Nya arbetssätt som stärker sociala nätverk och sammanhang

Sidan publicerades 23 juni 2021

En viktig del av vården vid cancersjukdom utförs av patienterna själva genom egenvård. Ofta men inte alltid finns närstående som stöttar med patienternas egenvård och i vissa fall utövar både omsorg och ganska komplicerad sjukvård. Att hitta nya arbetssätt som stärker sociala nätverk och sammanhang är ett sätt att minska omotiverade skillnader i cancervården.

Vårdanalys publicerade 2019 en rapport (1) kring omotiverade skillnader i svensk cancervård. Den visade bland annat att cancer hos änkor/änklingar, skilda och ogifta personer upptäcktes i senare stadium och patienterna fick behandling i mindre utsträckning än gifta personer. Och det finns fler studier (2) som pekar på att individens sammanhang och sociala nätverk spelar in när det kommer till cancervård.

- Här gäller det att tänka nytt och kreativt kring hur vården kan se sammanhangen på individnivå men framför allt hur alla parter, tillsammans, kan stärka dem och om de inte finns skapa dem. Det gäller också att inse att dessa sociala nätverk och sammanhang ändras över tid, säger Eskil Degsell, process- och projektledare på RCC Stockholm Gotland inom patient och närståendesamverkan.

CareMaps och CareMapping synliggör samt stärker roller och relationer på individnivå

RCC Stockholm Gotland arbetar aktivt med flera nya arbetssätt som fokuserar på egenvård och den informella vården, allt för att minska de omotiverade skillnaderna. Ett av dessa arbetssätt är att utveckla CareMaps och CareMapping. Den syftar till att se och stärka roller och relationer, det vill säga patientens sammanhang. Det är ett gediget arbete som följer MRC guidelines (3) för hur man utvecklar och utvärderar komplexa interventioner. Inom kort är utvecklingsfasen avlutad och det är dags att övergå till pilottestning i klinisk rutin. Interventionen syftar till att minska de omotiverade skillnaderna som Vårdanalys rapport visade och främst påverka den självskattade hälsorelaterade livskvaliteten hos både patienter och deras närstående. I bästa fall kan positiv påverkan också ses på akutinläggningar och kanske tumörprogress.

I stort går interventionen ut på fyra centrala delar som inbördes hänger samman:

  1. Arbetssätt och verktyg för patienter, och i de fall då närstående finns, för att förbereda vårdmötet så att man har hunnit reflektera om behov, sociala nätverk och sammanhang och förberett sig på att det kommer tas upp.

  2. Personcentrerade vårdmöten som ser och agerar på patienter och närståendes behov och hur sociala nätverken och sammanhangen ser ut och utvecklas.

  3. Konkreta verktyg för att stärka sociala relationer och sammanhang mellan vårdmöten och försöka skapa dem där de inte finns. Ett exempel på lösning ges nedan.

  4. Ett arbetssätt som samlar in hur andra patienter, närstående och efterlevande har hanterat utmaningar i närvaro av sjukdom och som på ett enkelt sätt kan återföras till andra aktörer för ett lärande.

- Det är centralt att vi fortsätter utveckla och utvärdera arbetssätt precis som vi utvecklar och utvärderar nya medicinska behandlingar. När vi tydligare ser ändrade arbetssätt som väldigt viktiga interventioner som utvärderats ordentligt kan vi lättare sprida dem till andra, säger Eskil Degsell.

Grannsamverkan kring hälsa

Ett exempel på punkt tre ovan är från en artikel i lokaltidningen Skärgården. Intervjuperson skärgårdsbon Roland bor ensam och har som mål att bo kvar hemma så länge som möjligt. Han är beviljad hemtjänst av kommunen och har även trygghetslarm. Hade han bott på fastlandet hade ett tryck på knappen inneburit att larmcentralen kallar ut hemtjänsten för tillsyn. Men eftersom det inte är möjligt på skärgårdsön har larmcentralen, hemtjänsten och grannarna, i stället tillsammans skapat en ringkedja som de närmaste grannarna har skrivit upp sig på. Händer det Roland något är hjälpen inte långt borta.

- Både internationellt och i Sverige arbetar polis, försäkringsbolag och civilsamhället nära i vad som brukar kallas ”Grannsamverkan mot brott”. Hur utvecklar vi grannsamverkan kring hälsa inom cancervården? säger Eskil Degsell.

Släpp loss kraften med fler invånaredrivna utvecklings- och forskningsprojekt

Att utveckla, finansiera, implementera och utvärdera interventioner i hälso- och sjukvården och tiden däremellan är i högsta grad en samverkan mellan många olika parter: patienter, närstående, efterlevande, civilsamhället, omsorg, sjukvård och forskning. Många gånger genomförs detta med bravur av både sjukvårdspersonal och forskare. Ibland räcker dock inte resurserna och tiden alltid till. Här kan ett bättre tillvaratagande av patienter och närstående som viktiga resurser med ett större ansvar i genomförandet vara en lösning.

Internationellt och även lite i Sverige ser vi ett stort ökat intresse kring invånardriven utveckling och forskning, så kallad citizen science (4). Historiskt har detta varit väldigt stort inom det biologiska vetenskapsområdet, exempelvis vid artinventering, men nu kommer detta väldigt starkt även inom förebyggande hälsoarbeten och inom den medicinska vetenskapen.

(1) Report from The Swedish agency for Health and Care Services Analysis: Unjustified differences – socio economic and regional differences in cancer care in Sweden 2019

(2) Kroenke, C. H., Kwan, M. L., Neugut, A. I., Ergas, I. J., Wright, J. D., Caan, B. J., Hershman, D., & Kushi, L. H. (2013). Social networks, social support mechanisms, and quality of life after breast cancer diagnosis. Breast Cancer Research and Treatment, 139(2), 515–527.
Liu et al (2019). Prognostic factors associated with survival in patients with anaplastic oligodendroglioma. PloS One, 14(1), e0211513–e0211513.

(3) Craig et al (2008) Developing and Evaluation of complex interventions; 

(4) King, A. C., Winter, S. J., Chrisinger, B. W., Hua, J., & Banchoff, A. W. (2019). Maximizing the promise of citizen science to advance health and prevent disease. Preventive Medicine, 119, 44–47

 

Kontakt: Eskil Degsell, eskil.degsell@sll.se