MENY

Gällande vårdförlopp äggstockscancer

Fastställt av SKLs beslutsgrupp 2015-12-21

Om vårdförloppet

Om äggstockscancer

Vårdförloppet omfattar primär cancer i äggstock, äggledare eller bukhinna men inte mesoteliom.

Vårdförloppet kommer att fånga patienter med äggstockscancer (C56), primär tubarcancer (C57) och primär peritonealcancer (C48.1 och C48.2). Vissa men inte alla patienter med borderlinetumörer (D39.1), cancer pelvis (C76.3) och cancer abdominis (C76.2) kommer också att komma in i förloppet. Även patienter med andra diagnoser kommer att fullfölja vårdförloppet eftersom slutlig diagnos (diagnoskoder) i majoriteten av fallen sätts efter kirurgi (start av första behandling).

Äggstockscancer definieras som en malign tumör som utgår från vävnaderna i en äggstock, och kan delas in i epitelial (90 %) och icke-epitelial. Primär tubarcancer och viss typ av primär peritonealcancer har likartad klinik och histologi som äggstockscancer och handläggs, stadieindelas och behandlas därför som äggstockscancer. 

I Sverige utgör äggstockscancer, inklusive tubarcancer, 3 % av all kvinnlig cancer och årligen diagnostiseras cirka 700 kvinnor. Kvinnor i alla åldrar kan insjukna i äggstockscancer, men det är mycket ovanligt före trettioårsåldern. 

Äggstockscancer har högst dödlighet (mortalitet) bland de gynekologiska maligna tumörerna. I Sverige dör ungefär 550 kvinnor per år i äggstockscancer. Äggstockscancer diagnostiseras ofta i ett avancerat skede (stadium III–IV), vilket reflekterar avsaknad av tidig diagnostik med screening och sjukdomens ospecifika symtom. Symtomen är vanligt förekommande i befolkningen och kan föra tankarna till normalt åldrande eller andra sjukdomstillstånd. Diagnosen kan fördröjas genom att kvinnan söker sent för sina symtom eller att vårdgivaren inte tidigt har sjukdomen i åtanke och initierar en utredning för att utesluta äggstockscancer.

Flödesschema för vårdförloppet

Arbetsgrupp

Pernilla Dahm Kähler
Ordförande i arbetet med standardiserat vårdförlopp för äggstockscancer, med.dr, gynekologisk tumörkirurg
Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

 

Christer Borgfeldt
Ordförande i nationella vårdprogramgruppen för äggstockscancer, docent, gynekologisk tumörkirurg
Skånes universitetssjukhus, Lund

 

Kristina Aglund
Gynonkolog

Norrlands universitetssjukhus, Umeå

 

Alexandra Andersson

Patient- och närståenderepresentant
Nätverket mot gynekologisk cancer

 

Julia Bak
Patolog, cytolog
Universitetssjukhuset Linköping

 

Fatma Bäckman 
Gynekolog
Universitetssjukhuset Örebro

 

Joseph Carlson
Docent, patolog

Karolinska universitetssjukhuset, Solna

 

Elisabet Hjerpe

Med.dr, gynonkolog
Karolinska universitetssjukhuset, Solna

 

Katerina Håkansson 

Radiolog
Skånes universitetssjukhus, Lund

 

Anna Ivarsson
Distriktsläkare
Anderslöv vårdcentral, Skåne

 

Preben Kjölhede
Professor, gynekolog
Universitetssjukhuset Linköping

 

Charlotte Klynning

Gynekologisk tumörkirurg 
Karolinska universitetssjukhuset, Solna

 

 

Susanne Malander Skånes universitetssjukhus, Lund
Med.dr, gynonkolog, onkolog
Skånes universitetssjukhus, Lund

 

Anna Måsbäck
Med.dr, patolog
Klinisk patologi, Lund, Labmedicin Skåne

 

Ulrika Ottander 
Med.dr, gynekologisk tumörkirurg

Norrlands universitetssjukhus, Umeå

 

Eva Rosén, 

Specialistsjuksköterska i onkologi

Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg 

 

Carina Rundström, 
Specialistsjuksköterska i cancervård

Karolinska universitetssjukhuset Solna

 

Anette Sjösten  
Med.dr, gynekolog

Stockholm öppenvård 

 

Karin Stålberg
Med.dr, gynekologisk tumörkirurg

Akademiska sjukhuset, Uppsala 

 

Margareta Sundsten
Patientrepresentant

Gynsam 

 

Marie Svahn 
Gynonkolog 

Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg 

 

Bengt Tholander,
Med.dr, gynekolog

Akademiska sjukhuset, Uppsala  

 

Anna Tolf
Patolog

Akademiska sjukhuset, Uppsala  

 

