nationellt vårdprogram sköldkörtelcancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2017-01-16

20. Omvårdnad och rehabilitering

20.1 Lagstöd

Den som har i uppdrag att säkerställa patientens delaktighet i vården bör känna till innehållet i patientlagen (58). Där anges t.ex. att patienten ska få information om biverkningar och att patienten har rätt att få en ny medicinsk bedömning.

20.2 Kontaktsjuksköterska

I enlighet med råd från den nationella cancerstrategin för framtiden (59) bör alla cancerpatienter som önskar ha rätt till en namngiven kontaktsjuksköterska. Kontaktsjuksköterskan bör utses i tidigt skede, gärna redan vid nybesök eller vid diagnosbesked. Kontaktsjuksköterskans roll är att stödja och koordinera patienten genom vårdprocessen för att skapa trygghet, kontinuitet och tillgänglighet för patient och närstående (60). Vid tyreoideacancer består ofta vårdkedjan av olika behandlingar och då ofta även av olika kontaktsjuksköterskor. Det ökar kravet på att en aktiv överlämning sker till vidtagande kontaktsjuksköterska för att patientsäkerheten ska säkerställas. Att patienten har erbjudits en namngiven kontaktsjuksköterska ska dokumenteras i patientens journal och om möjligt registreras i kvalitetsregister. 

För mer information om kontaktsjuksköterskans roll och uppdrag, se Cancercentrums webbplats.

 

20.3 Min vårdplan

I samband med diagnosbesked bör också en individuell skriftlig vårdplan, kallad Min Vårdplan, upprättas enligt råd från nationella cancerstrategin (SOU 2009:11). Syftet med en individuell skriftlig vårdplan är att patient och närstående ska få begriplig och individanpassad information av stöd, råd och åtgärder under behandling och rehabilitering. Vårdplanen är därmed ett hjälpmedel för att uppnå en, för patienten och närstående, sammanhållen vårdprocess. Delaktighet och information skapar trygghet vilket är av stor vikt vid cancerdiagnos. För mer information och exempel på vårdplaner, se Cancercentrums webbplats

 

20.4 Aktiva överlämningar

Under patientens tid i cancervården förekommer ofta överlämningar mellan olika vårdgivare. För att skapa en sammanhållen vårdkedja för patient och de närstående ska alla överlämningar vara ”aktiva”. Uppstartade åtgärder och insatser inom omvårdnad, palliation och cancerrehabilitering ska följas upp, utvärderas och dokumenteras i Min vårdplan. 

 

20.5 Löpande cancerrehabilitering

Cancerrehabilitering syftar till att förebygga och minska de fysiska, psykiska, sociala och existentiella följderna av en cancersjukdom och dess behandling. Insatserna ska ge patienten och de närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt. Se det nationella vårdprogrammet för rehabilitering.

20.5.1 Regelbunden behovsbedömning för patienter och närstående

Cancerrehabilitering är aktuellt under hela processen från misstanke om cancersjukdom och framåt. Behovet av rehabilitering ska därför bedömas regelbundet. Patienten och de närstående ska återkommande få information om vilka rehabiliteringsbehov som är vanliga och vilka insatser som erbjuds. I patientens skriftliga vårdplan, Min Vårdplan, ska cancerrehabilitering ingå. Såväl patienter som närstående kan omfattas av rehabiliteringsinsatser. Närstående kan vara exempelvis partner, barn, förälder, syskon eller annan person som patienten anser sig ha nära relation till. Barn som anhöriga har en särställning då hälso- och sjukvården enligt 2g § hälso- och sjukvårdslagen har skyldighet att ge dem information, råd och stöd. 

20.5.2 Grundläggande och specialiserad rehabilitering

All personal inom hälso- och sjukvården ska göra grundläggande behovsbedömningar och ge grundläggande insatser inom cancerrehabilitering. Vid mer avancerade behov ska patienten alltid erbjudas insatser från professioner med specialkompetens inom rehabilitering, exempelvis kurator, fysioterapeut, psykolog, arbetsterapeut och dietist. Även andra professioner som sjuksköterska, läkare och tandläkare kan arbeta specialiserat med cancerrehabilitering. 

20.6 Omvårdnadsaspekter efter kirurgi

20.6.1 Sårskötsel

Det är tillåtet att duscha redan dagen efter operation. Det har kosmetiska fördelar att tejpa ärret 3–6 månader efter operation. Direkt solljus på operationsområdet det första året bör undvikas då det kan ge mörka pigmenteringar i ärret.

