Huvud- och halscancer

Varje år får nästan 1 600 personer huvud- och halscancer i Sverige. Medelåldern vid diagnos är cirka 65 år. Diagnosen är vanligare bland män än bland kvinnor, men fördelningen mellan könen varierar mellan olika tumörlokaler.

Huvud- och halscancer är ett samlingsbegrepp för tumörer i läpp, munhåla, svalg, struphuvud, näsa, bihålor, spottkörtlar samt lymfkörtelmetastas på halsen med okänd primärtumör. Varje diagnosgrupp är i sin tur indelade i undergrupper som skiljer sig åt, både vad gäller tillväxt, risk för spridning, prognos och behandling. De tre vanligaste grupperna är cancer i munhåla, mellansvalg (orofarynx) och struphuvud (larynx).

Antalet fall av huvud-halscancer ökar med ca 3 procent per år. Snabbast ökar tumörerna i mellansvalget och de är oftast virusorsakade (HPV = humant papillom virus).

Vanliga symtom vid huvud- och halscancer är heshet, sväljsvårigheter, sår i munhålan som inte försvinner eller knuta på halsen. Symtomen kan ibland vara vaga och likna infektioner med halsont. Det gör att sjukdomen kan vara svår att upptäcka i ett tidigt skede.

Huvud- och halscancer behandlas med kirurgi, strålning eller cytostatika, vilka ofta ges i kombination. Det är relativt vanligt med kvarvarande besvär efter behandlingen, till exempel problem att svälja, smärtor, muntorrhet eller att tala. Den relativa femårsöverlevnaden är 67 procent, men skiljer sig mycket åt beroende på var cancern sitter och i vilket tumörstadium den upptäcks.