Gällande vårdprogram Hodgkins lymfom
Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2019-09-10.
Användning av filtrerade (leukocytreducerade) blodprodukter innebär lägre risk för feberreaktioner och HLA-immunisering och bör vara rutin för patienter med lymfom.
Användning av bestrålade blodprodukter rekommenderas endast inför och efter autolog eller allogen stamcellstransplantation. Se riktlinjer från respektive transplantationscenter i denna situation.
Trombocyttransfusion och erytrocyttransfusion ges i enlighet med lokala riktlinjer.
För handläggning av transplanterade patienter hänvisas till lokala transplantationsriktlinjer.
Alla patienter som ska få lymfombehandling bör screenas för hepatit B (HBsAg, anti-HBc och anti-HBs) och hepatit C.
Vid tecken på genomgången hepatit B bör kontroller och profylaktisk behandling ske i enlighet med rekommendationer från Referensgruppen för Antiviral Terapi (RAV). Handläggningen bör i de flesta fall ske i samråd med en infektionsspecialist.
Vid tecken på kronisk hepatit C-infektion bör samråd sökas med en infektionsspecialist.
Profylax (förslagsvis aciklovir 400 mg, 1 x 2 i 3–4 veckor efter avslutad cytostatikabehandling) rekommenderas för äldre (> 60 år) samt i de fall patienten har genomgått behandling för klinisk herpesinfektion under lymfombehandlingen och under behandling med BEACOPP14 eller BEACOPP eskalerad.
Profylax mot Pneumocystis jirovecii-pneumoni ges med trimetoprim-sulfonamid (dosen 1 x 1 måndag, onsdag, fredag, eller 1 x 2 måndag, torsdag med styrka 800 mg/160 mg, alternativt 1 x 1 med styrkan 400 mg/80 mg, i enlighet med dosrekommendation från ECIL5) rekommenderas i samband med behandling med ABVD eller AVD om fler än 2 cykler planeras, vid behandling med BEACOPP14 eller BEACOPP eskalerad och vid behandling med CHOP, DHAP, IKE eller bendamustin.
Behandlingen bör fortgå i minst 4 veckor efter avslutad behandling. Vid överkänslighet för trimetoprim eller sulfonamid kan man överväga att ge inhalation med pentamidin 1 gång/månad. Atovakvon har inte samma dokumentation för profylaxindikation, men om det ändå ges ska det ordineras i behandlingsdos.
Svampprofylax rekommenderas inte.
Förutom vid de cytostatikaregimer som kräver stöd av G-CSF (såsom BEACOPP14, BEACOPP eskalerad och DHAP) rekommenderas att G-CSF även ges vid behandling med AVD (0,5 MIE/kg dag 5–9) samt vid CHOP hos patienter över 60 år. Vid behandling med ABVD rekommenderas inte G-CSF, oavsett antal neutrofiler (+++), eftersom användning av G-CSF misstänks vara en riskfaktor för att utveckla bleomycinorsakad pneumonit (Martin et al., 2005).
Hivassocierat klassiskt Hodgkins lymfom (HIV-cHL) är en komplikation till hivsjukdom. Valet av tumörspecifik behandling skiljer sig inte från vårdprogrammet för övrigt, men FDG-PET-DT bör tolkas med viss försiktighet vid HIV-cHL med hänsyn till inflammatoriska komplikationer av hivsjukdomen. Exempelvis finns en publicerad kohort där 20 % av dessa patienter uppfyller kriterierna för hemofagocyterande lymfohistiocytos (Fardet et al., 2010). När det gäller cART-behandling är principen att så snart som möjligt initiera eller fortsätta behandling; men vid interaktioner eller begränsad lever- eller njurfunktion ge företräde till tumörbehandling genom att byta cART-regimen eller sätta ut cART under tumörbehandlingen. Syftet är att upprätthålla intensiteten i den tumörspecifika behandlingen. Denna avvägning sker självklart i nära samråd med en hivinriktad infektionsspecialist.
Indikationer för infektionsprofylax breddas och ställs i relation till tröskelvärden för CD4-tal:
Vid feber under neutropenifas ska man först säkra odlingar (blododlingar tagna perifert och från central infart) och sedan snabbt inleda behandling med bredspektrumantibiotika. Vid utebliven effekt bör fortsatt behandling ske i nära samarbete med infektionsspecialist och mikrobiolog.
Akuta transfusionsreaktioner förekommer främst under den första behandlingen. De ska handläggas enligt lokala riktlinjer.