Minskning av väntetid till kolposkopimottagning

En viktig förutsättning är att det finns avsatt tid för medarbetare i flera led att arbeta med detta. Bland annat för cytodiagnostiker som skulle skicka ut kompletterande provsvar i fritextfält, för vårdadministratörer som lägger om och ändrar bokningsunderlag utefter provsvar, för läkare som finns tillgängliga för medicinska bedömningar vid behov och för barnmorskor/sjuksköterskor som tar cellprov.

Bakgrund och initiala utmaningar

I och med lanseringen av det nationella vårdprogrammet för livmoderhalscancerprevention Länk till annan webbplats. 2017 uppdaterades rekommendationerna kring kolposkopi och fler patienter än tidigare behövde kallas på undersökning. Detta skapade en lång väntelista som var svår att jobba ner. Det var också svårt att avgöra vilka patienter som skulle prioriteras från listan, vilket i sin tur skapade behov av att kunna triagera enligt HPV-typ och tidigare historik.

Innan projektets start hade klinikerna inte påbörjat utvidgad HPV-typning. De kunde endast urskilja HPV 16 och 18 samt övrig HPV. Klinisk patologi kunde däremot se mer detaljerade data (HPV 16, 18, 45, låg- och medelonkogen) i sina system men det kunde inte läsas över i SNOMED-koder (Systematized Nomenclature of Medicine Clinical Terms) till klinikerna.

På väntelistan fanns mellan 800 och 900 patienter som hade gått över tiden för när de skulle ha fått komma på besök. Det var dålig tillgänglighet till läkartider eftersom endast specialister/överläkare utförde kolposkopier på klinikerna, trots att färdigutbildade ST-läkare ska ha kompetens att utföra sådana. De flesta specialister/överläkare har dessutom andra uppdrag, inklusive administrativa, vilket gjorde att de hade begränsad klinisk tid att avsätta för kolposkopier.

Metoder och aktiviteter

En lista med samtliga patienter som fanns på väntelistan för kolposkopi togs fram och skickades till klinisk patologi, som gick igenom patienterna och skickade ut kompletterande provsvar med utvidgad HPV-typning.

Läkare hade skapat ett standardiserat flödesschema utifrån tidigare provsvar och HPV-typ. Vårdadministratör gick igenom de kompletterande provsvaren och planerade om patienterna utifrån flödesschemat och vid eventuella frågetecken kontaktades dysplasiansvarig läkare.

En tydlig kriterielista togs fram för vilka patienter som var aktuella för att ta cellprov istället för kolposkopi. Efter detta bokades patienterna in för cellprovtagning med dubbelanalys och handläggning utifrån aktuellt provsvar. I de fall patienten hade läkt ut sina förändringar återgick hen till gynekologisk cellprovskontroll. Fanns det kvarvarande förändringar eller progression så kallades patienten för kolposkopi.

För att utbilda fler ST-läkare genomfördes så kallade gaffelmottagningar där en specialist eller annan senior läkare handleder mer juniora kollegor utan att ha egna patienter. ST-läkarna gick först en teoretisk utbildning för att sen ha mottagning. Två till fyra ST-läkare ansvarar för kolposkopimottagningen samtidigt och utför undersökning och provtagning. En senior läkare med hög kunskap inom området finns tillgänglig under hela mottagningstiden.

Resultat och effekter

Av de patienterna som kallades till cellprov med dubbelanalys istället för kolposkopi (112 patienter) återgick 68,8 procent till gynekologisk cellprovskontroll (ordinarie screening), 11,6 procent uteblev och 19,6 procent kallades till kolposkopi. Detta sätt att handlägga patienter visade sig sedan gå i linje med rekommendationerna i det uppdaterade nationella vårdprogrammet för livmoderhalscancerprevention (version 4.1).

Kvinnoklinikerna har större möjlighet att schemalägga läkare då det efter projektets genomförande finns tio nyutbildade ST-läkare. Uppfattningen i ST-gruppen är att det är lärorikt och givande att ha kolposkopimottagning och att det ökar intresset för gynekologi i stort men även mer specifikt för just cervixcancerprevention.

I patientenkäten som genomförs vid gynmottagningarna framgår att patientnöjdheten med besöket inte har minskat sedan ST-läkare infördes. Patienterna anger att de kände sig väl omhändertagna och att de fått tillräckligt med information och delaktighet i sin vård.

Genom journalgranskning konstaterades att Swedescore (ett validerat poängsättningssystem för beskrivning av storlek, läge och utbredning av cellförändringar) stämde väl överens med vävnadsprovet.

I dagsläget finns det omkring 200 patienter på väntelistan och dessa bör vara avklarade i slutet av 2026.

Budget och andra resurser

Projektet beviljades medel via RCC Sydöst 2024 från regeringens nationella satsning på förbättringsprojekt inom cancervården.

Tidsåtgången är svår att uppskatta. Arbetet pågick under flera veckor, först för klinisk patologi som skickade ut kompletterande provsvar och sedan för vårdadministrationen som gick igenom samtliga svar och planerade om patienter. Totalt pågick den insatsen under cirka en månad samtidigt som ordinarie arbetsuppgifter utfördes.

För gaffelmottaningen krävdes resurs i form av en senior läkare med avsatt tid för detta, flera mottagningsrum samt flera kolposkopier.

Lärdomar och erfarenheter