MENY

Gällande vårdprogram prostatacancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-12-11.

8. Individbaserad PSA-testning

Rekommendationer

Rekommendationer

  • Symtom som inger misstanke om prostatacancer bör föranleda riktad anamnes avseende ärftlighet, vattenkastningsbesvär och skelettsymtom samt prostatapalpation och PSA-prov.
  • Vid välgrundad misstanke om prostatacancer bör patienten remitteras till urolog enligt riktlinjerna för standardiserat vårdförlopp.
  • Välgrundad misstanke föreligger vid malignitetssuspekt palpationsfynd eller PSA över följande åldersspecifika gränsvärde:

       < 70 år: PSA ≥ 3 ug/l

       70–80 år: PSA ≥ 5 ug/l

       > 80 år: PSA ≥7 ug/l

  • PSA-test bör inte tas på män med förväntad kvarvarande livstid under 10 år om de inte har några symtom eller kliniska tecken på prostatacancer.

8.1 Indikationer för basal utredning

Följande hos män över 40 år inger misstanke om prostatacancer och bör föranleda PSA-prov och prostatapalpation om det inte är utfört:

  • ärftlighet (se kapitel 7 Handläggning av ärftlig riskgrupp)
  • tilltagande skelettsmärtor
  • skelettmetastaser utan känd primärtumör
  • behandlingskrävande vattenkastningsbesvär hos män med förväntad överlevnad > 10 år
  • palpatorisk misstanke om prostatacancer
  • allmänna cancersymtom såsom trötthet och aptitlöshet.

Prostatakörteln bör palperas och kreatinin analyseras på samtliga män som söker vård för vattenkastningsbesvär.

Makroskopisk hematuri kan vara ett debutsymtom vid lokalt avancerad prostatacancer. Män med makroskopisk hematuri bör dock remitteras till standardiserat vårdförlopp för urinblåse- och urinvägscancer. Utredningen bör även omfatta prostatapalpation och cystoskopi. Vid minsta kliniska misstanke om prostatacancer bör även ett PSA-prov tas.

8.1.1 PSA-test

Åldersspecifika gränser ökar PSA-testets specificitet hos äldre män och sensitiviteten hos yngre män [50-54]. Syftet med åldersspecifika gränser är att begränsa överdiagnostiken av kliniskt betydelselös prostatacancer.

Eftersom det finns ett antal felkällor för PSA-värden bör alltid två prov värderas innan man gör en biopsi eller påbörjar en behandling. Om det första provet visar välgrundad misstanke enligt standardiserat vårdförlopp tas det andra provet inom ramen för utredningen, och patienten bör alltså remitteras redan efter det första provet.

Män med förväntad kvarvarande livslängd under 10 år har ingen visad nytta av tidig diagnostik av prostatacancer och PSA-test bör därför inte tas om mannen inte har några symtom eller kliniska tecken på prostatacancer. Det händer att PSA-test ändå tas på sådana män. Då kan man i samråd med patienten avstå från remiss även vid högre PSA-värden om palpationsfyndet talar för en godartad prostataförstoring.

5-alfareduktashämmare (dutasterid och finasterid) sänker PSA-värdet till hälften inom ett år hos patienter som har godartad prostataförstoring utan samtidig cancer. Om PSA-värdet inte halveras inom ett år är risken alltså stor för att patienten har samtidig prostatacancer.

Män som äter 5-alfareduktas-hämmare och har mer än 10 års förväntad överlevnad bör därför handläggas enligt följande:

  • Om PSA-värdet inte halveras inom ett år bör mannen remitteras till urolog.
  • Om PSA-värdet stiger mer än 0,5 µg/l över det lägsta värdet under pågående behandling med 5-alfareduktashämmare bör mannen remitteras till urolog [55].
  • Åtgärderna i tabellen nedan bör följas men gränserna ska halveras (åtgärden bör alltså genomföras redan vid halva det angivna värdet). 

8.2 Åtgärder beroende av PSA-värde och förväntad kvarvarande livstid

Flera studier har visat att män med mycket låga PSA-värden har en ytterst liten risk att drabbas av allvarlig prostatacancer ett par decennier fram i tiden [50, 56-59]. Många män PSA-testas årligen, vilket är meningslöst vid låga värden. Lämpliga intervall för PSA-testning framgår av tabellen nedan.

Följande gränsvärden gäller män som inte tillhör en ärftlig riskgrupp. 

För patienter som tar 5-alfareduktashämmare ska gränsvärdena halveras (åtgärden bör alltså genomföras redan vid halva det angivna värdet).

Förväntad kvar­varande livstid

PSA

Åtgärd

> 20 år
(ålder under 70 år)

< 1 µg/l

PSA-test vart sjätte år.*

1–2 µg/l

PSA-test vartannat år.
Vid ökning > 1 µg/l sedan föregående prov bör nytt test tas redan efter 1 år.

2–2,9 µg/l

Prostatapalpation. Vid godartat fynd uppföljning med PSA vartannat år.

≥ 3 µg/l

Remiss enligt standardiserat vårdförlopp, se 8.2.1.

10–20 år
(ålder 70–80 år)

< 1 µg/l

Ytterligare testning är inte motiverad*

1–4,9 µg/l

PSA-test vartannat år.
Vid ökning > 1 µg/l sedan föregående prov bör nytt test tas redan efter 1 år.

≥ 5 µg/l

Remiss enligt standardiserat vårdförlopp, se 8.2.1

< 10 år
(ålder över 80 år)

Oavsett tidigare värden

Ytterligare testning är inte motiverad

≥ 7 µg/l
(test bör endast tas vid symtom)

Remiss enligt standardiserat vårdförlopp, se 8.2.1

*Gäller inte män med p-testosteron < 8 mmol/l (män utan symtom på hypogonadism kan förutsättas ha normalt värde).

8.2.1 Remiss till standardiserat vårdförlopp

Om något av nedanstående kriterier uppfylls finns en välgrundad misstanke om prostatacancer. Patienten bör då remitteras till standardiserat vårdförlopp:

  • PSA över gränsvärdet:
    • Män < 70 år: PSA ≥ 3 µg/l
    • Män 70–80 år: PSA ≥ 5 µg/l
    • Män > 80 år: PSA ≥ 7 µg/l
  • Malignitetsmisstänkt palpationsfynd (förhårdnad i prostatakörteln).

Man kan överväga att inte remittera män med malignitetsmisstänkt palpationsfynd utan symtom som skulle kunna bero på prostatacancer, om de har kort förväntad kvarvarande livstid.

I det standardiserade vårdförloppet för prostatacancer finns bl.a. riktlinjer för remissinnehåll och patientinformation, se Standardiserat vårdförlopp prostatacancer.