Förstudie ska undersöka förutsättningarna för nationella kallelsekanslier för cancerscreening
Förutsättningarna för nationella kallelsekanslier för till exempel bröstcancerscreening och screening för livmoderhalscancer ska utredas i den nya förstudie som Regionala cancercentrum i samverkan just nu tar fram. Idag finns redan ett nationellt kallelsekansli för screening för tjock- och ändtarmscancer.
- Vi tycker att det känns jättespännande att få vara med och utreda de här frågorna, säger Linda Tedenbrant.
- Förstudien kommer att utreda väldigt många olika aspekter av möjligheter och utmaningar med nationella kallelsekanslier för cancerscreening, säger hon, som tillsammans med Moa Ellmarker projektleder studien som initierats av Regionalt Cancercentrum i samverkan och nu projektleds på uppdrag av de nationella screeningsamordnarna.
Uppdraget kommer från den årliga överenskommelsen om en mer jämlik och effektiv cancervård med kortare väntetider 2024 som regeringen tecknar med regionerna. Regionala cancercentrum i samverkan vill utreda hur förutsättningarna ser ut för att starta fler nationella kallelsekanslier, till exempel för bröstcancer och livmoderhalscancer. Studien kommer sedan att resultera i en bred kartläggning över möjligheter och utmaningar och beröra perspektiv som ekonomi, resurser, kvalitet och jämlikhet.
För att se vilka personer som skulle kunna bidra med insikter i arbetet, har projektledarna genomfört en intressentkartläggning. Under våren genomför de sedan intervjuer med bland annat personer som idag arbetar med cancerscreening på olika nivåer, Socialstyrelsen och registerhållarna till kvalitetsregistren för de olika screeningprogrammen. De kommer att också att prata med en del av de regionala kanslierna för att ta reda på de om det finns likheter och olikheter i arbetssätt.
Dessutom finns det lärdomar att dra från arbetet med det nationella kallelsekansliet för screening för tjock- och ändtarmscancer.
- Vi tror att de har mycket goda exempel och de har ju mycket erfarenheter också. De har gjort resan för att bli ett nationellt kallelsekansli. Vad har de som andra skulle kunna lära sig av, och vad är det för skillnader, frågar sig Linda Tedenbrant.
Ett första utkast till rapporten beräknas vara klart i oktober. Därefter går den ut på remiss och vid årsskiftet ska den vara klar. Men några direkta förslag om införande av kallelsekanslier kommer den inte att innehålla.
- Den ska ligga till grund för vidare beslut om vad man behöver titta mer på och utreda kring, om man i framtiden bestämmer sig för att satsa på nationella kallelsekanslier, säger Linda Tedenbrant.
Just nu är arbetet inne i en intensiv planeringsfas, och Linda Tedenbrant och Moa Ellmarker lyfter vikten av att inte glömma bort de många olika dimensionerna som studien vill undersöka.
- Det logistiska perspektivet tror jag kan bli väldigt viktigt att få förståelse för, säger Moa Ellmarker.
För kartläggningen handlar inte bara om medicinska aspekter. Den berör också logistik, hur provtagning och labbanalys sker och hur de olika flödena ser ut. Kan man samordna kallelsesystem, eller juridik och avtal? Hur kan olika regioner samverka? En annan viktig aspekt handlar om deltagandet och jämlikheten. Linda Tedenbrant gör en jämförelse med att deltagandet i screeningen för livmoderhalscancer, ungefär följer valdeltagandet i Sverige.
- Det är lite liknande utmaningar att nå ut till de här grupperna med alla de här frågorna. Som region har man troligtvis bra koll på hur man når ut, kan man få lika bra koll nationellt? Eller vad behöver man i så fall ha för språkrör eller kontakter för att nå hela vägen fram, för att säkerställa kvaliteten och jämlikheten?
Vill du som arbetar med screening för tidig upptäckt av cancer bidra med dina insikter om hur arbetet fungerar idag, är du välkommen att höra av dig till Moa Ellmarker.