Samtal ofta underskattat som ångestbehandling i livets slutskede

Sidan publicerades 2 oktober 2017

- Visst finns det bra ångestdämpande mediciner, som vi ska ta till vid behov till patienter med svår ångest i livets slutskede. Men att lyssna och samtala med patienten så att den känner sig sedd och bekräftad, är minst lika viktigt och kan ha lika bra eller till och med bättre effekt.

Det säger Mikael Ludvigsson, som forskar om depressivitet hos äldre i Region Östergötland. Mikael är specialistläkare inom geriatrik och var en av huvudtalarna på den sjätte upplagan av Palliation Sydöst, som hölls den 27 september på Konsert & Kongress i Linköping.

Intresset för Palliation Sydöst var stort – 360 deltagare från hela sydöstra sjukvårdsregionen hade tagit sig till Linköping för att ta del av olika föreläsningar och miniseminarier på temat ”Våra betydelsefulla inre och yttre rum”.

Mikael Ludvigsson hade ett ambitiöst program som spände över några av de svåraste delarna med palliativ vård, nämligen att bemöta ångest, hantera anhörigas olika krav och hur man tar hand om demenssjuka i livets slutskede.

- När vi bemöter patienter med ångest är det bra att känna till vad som skapar ångest och hur hjärnan fungerar. Både konkreta och diffusa hot eller sådant som hjärnan uppfattar som hot kan utlösa ångest, säger Mikael.

Under föreläsningen fick deltagarna tillfälle att öva på att lyssna och validera, det vill säga bekräfta den som berättar om sina känslor och upplevelser. Validering är ett viktigt redskap i samtal med personer som har ångest.

- Mångas första reaktion när man möter någon med svår ångest är att försöka trösta och på olika sätt dämpa ångesten. Även anhöriga kan ställa krav på att vi som personal omedelbart ska erbjuda ångestdämpande mediciner så fort en patient uttrycker oro och nedstämdhet, berättar Mikael.

Mikael förordar istället att man som vårdpersonal eller anhörig uppmuntrar patienten att prata om vad som känns skrämmande och bena i de olika saker som gett upphov till oron. Att lyssna på och validera patienten kan i många fall vara effektivt som medicin.

- Validera innebär att vi visar att vi ser patienten och förstår att hen har det svårt. Men som grundregel bör man inte avleda eller dämpa ångesten genom att till exempel få patienten att tänka på något annat. Det har visat sig att validering är ett mer långsiktigt fruktbart sätt att bemöta patienter med ångest, vilket innebär att ångesten brukar avta av sig själv efter ett tag, förklarar Mikael.

Det innebär inte att man inte kan uppmuntra patienten att engagera sig i sociala aktiviteter, eller beteendeaktivering, som det heter i den kognitiva beteendeterapin. Tvärtom – det finns mycket evidens för att även aktivering har god effekt mot ångest. Huvudsaken att patienten tillåts ha sina känslor och får stöd i att orka med det svåra.

I hantering av patienter med så kallad BPSD – beteendemässiga och psykiska symptom vid demens förordar Mikael en utredning av orsakerna till patientens beteende innan medicinering sätts in.

- Många gånger finns det förklaringar till varför en dement patient plötsligt blir våldsam. Den personcentrerade vården gäller även för BPSD-patienter, säger Mikael.

I Sverige är det inte tillåtet att tvinga patienter till olika saker mot deras vilja, exempelvis duscha eller äta. Samtidigt måste vi försöka ge så god vård som möjligt, och även hantera kraven från oroliga anhöriga. Då är det viktigt att ha rätt fokus och bemöta alla med respekt.

- Anhöriga kan ibland hamna i föreställningen att det vi gör för patienten inte är tillräckligt eller att vi felbehandlar på olika sätt. Anhöriga som ställer krav kan bli energitjuvar i vår vardag om vi inte ser upp, säger Mikael och tar upp några konkreta fall som exempel.

Även i utmanande möten med anhöriga kan man använda sig av validering som ett sätt att skapa ett bättre samtalsklimat. Även anhöriga till palliativa patienter befinner sig i en svår situation och behöver förståelse för det. Det kan ibland förstås även finnas fog för oro eller kritik, menar Mikael.

- Alla kan göra misstag. Genom att lyssna på den anhörigas kritik och försöka förstå vad som eventuellt blivit fel kan vi även lära oss något om vår egen vårdprocess, säger Mikael.

Mikael för fram fördelen att använda sig av hela teamet i kontakten med den anhöriga. På det sättet visar vi respekt både för den anhörigas synpunkter och tar vara på teamets olika kompetenser.

- Men i slutänden kan vi inte göra alla nöjda – en god vård är i princip viktigare än att göra precis alla nöjda, avslutar Mikael Ludvigsson.

Ansvarig redaktör: Sofie Drake af Hagelsrum

Sidan uppdaterad: 2 oktober 2017