Nationell vägledning för rehabilitering efter bäckencancer

Vägledningen för bäckencancerrehabilitering riktar sig till vårdpersonal som möter patienter med funktionella besvär efter cancer i bäckenet, till exempel symtom som påverkar tarm, blåsa och sexuell funktion. Besvär är vanligt till följd av behandling för vissa cancerdiagnoser: tarmcancer, urinblåsecancer, gynekologisk cancer samt cancer i manliga könsorgan. Funktionella besvär kan uppstå även vid sarkom i bäckenregionen och efter viss typ av behandling för blodcancersjukdomar. Syftet med Vägledningen är att ge konkret stöd till vårdpersonal som möter patienter med dessa besvär. Den är upplagd med tydliga riktlinjer för utredning och behandling och ger även en kort översikt om problemens orsaker.

Besvär kan förekomma långt efter avslutad behandling

Funktionella besvär kan finnas kvar efter avslutad cancerbehandling och förbättras eller försämras över tid. De problem det kan vara frågan om – tarmproblem, urin- och avföringsinkontinens, lymfödem, smärta, slemhinneproblem, problem med sexuell funktion – kan vara mycket besvärande och handikappande för patienten och påverkar ofta livssituationen starkt negativt och innebära ett stort lidande för patienten. Orsaken är oftast den behandling man har fått – operation, strålning eller cellgifter – och inte själva cancersjukdomen.

Känsligt ämne och viktigt att lyfta

Då problem kan uppstå eller förvärras en tid efter avslutad behandling är det inte säkert att patienten själv sätter dem i samband med behandlingen. Ibland kan det upplevas genant att tala om problemen, eller så tycker man att man får acceptera att ha det så här. Därför är det viktigt att vårdpersonal har kunskap om och talar om att man kan få besvär och att det finns hjälp att få.

Vägledning för säker rehabilitering och ökad kännedom om seneffekter

Patienter som genomgått behandling för cancer i lilla bäckenet finns överallt i vårt samhälle och det är långt ifrån säkert att man har kvar aktiv kontakt med cancervården. Det rör sig ibland om komplexa problem som kräver en särskild handläggning, ibland om jämförelsevis enkla åtgärder och egenvårdsråd, men kunskapen om orsaker och behandlingar är ännu inte så spridd. Vägledningen vill ge vårdpersonal konkret hjälp så att patienten blir omhändertagen på ett säkert sätt.

Ytterst är målet att alla patienter som har behandlats för cancer i lilla bäckenet ska få en god rehabilitering och hjälp med att hantera sina besvär. Vi vill också öka medvetandet hos alla vårdgivare om att cancerbehandling kan ge de här problemen och att dessa är möjliga att behandla och hantera. Det ska vara klart och tydligt hur man gör, när specialister behöver kopplas in och vilka specialister som har rätt kompetens för att hantera svårare problem.

Vikten av information och tillgång till rätt kompetens

Man behöver öppna för samtal om de här problemen med patienten, helst så tidigt som möjligt, förbereda patienten på vad som kan hända och signalera tydligt att hjälp finns att få. När patienten är under utredning och behandling är det mycket annat att tänka på och därför behöver man upprepa informationen. Man måste fråga aktivt, upprepade gånger, helst vid varje uppföljande besök. Det kan också vara bra att be patienten att informera andra vårdkontakter, till exempel husläkare, om den behandling som man har fått.
Ytterligare en utmaning är naturligtvis att bygga upp och behålla den kompetens som behövs – uroterapeuter, lymfterapeuter, dietister, personal med sexologisk kompetens samt att samarbete med gastroendokrinologiska specialister behöver finnas tillgänglig för att det ska fungera.