MENY

Gällande vårdprogram prostatacancer

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2018-12-11.

6. Populationsbaserad screening

Rekommendationer

  • Screening för prostatacancer rekommenderas inte (SoS screeningriktlinjer 2014).
  • Män som önskar en prostatakontroll bör erbjudas skriftlig information om möjliga för- och nackdelar med PSA-testning (SoS NR 2014: Prio 4), se bilaga 7.
  • Efter strukturerad information enligt ovan utförs PSA-testning, om mannen så önskar (SoS NR 2014: Prio 4).
  • Symtomfria män som inte tagit del av innehållet i Socialstyrelsens informationsskrift bör inte PSA-testas. (SoS NR 2014: Icke-göra).

Regelbunden screening med PSA av män mellan 50 och 70 år minskar dödligheten i prostatacancer, men leder även till överdiagnostik och överbehandling av cancer utan klinisk betydelse [33-35]. Socialstyrelsen bedömde 2014 att de gynnsamma effekterna inte säkert uppväger de negativa och avråder därför från screening. En ny screeningutredning har genomförts av Socialstyrelsen 2017 och man beslutade åter under hösten 2018 att inte rekomendera allmän screening för prostatacancer. I stället beslutade regeringen att skjuta till pengar för att stödja processen runt organiserad information om prostatacancertestning med målsättningen att öka kunskapen runt olika strategier för testning. Hur detta arbete exakt skall gå till håller för tillfället på att framarbetas av en grupp på Socialstyrelsen. Läs mer om organiserad prostatacancertestning här.

Män som själva efterfrågar en prostatakontroll eller ett PSA-test bör få ta del av Socialstyrelsens PSA-broschyr om fördelar och nackdelar (SoS NR 2014: Prio 4), se bilaga 7, och bör därefter handläggas enligt nedan:

  • Män under 50 år bör upplysas om att risken för prostatacancer är mycket liten och att PSA-testning därför inte är motiverad, med undantag för män med ärftlighet för prostatacancer diagnostiserad före 55 års ålder. Se kapitel 7 Handläggning av ärftlig riskgrupp.
  • Män med förväntad kvarvarande livstid under 10 år bör avrådas från PSA-testning. Det är osannolikt att de har en på sikt livshotande prostatacancer som samtidigt är botbar. Det finns en stor risk för att PSA-testningen kan leda till diagnos och behandling av betydelselös prostatacancer. Prostatapalpation kan dock vara av värde.
  • Män över 50 år med mer än 10 års förväntad kvarvarande livstid bör erbjudas PSA-testning, eventuellt kompletterad med prostatapalpation, om de önskar detta efter informationen om tänkbara fördelar och nackdelar med testningen.

Män som inte har tagit del av innehållet i Socialstyrelsens PSA-broschyr bör inte PSA-testas, om de inte har symtom eller undersökningsfynd som talar för prostatacancer (SoS NR 2014: Icke-göra).

I län med utbredd PSA-testning har dödligheten i prostatacancer minskat mer än i län med mindre utbredd testning [36], vilket talar för att även osystematisk PSA-testning har effekt. Osystematisk PSA-testning tar dock stora sjukvårdsresurser i anspråk och föregås ofta av bristfällig information. Socialstyrelsen rekommenderar därför att man i Sverige utvärderar effekten av systematisk information om PSA följd av organiserad PSA-testning för de män mellan 50 och 70 år som önskar detta (SoS NR 2014: FoU).

I en nyligen publicerad studie, Sthlm3, fann man att en panel av kallikreiner, varav PSA var en, i kombination med genetiskt test omvandlat till en riskgradering och kliniska variabler reducerade antalet biopsier med 32 procent, andelen män med benign biopsi med 44 procent och andelen upptäckta Gleason 3+3 cancrar med 17 procent, utan att andelen män med signifikant cancer (Gleasonsumma >7) minskade. Den största vinsten med studien verkar vara att PSA används tillsammans med kliniska faktorer på ett strukturerat sätt. Ytterligare validering fordras innan det tas i klinisk rutin [37].