MENY

Gällande vårdprogram akut myeloisk leukemi (AML)

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-04-29

3. Bakgrund och orsaker

3.1 Epidemiologi

I Sverige diagnostiseras varje år cirka 350 vuxna personer med AML, vilket motsvarar en incidens av 3–4 fall per 100 000 invånare och år. AML förekommer i alla åldrar, men incidensen ökar med stigande ålder och medianåldern vid diagnos är 71 år [7]. Vad gäller APL är medianåldern 60 år. Prevalensen AML i Sverige har beräknats till 13,7 per 100 000 invånare [11]. I högre ålder löper män större risk än kvinnor att drabbas av AML [4] (figur 1).

Figur 1. Incidens per 100 000 invånare och år efter ålder, kön och typ av akut leukemi (AML utom APL, APL och ALL). Från Svenska nationella akutleukemiregistret 1997–2006.

3.2 Naturalhistoria och etiologi

Sjukdomen har obehandlad ofta ett snabbt förlopp och intensiv cytostatikabe­handling är en förutsättning för överlevnad på sikt. En obehandlad patient avlider ofta inom några veckor till månader, men ett långsammare förlopp med mindre proliferativ sjukdom ses ibland.

Etiologin är i de flesta fall okänd, men hos cirka var fjärde patient har AML föregåtts av en annan hematologisk sjukdom, vanligen MDS eller MPN [12, 13]. Andra kända riskfaktorer är tidigare behand­ling med cytostatika, särskilt alkylerare och topoisomeras II-hämmare, exponering för höga doser joniserande stålning eller för bensen samt behandling med vissa radioaktiva isotoper (t.ex. P32) [14].

AML kan förekomma inom ramen för medfödda tillstånd vilka predisponerar för utveckling av myeloid malignitet [15]. I ovanliga fall ses en ansamling av sjukdomen i vissa familjer [16]. Mer information om ärftliga former av AML finns i avsnitt 11.6 Misstanke om ärftlig leukemisjukdom.

Utvecklingen av molekylära tekniker har medfört att vi nu har god kunskap om återkommande mutationer i leukemicellerna, varav vissa driver sjukdomsutvecklingen (”driver mutations”) [17]. Mutationerna kan indelas i ett antal undergrupper baserade på vilken typ av gen som affekteras [18-20]. Exempel på sådana undergrup­per är fusioner med, eller mutationer av, gener som kodar för transkriptionsfaktorer, nukleofosminge­nen (NPM1) och gener som reglerar DNA-metylering, aktivering av signalvägar respek­tive kromatinstruktur, se figur i Bilaga IV. Även epigenetiska förändringar spelar stor roll vid upp­komst och utveckling av AML [21].