Varje år får nästan 1 400 personer huvud- och halscancer i Sverige. De flesta är över 65 år. Diagnosen är vanligare bland män än bland kvinnor, men fördelningen varierar mellan olika tumörer.
Huvud- och halscancer är ett samlingsbegrepp för tumörer i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa, bihålor, spottkörtlar samt lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör. Varje diagnosgrupp är i sin tur indelade i undergrupper som skiljer sig åt, både vad gäller tillväxt, risk för spridning, prognos och behandling. De tre vanligaste grupperna är cancer i munhåla, mellansvalg (orofarynx) och struphuvud (larynx).
Vanliga symtom vid huvud- och halscancer är heshet, sväljsvårigheter, sår i munhålan som inte försvinner eller knuta på halsen. Symptomen kan ofta vara svaga och likna infektioner med halsont. Det gör att sjukdomen kan vara svår att upptäcka i ett tidigt skede.
Huvud- och halscancer kan behandlas med kirurgi, strålning eller cytostatika, som ofta ges i kombination. Om tumören är stor eller sitter på ett svåråtkomligt ställe kan man få kvarstående problem efter behandlingen, till exempel att svälja eller att tala. Den relativa 5-årsöverlevnaden är 67 procent, men skiljer sig mycket åt beroende på var cancern sitter.
Den regionala utvecklingsplanen för cancervården i norra regionen, 2016-2018, har en bilaga om huvud- och halscancer.
RCC Uppsala Örebro organiserar både en regional vårdprocessgrupp och ett regionalt sjuksköterskenätverk inom huvud- och halscancer.
Läs mer via länkarna nedan.
Läs mer om vård av huvud- och halscancer i Västra sjukvårdsregionen i den regionala vårdprocessen.