Barbro Lönnberg-Woxler
Gynekologisk tumörkirurg

Karolinska universitetssjukhuset, Solna 

Generellt om standardiserade vårdförlopp

Beskrivningens syfte och målgrupp

Syftet med standardiserade vårdförlopp är att cancerpatienter ska uppleva en välorganiserad, helhetsorienterad professionell vård utan onödig väntetid oavsett var i landet de söker vård. Det innebär att samtliga steg i processen och samtliga ledtider är beräknade utifrån vad som är värdeskapande tid ur patientens perspektiv, alltså hur många dagar som krävs för att genomföra optimal handläggning och medicinsk behandling, men utan hänsyn till nuvarande organisation och arbetssätt. Vid implementering ansvarar respektive landsting för att skapa en organisation och resurser som möjliggör genomförande.

Nationellt vårdprogram

Det standardiserade vårdförloppet gäller för vuxna patienter. Det bygger på de nationella vårdprogram som fastställts av Regionala cancercentrum i samverkan. I vårdprogrammen finns beskrivningar och rekommendationer för vårdförloppets delprocesser samt hänvisningar till vetenskapligt underlag. Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammen och det standardiserade vårdförloppet.

Se även de nationella vårdprogrammen för rehabilitering respektive palliativ vård, för underlag till rekommendationer på dessa områden.

Inklusion i standardiserat vårdförlopp

”Välgrundad misstanke” ska i detta sammanhang tolkas som kriterier för utredning enligt standardiserat vårdförlopp. Vid välgrundad misstanke ska patienten remitteras till en utredning enligt det standardiserade vårdförloppet. Varje landsting ansvarar för att tydliggöra hur remissgången ska gå till. 

Det kan finnas tillfällen då man trots att kriterierna är uppfyllda inte bör remittera patienten, t.ex. om patienten inte önskar att bli utredd i standardiserat vårdförlopp eller om patienten har betydande samsjuklighet som gör att hen inte klarar av utredning.

Även när kriterierna för välgrundad misstanke inte är uppfyllda kan en diagnos misstänkas. Patienten ska då remitteras till utredning enligt ordinarie remissrutiner. 

Målet är att så många som möjligt av de patienter som har fått diagnos ska ha utretts enligt det standardiserade vårdförloppet. Framtida utvärderingar av ”välgrundad misstanke” kommer att kunna leda till en justering av definitionen för att inkludera så många som möjligt utan att utreda patienter i onödan.

Av de utredningar som startas vid välgrundad misstanke kommer många att resultera i att cancermisstanken avskrivs och vårdförloppet avslutas. De patienter som har fortsatt behov av utredning för annan sjukdom ska tas om hand av den enhet som inlett utredningen eller remitteras till annan enhet som är bättre lämpad.

Utredningsförloppet

I vissa fall kommer patienter att ha genomgått vissa undersökningar när utredningsförloppet inleds. Det innebär att man i de fallen inte behöver upprepa en adekvat genomförd undersökning.

Inklusion i kliniska studier

Patienter bör erbjudas plats i kliniska studier när sådana finns. Om studierna påverkar ledtiderna finns möjlighet att markera detta som en avvikelse i samband med att ledtiderna rapporteras.

Ledtider

Hos vissa av patienterna finns samsjuklighet eller andra faktorer som kräver stabiliserande åtgärder eller individualiserad utredning inför behandlingsbeslut, vilket kan innebära längre tid till start av första behandling.Det är överordnat att patienterna får en god vård även om det innebär längre ledtider. 

Den enskilda patienten kan också tacka nej till ett erbjudet utrednings- eller behandlingsdatum av personliga skäl, vilket leder till längre ledtider. 

När särskilda skäl finns bör detta noteras i journalen.

 

Koordinatorsfunktion

Syftet med koordinatorsfunktionen är att säkra kontinuitet i vårdförloppet och undvika onödig väntetid. Hur funktionen ska bemannas och organiseras beslutar och utvecklar man lokalt, anpassat till de lokala förhållandena. Koordinatorsfunktionen behöver inte bemannas av samma person under hela förloppet. 

Det ska finnas förbokade tider för undersökningar och behandlingar som koordinatorsfunktionen använder för att boka in patienten i hela vårdförloppet.

Samarbete över landstingsgränser

För att vården ska vara sammanhållen och utan onödiga väntetider för patienten kommer införandet av standardiserade vårdförlopp att ställa stora krav på samarbete mellan landsting. Vid införandet bör man tidigt identifiera de delar av vårdförloppet som kräver samverkan med andra landsting. Angående kvalitetskrav och behov av kringresurser, se aktuellt vårdprogram under rubriken Underlag för nivåstrukturering. 

Enligt patientlagen som gäller från januari 2015 har patienten rätt att få öppenvård i valfritt landsting.