Kontaktsjuksköterskors upplevelse av cancervården under pandemin

Kontaktsjuksköterskor är nyckelspelare i teamet runt patienten och deras perspektiv på hur cancervården påverkades av pandemin är ett värdefullt komplement till exempelvis data kring påverkan på antalet nydiagnostiserade eller kötider, menar forskargruppen bestående av medarbetare från flera Regionala cancercentrum och Karlstads universitet.

Artikeln baseras på enkätsvar från 337 kontaktsjuksköterskor runtom i landet, som arbetar med olika typer av cancersjukdomar. Frågorna handlade om pandemins första våg, våren och sommaren 2020.

Förändrad kontakt med patienter och närstående

Ungefär hälften av de som svarat på enkäten uppger att de inte hade möjlighet att uppfylla sina uppdrag som kontaktsjuksköterskor i samma utsträckning som innan pandemin och att de hade sämre möjlighet att ge psykosocialt stöd till patienter och närstående.

— Det publicerades nationella riktlinjer för hur man skulle prioritera i vården i samband med att pandemin bröt ut, men det ansågs vara en regional fråga att sedan göra prioriteringarna, med hänsyn till de olika regionala förutsättningarna. Det låter ju helt rimligt, men det är värt att reflektera över vilka effekter det kan ha fått på jämlikheten i vården över landet, säger Ellen Brynskog.

Många kontaktsjuksköterskor vittnar om att interaktionen med både patienter och närstående förändrades drastiskt under pandemin för att minska smittspridningen. En stor del av besöken gjordes om till telefonsamtal och i viss utsträckning videosamtal, vilket gjorde en del kontaktsjuksköterskor mer osäkra i sina bedömningar av symtom. Närstående kunde inte längre följa med på besök och behandlingar. Just förändringen i relationen mellan vården och de anhöriga var slående.

Vi identifierade tre perspektiv på att vara närstående i cancervården: Dels är man en person som själv drabbats av en stor omvälvande livshändelse, alltså att en person som är viktig för en fått en cancersjukdom. Dels är man ett viktigt stöd för den cancerdrabbade och man är också en del i teamet runt patienten, någon som vårdpersonalen är van att samarbeta med. Alla dessa ”roller” påverkades av pandemin; kontaktsjuksköterskorna förlorade sina naturliga kontaktytor med de närstående.

Patienternas förändrade behov

Andra fynd från studien är att de förändringar som kontaktsjuksköterskorna upplevde i vissa fall initierades av vården, i andra fall var det patienterna som tog initiativ. Vården tog initiativ till att exempelvis strukturera om besök till telefonsamtal, skjuta upp vård och besök och ändra riktlinjer och rutiner för att få vardagen att gå ihop när personal omplacerades när det kom nya påbud kring minskad smittspridning.

I andra fall kom initiativet från patienterna: kontaktsjuksköterskorna upplevde att patienterna i vissa fall ville få mer stöd hemma och slippa åka till sjukhus och då riskera att smittas eller behöva vara utan sina närstående. Det exemplifieras genom en redogörelse från en kontaktsjuksköterska som beskriver att hon behövt samarbeta väsentlig mer med hemsjukvården för att patienter i ett sent palliativt skede skulle kunna leva sin sista tid hemma, där anhöriga kunde vara med dem.

— Det finns också redogörelser från kontaktsjuksköterskor som upplevt att patienternas behov av stöd förändrades, att de var mer oroliga och isolerade än innan pandemin, vilket ställde större krav på kontaktsjuksköterskorna, säger Ellen Brynskog.

Arbete för kontaktsjuksköterskors förutsättningar att utföra sitt uppdrag

— Kontaktsjuksköterskerollen är central i cancervården och det är viktigt att även fortsättningsvis arbeta för att de ges rimliga förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Studien visar att pandemin verkar ha påverkat dom i väldigt olika utsträckning. När vi nu rör oss in i en postpandemisk tillvaro är det viktigt att reflektera över vilka lärdomar vi kan dra från pandemin och inte fastna i nödlösningar för att vi vant oss eller för att de funkar. Vi hoppas att studien kan bidra till att belysa områden i cancervården i allmänhet och i kontaktsjuksköterskornas verksamhet i synnerhet som påverkats av pandemin, säger Ellen Brynskog.

Katja Vuollet Carlsson, ordförande i regionala cancercentrums nationella arbetsgrupp för kontaktsjuksköterska och Min vårdplan, välkomnar studien.

— Vi behöver följa upp hur pandemin påverkat kontaktsjuksköterskorna på flera sätt, och studien ger oss ett bra underlag att utgå från. Vi behöver säkerställa att de åter får förutsättningar och möjlighet till att utföra sitt uppdrag. Vidare behöver vi fundera på vilka lärdomar vi kan ta och hur vi på bästa sätt tar tillvara på dem. Detta anser jag att vi till viss del behöver göra tillsammans med patienter och närstående, då pandemin kan ha inneburit nya arbetssätt som kan ha skapat mervärde för dem, avslutar Katja Vuollet Carlsson.