforskningen också bidra till en mer generaliserad kunskap som är tillämpbar i många olika sammanhang, berättar Svante Lifvergren. 

Kan inspireras av andra branscher

Meningen är att forskningen inom ramen för Regionalt cancercentrum väst ska fungera som katalysator för nya utvecklingsprocesser och översätta kunskap från andra branscher och på det viset lyfta in nya idéer i cancervården

– Många av de frågor som vi står inför i hälso- och sjukvården har funnits i andra branscher tidigare. Därför är samarbetet med Chalmers viktigt. Vi kan snegla på hur man gjort på andra håll. Finns det något vi kan använda oss av? Hur översätter vi det i så fall till vården? Det är spännande att överföra metoder från ett sammanhang till ett annat. Det föder idéer och skapar ny energi, säger Svante Lifvergren.

Skapar plattformar för lärande

Det handlar mycket om att hitta metoder att sprida kunskaperna. Att skapa plattformar för lärande där kunskaperna kan sprida sig som ringar på vattnet. Hur överförs nya metoder och utvecklingsframsteg bäst mellan olika cancerprocesser och mellan olika vårdnivåer? Och hur kan lärdomar som dras inom cancervården komma andra delar av hälso- och sjukvården till nytta.

– Vården är en mycket komplex apparat. Man måste vara vara ödmjuk när man ska bedriva utvecklingsarbete om det ska bli varaktiga förändringar. Vi måste pröva nya vägar och arbeta annorlunda mot vad vi tidigare har gjort, säger Andreas Hellström. 

Kunskaps sprids via vårdprocesserna

CHI samverkar med Regionalt cancercentrum väst i den gemensamma kunskapsutvecklingen som sker kring vårdprocesserna. Samtidigt studerar man de olika lärplattformernas betydelse för lärande i komplexa system.

– Viktiga faktorer som vi ser här är bland annat att det så tydligt är professionsstyrt. De regionala processägarna och deras nätverk driver utvecklingen genom ett gemensamt lärande. Utvecklingen är också lärandedriven. Organisationen gör erfarenheter under resans gång, tar in vad tidigare studier och vetenskapen säger, och förändrar och förbättrar kontinuerligt sättet att arbeta. Vi ser också att den här satsningen är positiv och utmaningsstyrd, det vill säga den sätter fokus på möjligheter och styrkor, säger Andreas Hellström. 

Patienter som medskapare

En annan viktig fråga är att få med patienterna mer i utvecklingen av cancervården.

– Vi har i Sverige goda resultat i cancervården, men många undersökningar visar att patienterna är i underläge. Det finns skäl att lyfta fram dem i våra vårdkedjor, säger Svante Lifvergren. Vi behöver se patienten mycket mer som medskapare i våra processer, lyssna mer och få deras hjälp med hur vi ska utforma processerna.

Svante Lifvergren ser framför sig en rad olika forskningsprojekt under de tre år som forskningssatsningen i första hand ska pågå.

– Aktionsforskningen ska utgå från de problem som praktikerna i processer och verksamhet behöver ha hjälp med, säger han. Därför är processägarna och deras grupper viktiga när det gäller att formulera de frågor som vi ska forska kring. Det här ska leda till förbättrade resultat för ”slutkunden”, det vill säga patienter och närstående men också för invånare. Det som sker måste hela tiden kopplas till resultat. Det blir viktigt att följa utvecklingen noga och hitta bra sätt att mäta utvecklingen, säger han. 

Simulerar med hjälp av modeller 

Ett exempel på detta är att man i en av processerna studerar ersättningsmodeller och processeffektivitet genom så kallad systemdynamisk modulering. Enkelt uttryckt kartlägger man olika faktorer i processen och hur de hänger ihop. Resultatet blir en sorts ”simulator” där man kan pröva hur olika förändringar skulle påverka processen.

– Det gör att man kan testa olika förändringar i ”laboratoriemiljö” och se vad insatser av olika slag skulle få för effekt på slutresultatet. Hur mycket skulle ledtider kortas om man sätter in extra operationstider? Hur påverkar fem nya sjukskötersketjänster processen? säger Andreas Hellström. 

Det här sättet att tänka och de lärdomar man gör kan sedan användas i andra vårdprocesser.

Text: Lasse Nyman
Foto: Jan-Olof Yxell, Chalmers