Årets SIBO-konferens gav mersmak – nu vill man stärka organisationen för nätverkande och kompetenshöjning
Den 15–16 maj anordnades konferensen för Sjuksköterskor inom barnonkologi (SIBO). I år med fokus på hjärntumörer. Konferensen var välbesökt med engagerade deltagare som hoppas på fler tillfällen att mötas och utbyta erfarenheter. RCC:s Nationella arbetsgrupp (NAG) för barncancer stöttar SIBO i arbetet att driva organisationen framåt.
Stående från vänster: Susanne Jons, Linda Calmunger, Camilla Häger, Samantha Nath. Sittande från vänster Elisabeth Björn, Ulrika Larsson.
Under konferensens två dagar fanns olika föreläsare på plats som föreläste om hjärntumörer utifrån både ett bredare perspektiv och mer ingående. Ämnen som kognitivt sena komplikationer efter barncancer samt det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering för barn och ungdomar diskuterades också. På schemat fanns även en programpunkt där en tidigare patient berättade om sina erfarenheter från att ha haft hjärntumör som barn.
– Konferensen blir en samlingspunkt för sjuksköterskor från hela landet, med syftet att öka kompetensen och ge möjlighet till nätverkande och samverkan, vilket det sällan ges tillfälle för nationellt på det här sättet, säger Susanne Jons, barnsjuksköterska, Länssjukhuset i Falun, medlem i SIBOS:s arbetsgrupp.
– Efter varje konferens skickar vi alltid ut en enkät där vi bland annat frågar om önskemål till nästa gång. Programmet blir sedan en kombination av aktuella frågor och önskemål från tidigare års besökare, vi försöker alltid få en röd tråd genom innehållet för att det ska hänga ihop och ge så mycket som möjligt, fortsätter Susanne Jons.
SIBO hoppas utvecklas som organisation framöver
SIBO:s arbetsgrupp består av en representant från Umeå, Falun, Stockholm, Linköping, Göteborg och Borås. De träffas digitalt två gånger per termin och en gång om året fysiskt för att dels planera nästkommande konferens för sjuksköterskor dels för att ta upp frågor som rör professionen. Sedan 2000 har man i stort sett anordnat en konferens vartannat år.
– Man märker under konferenserna att det finns ett behov av att prata, att bara vara fokuserade på att mötas och dela erfarenheter. Det är otroligt viktigt att ses men vi skulle även behöva en struktur för att hålla kontakten, ta frågor och diskussioner vidare samt kunna lyfta frågor och förbättringsarbeten, säger Linda Calmunger, sjuksköterska på barncancercentrum i Linköping, medlem i SIBOS:s arbetsgrupp.
Idag går det inte att vara medlem i SIBO och det finns inte medel att anordna fler träffar under året. För att på ett annat sätt kunna samla och sprida kunskap och information ut i landet tror man på att organisera sig mer strukturerat.
– Vi har börjat jobba för att vi ska kunna bli den organisation vi tror behövs och vi vill vara. Bland annat har vi kontakt med RCC:s NAG för barncancer för att samarbeta med dem i det arbetet. Det blir lätt att alla jobbar på sin kammare men det hade gynnat oss alla tror jag om vi kunde samla input från alla omvårdnadsgrupper.
– Om SIBO kunde ha en sammankallande funktion med en arbetsgrupp eller styrelse med representanter från bland annat konsultsjuksköterskor, nätverket för barnonkologisk hälso- och vårdvetenskap och kontaksjuksköterskor. Därigenom upparbeta arbetsvägar för informations- och kunskapsöverföring till och från alla barncancercentrum, länssjukhus och länsdelssjukhus i landet. Kanske även kunna samarbeta med barnonkologiutbildningen, för att sprida de arbeten som tas fram där. Vi sjuksköterskor saknar en sådan organisation. Vi behöver ta vara på alla våra olika omvårdnadskunskaper och den nyttan vi kan ha av varandra, avslutar Linda Calmunger.