20.6.2 Mobilisering

Om patientens allmäntillstånd tillåter går det bra att stiga upp ur sängen omedelbart efter operationen. Patienten bör instrueras om att inte hålla huvudet helt still, och tidigt få särskilda rörelseövningar för nacke och axlar för att motverka spänningstillstånd. Patienten kan ha behov av insatser från en fysioterapeut. 

20.6.3 Mat och dryck

Patienten bör informeras om att inte ta sin tyroxintablett i direkt anslutning med kalkrik föda (t.ex. mjölkprodukter), då upptaget av medicinen kan påverkas.

20.6.4 Smärta

Smärtlindring sker enligt gängse postoperativa rutiner. Ofta räcker enklare perorala analgetika, men opiater kan vara indicerade under tidig postoperativ fas.

20.6.5 Postoperativa komplikationer

Komplikationer och deras handhavande beskrivs i kapitel 17 Komplikationer efter kirurgi. 

20.7 Omvårdnadsaspekter vid onkologisk behandling

20.7.1 Radiojodbehandling 

Nybesöket inför radiojodbehandlingen bör innehålla information om strålskyddsaspekter med behandlingen, såväl muntligt som skriftligt, så att patienten kan förbereda sig och sin omgivning inför behandlingen (61). Speciell hänsyn ska tas för att minimera exponering av barn och gravida.

Patienten bör rekommenderas att äta kost med låg jodhalt under sju dagar inför behandlingen och på behandlingsdagen, därefter normalkost. Syftet med detta är att undvika jodmättnad av sköldkörtelcellerna samt ämnen som minskar jodupptaget inför behandlingen, se Appendix 7.

Radiojodbehandling ges normalt i kapselform, men kan också ges i flytande form eller intravenöst vid sväljsvårigheter. Patienten vårdas i blyskyddat rum ett till tre dygn beroende på aktivitetsmängden radiojod. Patienten bör inte ta emot besökare under vårdtiden för att undvika att utsätta andra för strålning (62). 

Radiojodbehandling är väl tolererat. Biverkningarna är få (se kapitel 13.2.7 131I och övergående vid engångsdos) och övergående vid engångsdos.

För att minska risken för illamående bör patienten undvika fast föda två timmar före och en timme efter behandlingen. Mot eventuellt illamående föreslås metoklopramid alternativt serotonin (5-HT3)-antagonist

Vid lokal svullnad på halsen ges kortikosteroider. 

För att minska risken för muntorrhet kan salivstimulerande medicin ges från och med ett dygn efter behandlingen. 

Patienten bör uppmuntras att dricka regelbundet för att underlätta utsöndringen av radioaktivt jod via njurarna. 

20.7.2 Extern strålbehandling 

De vanligaste biverkningarna vid extern strålbehandling lokoregionalt på halsen är inflammation i munslemhinna och svalg inkluderande lokal smärta (debuterar normalt 7–10 dagar efter påbörjad behandling), hudreaktion, ökad slembildning och fatigue (63-65). Det finns även risk för komplikationer i form av minskat matintag, viktnedgång, förstoppning vid användning av opiater samt infektioner. Normal läkningstid är fyra till tolv veckor efter avslutad behandling (66, 67). 

Patientens allmäntillstånd samt uppkomna biverkningar bör bedömas åtgärdas och följas upp regelbundet. För värdering av hud- och slemhinnereaktioner kan bedömningsinstrument revised oral assessment guide (68) och Grading system for mucositis (69) användas. 

Nutritionsscreening bör göras inför start av strålbehandling och dietistkontakt etableras vid behov. Nasogastrisk sond med sondnäring rekommenderas vid nutritionssvårigheter och viktnedgång (70). 

En viktig del av omvårdnadsinsatserna innefattar stödjande vård och att utbilda patienten i egenvård vad gäller munvård, näringsintag och smärtlindring samt att journalföra de vårdhandlingar som planeras och utförs (71). 

20.7.3 Medicinsk onkologi 

Vid palliativ behandling med cytostatika förekommer biverkningar i form av matleda, illamående, kräkning, ökad infektionskänslighet, eventuellt håravfall samt fatigue (72-74). 

Tyrosinkinashämmare har en något annorlunda biverkningsprofil än cytostatika och är beroende av preparatval. Det är vanligt med hud- och slemhinnereaktioner, hypertoni, diarré samt viktnedgång. 

Det är viktigt att ge muntlig och skriftlig information till patienten och närstående om förväntade biverkningar inför behandlingsstarten, samt att etablera kontakt med stödfunktioner inkluderande kontaktsjuksköterska, ev. dietist, kurator samt palliativt team (75). 

För mer information om symtomhantering vid palliativ sjukdom och behandling, se Cancercentrums webbplats.