MENY

Beprövad teknik och nya koder mäter start och stopp för SVF

De som jobbar med uppföljningen av väntetiderna i cancervårdens standardiserade vårdförlopp är alla bekanta med ”Signe” – den nationella databasen för väntetider i vården hos Sveriges Kommuner och Landsting. Det är till den regionerna rapporterar in de två mätpunkter som ingår i den nationella uppföljningen av SVF. Lösningen valdes som ett svar på önskemålet att få i gång uppföljningen tidigt och få fram väntetidsdata för alla patienter.

Helena BrändströmMed inspiration från modellen med pakkeforløb i Danmark beslöt regeringen hösten 2014 att avsätta 500 miljoner kronor per år för åren 2015 – 2018 för att skapa en mer jämlik och tillgänglig cancervård. Bakgrunden var att väntetiderna i cancervården var alltför långa och att de regionala skillnaderna var stora. Den viktigaste åtgärden för att korta väntetiderna var att införa ett gemensamt nationellt system med standardiserade vårdförlopp, SVF.

– För att följa upp om satsningen gav önskade effekter behövdes någon typ av uppföljningssystem på nationell nivå, berättar Helena Brändström, nationell samordnare för vårdprogram och standardiserade vårdförlopp på SKL.

Hon och hennes kolleger kunde konstatera att danskarna hade byggt upp ett nytt, separat rapporteringssystem, vilket gjorde att det tog över fem år innan de fick fram jämförbara uppföljningsdata, förutom att det krävde dubbelrapportering.

Utnyttja befintliga system

– Så vårt önskemål var att kunna utgå från något som redan fanns, samtidigt som det var viktigt att inte bara kunna följa de patienter som fick en cancerdiagnos, utan samtliga patienter som utreddes för välgrundad misstanke om cancer, säger Helena Brändström.

För såväl RCC som SKL och Socialdepartementet var det också angeläget att det skulle gå att få in uppföljningsuppgifterna utan någon större fördröjning. Efter att ha diskuterat olika möjligheter kom den expertgrupp som Socialdepartementet tillsatt fram till att uppföljningen skulle göras genom att samla in data från regionernas patientadministrativa system för nationell sammanställning i ”Signe”, det vill säga den nationella väntetidsdatabasen vid SKL. Den metoden har använts under flera år för uppföljning av vårdgaranti och kömiljarder och sågs som en etablerad grundstruktur möjlig att bygga vidare på.

Nya KVÅ-koder från Socialstyrelsen

För att detta skulle bli möjligt tog Socialstyrelsen i samverkan med SKL fram SVF-specifika så kallade KVÅ-koder (Kod för vårdåtgärd). En särskild kodvägledning, som förtydligar när koderna för välgrundad misstanke och andra viktiga moment i vårdförloppen ska sättas, togs också fram.

Målen för den fyraåriga satsningen är att 70 procent av de som nyinsjuknar i en cancer som omfattas av ett standardiserat vårdförlopp ska utredas enligt SVF och att 80 procent av dessa patienter ska gå igenom respektive vårdförlopp inom maximala tidsgränser. Dessa mål ska vara uppnådda år 2020, vilket gör det påbörjade arbetet med att kvalitetssäkra uppföljningen extra angeläget under 2019.

Uppföljning ett grundkrav för ersättning

Att rapportera in de nationella SVF-mätpunkterna till Signe är också ett av grundkraven för att regionerna ska få del av de statliga stimulansmedel som betalas ut direkt till de regioner som uppfyller kraven i satsningen.

– Sen gäller det ju att få det hela att fungera också, och att säkerställa att det verkligen är korrekt data som går iväg till Signe. Det gäller att skapa rutiner och hitta goda samverkansformer mellan olika verksamheter och enheter, dels inom den egna regionen men ibland även över landstingsgränserna, säger Harald Grönqvist, samordnare för vårdgaranti och nationella väntetidsdatabasen vid SKL.

– Det är det som gör SVF-uppföljningen så speciell och komplicerad.

Han konstaterar att det hela gått olika smidigt i olika delar av landet, delvis på grund av att de patientadministrativa systemen ser olika ut, men också för att SVF-kravet inneburit nya arbetsmoment. Dessutom har fördelarna med systemet för de enskilda landstingen inte varit uppenbara för alla. Men de finns, poängterar han:

– Dels får vi en tydlig dokumentation av förloppen som ser likadan ut överallt. Men inte minst gör kodsättningen att man måste prata med varandra ”över gränserna”, både mellan olika kliniker och mellan olika vårdenheter.

Koordinatorerna viktiga

Harald Grönqvist påpekar också att de SVF-koordinatorer som inrättats på sjukhus och kliniker är väldigt viktiga för att få vårdförloppen att flyta på så smidigt som det krävs för att de maximala väntetider som anges i respektive SVF ska kunna uppnås. Inte minst gäller detta när det handlar om samverkan mellan olika kliniker och enheter.

Text: Ingela Hofsten

Om behovet av att göra "det omöjliga" möjligt


Faktaägare: Helena Brändström
Ansvarig redaktör: Bo Alm

Sidan uppdaterad: 24 september 2019