Från medicinstudent till medicinsk chef

Med värme, ödmjukhet och stort engagemang har Björn Ohlsson arbetat för att förbättra den svenska cancervården och sätta patientens behov främst, men efter över 40 år väntar en välförtjänt pension. Björn har under sin tid på Regionalt cancercentrum syd lärt oss att alltid möta utmaningar med tålamod, vänlighet och lösningsfokus och vi kommer göra vårt bästa för att förvalta Björns anda i vårt fortsatta arbete. Vi tackar med denna text av vår fantastiske medicinske chef, kvalitetsregisterförkämpe, kolorektalkirurg och kollega.

Björn Ohlsson började läsa medicin 1978 i Lund, han har arbetat som kolorektalkirurg och teamchef för kolorektalteamet i Blekinge och han var med när RCC startades. Men att Björn skulle bli kirurg och arbeta inom cancervården var från början inte alls självklart.

-- Jag trodde verkligen inte att kirurgyrket var något för mig, men det blev ju så. Första gången jag som student var inne i en operationssal höll jag på att svimma, fastän det var ett mycket litet ingrepp jag närvarade vid.

Jag hade en mycket inspirerande lärare som fick mig att trots allt intressera mig för kirurgi och när det senare blev dags för praktik skickades jag till Karlshamn. Det var ganska nervöst, jag hade läst åtta terminer och var inte färdig läkare. Men Karlshamn var ett litet sjukhus där man snabbt fick ta ett stort ansvar och efter ett par veckor fick jag göra primärjouren ensam.

Det var egentligen rätt läskigt, men det gick, så jag tänkte att jag kanske ändå kunde arbeta med kirurgi framöver. Sjukhuset i Karlshamn var en välkomnande och utvecklande arbetsplats och Björn trivdes så bra att han stannade där.

-- Att jag hamnade inom cancervården är också lite av en slump. Min fru var vän med en kvinna vars man var röntgenolog och över en middag tipsade han mig om ett spännande forskningsprojekt inom kolorektal cancer som behövde följas upp. Jag tyckte det lät intressant så jag kontaktade sjukhuset i Lund och så började jag forska tillsammans med läkare där. Det visade sig att forska inom just kolorektalkirurgi passade mig bra eftersom jag arbetade på ett litet sjukhus som behandlade den diagnosen. Det var så min profilering mot kolorektal cancer började.

Under Björns år som läkare har han sett stora framsteg inom kolorektalcancervården. Femårsöverlevnaden har ökat från 45% till 75% och denna utveckling beror bland annat på nya kirurgiska metoder och nya angreppssätt inom strålning och cytostatika.

-- Den största framgången inom kolorektalcancerkirurgi som jag själv upplevt måste vara den så kallade Heald-metoden, eller TME - total mesorektal excision. På 1980-talet kom det rapporter från England att man med en ny kirurgisk metod nästan helt blivit av med lokalrecidiv hos sina patienter och det ska jämföras med att ungefär en tredjedel av alla patienter som opererades för kolorektalcancer med konventionell kirurgi fick lokalrecidiv som oftast inte gick att behandla. Det lät lite för bra för att vara sant, men det visade sig stämma. I mitten av 1990-talet var den här tekniken etablerad även i Sverige och används fortfarande. Det var och är en enorm framgång!

Med åren blev behandlingarna för kolorektalcancer alltmer framgångsrika men också mer komplicerade och involverade allt fler kompetenser. Från att i princip helt ta hand om en patient med kolorektalcancer blev kirurgen endast en del i en lång kedja där också röntgen, strålning, cytostatika och multidisciplinära konferenser ingick. För Björn innebar det att han inte längre tyckte sig kunna överblicka sina patienters behandlingsprocesser lika bra som tidigare och han såg ett stort behov av en sammanhållen process som följer patientens väg.

-- Vi såg hur viktigt det var för både oss läkare och för våra patienter att hela kedjan fungerade sömlöst så vi satte upp nya arbetssätt i Karlshamn. Ganska tidigt såg våra sjuksköterskor till att bli patientens fasta kontakt i kedjan, de blev vad vi idag kallar patientens kontaktsjuksköterska, och det arbetssättet är något som jag tycker är mycket värdefullt. När RCC bildades och jag förstod hur centralt fokus på patientprocessen var även i deras arbete var det såklart något jag verkligen välkomnade. Jag blev snart RCC Syds patientprocessledare för kolorektalcancerprocessen, därefter medicinsk rådgivare och slutligen RCC Syds medicinske chef.

Processarbetet och användningen av kvalitetsregisterdata i utvecklingssyfte är två frågor som legat Björn extra varmt om hjärtat under tiden på RCC Syd.

-- Jag hoppas att RCC kan fortsätta ha det uppdraget vi har, det vill säga ett uppdrag från staten att stödja cancervården. Jag ser ett fortsatt stort behov av att stödja processarbetet, där är vi inte färdiga. Här behöver vi framför allt arbeta med det lokala processarbete som vi befinner oss ett steg ifrån, men som vi ändå har börjat närma oss de senaste åren. Det är viktigt att huvudmännen förstår värdet av det lokala processarbetet och att de regionala processledarna stöttar det än mer framöver. Ett stort problem är ju kompetensförsörjningen som dessvärre skapar långa ledtider och svårigheter att utveckla arbetet genom att titta på kvalitetsregisterdata. Här är det viktigt att fortsätta uppmärksamma sjukhus- och förvaltningsledningarna och politiker och framför allt att tillföra resurser i vården, i form av ekonomiskt stöd.

När Björn blickar framåt är det tydligt att han inte kommer vara sysslolös. Han går i pension men har en stor familj och många fritidsintressen.

-- Framför allt ser jag fram emot att ägna mer tid åt och ha en vardag med min fru, hon har ju fått stötta där hemma medan jag har forskat och arbetat. Sedan har vi fem barn och elva barnbarn som jag också vill vara mer tillgänglig för. Jag ser fram emot att fiska, snickra och få spela mer saxofon, jag spelar ju i ett band som nischat sig på gospel i storbandstappning. I ett år framåt kommer jag dessutom arbeta på kliniken hemma i Karlshamn. Det är såklart med blandade känslor jag lämnar RCC Syd, en arbetsplats med kollegor jag trivts så bra med. Men jag känner mig framför allt glad att kunna fokusera mer på familjen framöver, och trygg med att lämna en arbetsplats som fungerar så bra.

Dina kollegor på RCC Syd tackar dig för allt, Björn, och önskar dig all lycka framöver!