MENY

Gällande vårdprogram T-cellslymfom

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2017-05-16

20. Underlag för nivåstrukturering

T-cellslymfom utgör en betydande diagnostisk utmaning och därför ska diagnostiken inkludera en bedömning gjord av en specialiserad hematopatolog på ett region- eller universitetssjukhus. 

T-cellslymfom omfattar en samling kliniskt heterogena och ovanliga sjukdomar där behandlingsupplägget bör bestämmas i samråd med en hematolog eller onkolog som är erfaren på området.

Behandling av T-cells lymfoblastlymfom och NK/T-cellslymfom med kurativt syfte ska utföras vid ett region- eller universitetssjukhus.

För övriga T-cellslymfom bör cytostatikabehandling bedrivas vid specialiserade onkologi- eller hematologienheter, där det finns tillräckligt med kunskap och resurser dygnet runt och året runt för att hantera komplikationer till behandlingen.

Vi anser att följande minimikrav bör vara uppfyllda för att bedriva behandling av T-cellslymfom:

  • Minst en specialist i lymfomonkologi eller hematologi. 
  • Möjlighet att ge transfusioner av erytrocyter och trombocyter även under helger. 
  • Organisation för omhändertagande av patienter med neutropen feber på vårdavdelning utan dröjsmål, dygnet runt, veckans alla dagar. Dessa patienter bör kunna vårdas i isoleringsrum. 
  • Tillgång till intensivvård. 
  • En organisation som säkrar tillgång till central venkateter inom ett dygn. 
  • Upparbetade rutiner för att frysa spermier från nydiagnostiserade patienter. 
  • Etablerad samverkan med infektionsspecialist, lungspecialist och tandläkare med erfarenhet av patienter som genomgår intensiv cytostatikabehandling. 
  • Möjlighet att säkra att patienter som genomgår intensiv cytostatikabehandling inte vårdas som överbeläggnings- eller satellitpatienter. 
  • Resurser för rapportering till kvalitetsregister och uppföljning av den egna vårdkvaliteten. 
  • Hög andel sjuksköterskor med > 1 års erfarenhet av cytostatikabehandling (> 50 %). 
  • Tillgång till rehabiliteringsteam. 
  • Rutiner för regelbundna diagnostiska konferenser med hematopatolog. 
  • Resurser för att kunna inkludera patienter i kliniska studier. 
  • Behandling med högdosmetotrexat (primärt CNS-lymfom eller CNS-recidiv), samt stamcellstransplantation bör begränsas till specialiserade enheter, i allmänhet universitetssjukhus.