VR-teknik erbjuder upplevelser för patienter i livets slutskede

Projektet har en stark organisatorisk förankring med en enig styrelse som stödjer det förslag som verksamheten presenterat. Idén har tagits emot positivt av personalen och har väckt stort engagemang. En projektgrupp har bildats, bestående av fyra medarbetare – sjuksköterskor, undersköterska och vårdbiträde – som alla är entusiastiska och drivande i arbetet.

Kompetensmässigt finns en god förankring i den palliativa vården, och projektgruppen har kompletterats med tekniskt stöd genom utbildning av VR-pedagog. Detta för att säkerställa att VR-lösningen blir både användarvänlig och anpassad till målgruppen.

Bakgrund och initiala utmaningar

Idén till projektet Upplevelsen har vuxit fram ur återkommande samtal med gäster på Axlagården, där många uttryckt en stark längtan efter att få återuppleva platser som betytt mycket för dem; naturmiljöer, hemtrakter eller kulturella miljöer. För gästerna, som ofta är svårt sjuka och har begränsad möjlighet att lämna hospice, blir denna längtan en påtaglig del av livets slutskede.

Mot denna bakgrund identifierades VR-teknik som ett kraftfullt verktyg för att skapa meningsfulla och sinnliga upplevelser, utan att gästen behöver lämna sin vårdmiljö. Att erbjuda virtuella miljöer kan bidra till ökad livskvalitet, känslomässigt välbefinnande och en känsla av närvaro, även när kroppen inte längre tillåter fysisk förflyttning.

Aktiviteter och tidplan

Projektet har tagit cirka ett år att få på plats. En bidragande orsak till tidsåtgången var den omfattande renovering som krävdes av det rum som nu används för VR-upplevelser. Arbetet innefattade både ombyggnation och inredning, där stor omsorg lades vid materialval, möbler och detaljer för att skapa en lugn och inbjudande miljö.

En viktig del i projektet har varit utbildningen av en VR-pedagog. Denna utbildning har haft flera syften: att ge förståelse för hur tekniken fungerar i en vårdmiljö, att bygga teknisk kompetens och att skapa förutsättningar för fortsatt utveckling av innehåll och användningsområden.

Under projektets gång har personalen informerats om vad som är på gång och har erbjudits möjlighet att prova tekniken. Detta har bidragit till engagemang och förankring i hela verksamheten.

I projektet ingick även att investera i en 360-kamera, som gör det möjligt att filma personligt betydelsefulla miljöer, exempelvis en sommarstuga eller en favoritplats vid sjön samt göra dem tillgängliga i VR-format.

När projektet var redo att lanseras skickades ett pressmeddelande ut, vilket ledde till stort medialt intresse från TV, radio och lokalpress.

Resultat och effekter

Projektet är fortfarande i ett tidigt skede och ännu har inte Upplevelsen hunnit erbjudas till så många gäster. Därför saknas än så länge mätbara resultat. Däremot har reaktionerna hittills varit starka, berörande och tydliga i sin betydelse.

En gäst uttryckte en önskan att få återvända till Paris, där han tillbringat tid som ung, samt besöka sin barndomsby – platser han inte haft möjlighet att återse på många år. Genom VR kunde han göra just detta, vilket väckte stor fascination, glädje och närvaro. Möjligheten att "resa" till avlägsna platser, som Maldiverna, har också varit uppskattad. Genom olika appar finns dessutom möjlighet att erbjuda aktiviteter som fiske, jakt och andra intressen som kan skapa igenkänning och stimulans.

Budget och andra resurser

Ekonomiskt har projektet möjliggjorts tack vare avgörande bidrag från Regionalt cancercentrum norr (RCC Norr) och Stiftelsen Hospicevård. Med dessa medel är projektet nu under aktiv implementering.

Lärdomar och erfarenheter

Under arbetets gång har nya idéer vuxit fram, både kring hur tekniken kan användas och hur den kan integreras i den palliativa vården på ett mer systematiskt sätt. Det har väckt tankar om att vidareutveckla metoder, skapa innehåll som är ännu mer personligt anpassat och att söka samarbeten med andra aktörer inom vård, teknik och forskning.

En viktig insikt är att VR inte enbart är till för yngre personer med digital vana. Många av Axlagårdens äldre gäster har visat stor nyfikenhet och glädje inför tekniken. Det handlar inte om att behärska tekniken, utan om att få tillgång till en upplevelse som berör – oavsett ålder eller tidigare erfarenhet.

VR kan också fungera som ett verktyg för existentiellt stöd. Att få återse en plats som betytt mycket, eller uppleva något man drömt om, kan skapa mening, tröst och närvaro i en tid som ofta präglas av begränsningar. Det öppnar för nya sätt att möta människors behov i livets slutskede, med respekt, kreativitet och värme.

Att få vara med och utveckla Upplevelsen har varit både meningsfullt och lärorikt för personalen. Projektet har vuxit fram ur verkliga samtal med gästerna, där längtan efter platser och upplevelser varit ett återkommande tema.

Det har varit viktigt det är att lyssna på gästernas berättelser och behov, och att våga tänka nytt även i en vårdmiljö som ofta präglas av begränsningar.

Personalen har lärt sig att teknik inte är ett hinder – tvärtom. Många äldre gäster har visat stor nyfikenhet och öppenhet. VR kan skapa en känsla av frihet och rörelse, även när kroppen inte längre tillåter det. Eftersom gästerna befinner sig i ett sent palliativt skede är dagsformen ofta avgörande för om och hur man orkar ta del av VR. Trots detta har intresset varit större än förväntat.