Årets processledare i södra sjukvårdsregionen 2022

Berätta lite om dig själv, Carina.

Jag är en bondunge från Småland som skolats till onkolog och psykiater i Lund. Trebarnsmor med 75 kusiner och gift med en präst i Svenska kyrkan.
Det holistiska perspektivet, som präglar cancerrehabilitering och palliativ vård, är den berggrund som min yrkesbana vilar på. Mitt intresse för de existentiella perspektiven har vuxit sig allt starkare och under senare år har existentiell hälsa blivit en allt vanligare del av det offentliga samtalet. Begreppet används för att belysa att människans hälsa, vid sidan den fysiska, psykiska och sociala dimensionen, också är beroende av hur vi förmår hantera de existentiella utmaningar som vi möter i livet. Det är min övertygelse att såväl patienter som närstående och vårdpersonal inom cancervården har behov av sammanhang där tankar om mening, frihet och ansvar, tillhörighet och ensamhet kan delas. Döden är inte en medicinsk händelse med sociala och existentiella inslag, utan en social och existentiell händelse med medicinska inslag!

2018 fick jag frågan om att vara RPPL för palliativ vård, vilket jag är tacksam och stolt över.

Vad hoppas du ligger till största grund för din nominering och ditt pris?

Jag hoppas att mitt arbete med att belysa behovet av att introducera det palliativa förhållningssättet tidigt i patientens process finns med. Det är en helt central fråga för patienterna och deras närstående. Att få möta vårdpersonal som ser hela människan och har som mål att bevara välbefinnande och värdighet i så stor utsträckning som möjligt.

Vad betyder processledarens roll i cancervården?

Cancervård är som en stor symfoniorkester, där alla behöver spela sin stämma lyhört med så stor precision och känslighet för tajming, rytm och helhet som möjligt. Ibland behöver processledaren kliva fram som dirigent, men oftast är processledaren en av många, som gör sin del så bra som möjligt. En viktig del i uppdraget är att uthålligt hålla kursen mot överenskomna mål. En annan är att se till att medarbetare får så goda förutsättningar som möjligt och tillgång till kunskap, kompetens och färdigheter. Det finns så många som jobbar stenhårt för att ge bästa möjliga vård. Förutsättningarna är på många håll långt ifrån optimala.

Vad hoppas du få mer tid för, eller möjlighet att utveckla härnäst i arbetet?

Inom palliativ vård i Sverige väntar vi nu på att få börja implementera det personcentrerade sammanhållna vårdförloppet för palliativ vård, som enligt planen ska fastställas den 3 juni. Vårdförloppet har potential att göra patientens sista tid i livet bättre, genom att alla som möter patienten och de närstående enklare kan dra åt samma håll. En nyckelhändelse i vårdförloppet är att alla patienter tidigt i förloppet ska erbjudas ”Samtal vid allvarlig sjukdom”, ett lyhört och eftertänksamt samtal där uppdraget är att lyssna på patienten. Ett samtal där patientens önskemål och prioriteringar utforskas, genom att frågan ”Vad är viktigt för dig?” ställs och vården lyssnar på svaret och tar det med i planen framåt. Patienten ska få erbjudande om information om förväntat sjukdomsförlopp och behandlingsintention. Vi kommer att behöva hitta bra sätt att höja kompetensen gällande samtal. Det hoppas jag få tid och förutsättningar för!

Vilket råd skulle du ge nya, eller mindre erfarna processledare?

Jag är inte mycket för att ge råd, utan brukar tillämpa förlösande av människors egna erfarenheter och önskningar. Men om jag ändå måste - betrakta det som ett maratonlopp. En liten riktningsändring ger stort utslag när tiden får gå. Cancervård är ett lagarbete. Se din roll i helheten och räkna med de andras kraft och vilja. Jag har en god vän som heter Åke. Han brukar säga ”Det jag nu ska göra… det finns så många som kan göra det SÅ mycket bättre. Men… är de här nu? Nej. Då får jag göra så gott jag kan.” Tänk som Åke!

Relaterat material: webinarium på temat Liminalitet ”På tröskeln till det okända”