Utredning och beslut om behandling

MDK ska genomföras i de situationer och med de deltagare som anges i det nationella vårdprogrammet. 

Konstaterad prostatacancer ska klassificeras (stadieindelas) enligt TNM-systemet och riskgrupperas enligt det nationella vårdprogrammet.

Beslut om behandlingsrekommendation ska fattas vid MDK eller vid en multidisciplinär mottagning i de fall som anges i det nationella vårdprogrammet. I övriga fall fattas beslutet av behandlande läkare.

Beslutet om behandling ska fattas tillsammans med patienten och med de närstående om patienten önskar det.

Beslutet om behandling vid låg- och mellanriskcancer kan kräva upprepade behandlingsdiskussioner och även en ny medicinsk bedömning (second opinion). Processen som leder fram till behandlingsbeslutet ska anpassas efter den enskilde patientens behov och önskemål. Patienten ska erbjudas stöd i att fatta beslutet, t.ex. genom samtal med en kurator och kontaktsjuksköterska. Beslutet bör dock inte fattas redan i samband med diagnosbeskedet.

Om en patient med låg- eller mellanriskcancer vill skjuta på sitt behandlingsbeslut längre än 21 dagar från PAD-beskedet ska detta märkas som patientvald väntan. 

Patienten ska tilldelas och sammanföras med en namngiven kontaktsjuksköterska i samband med diagnosbeskedet. Kontaktsjuksköterskan ska arbeta enligt nationell arbetsbeskrivning.

Rehabilitering och palliativa insatser bör övervägas tidigt i sjukdomsprocessen, se det nationella vårdprogrammet för rehabilitering och det nationella vårdprogrammet för palliativ vård.

Patienter ska uppmanas att avstå från rökning samt vara måttfulla i sin alkoholkonsumtion före kurativt syftande behandling, och erbjudas professionell hjälp att klara detta. 

Alla beslut om utredning och behandling ska ske i samråd med patienten, och även med de närstående om patienten önskar. Patienten ska vid behov erbjudas professionell tolk.

Diskussionen om behandling bör ske vid upprepade tillfällen om det finns flera behandlingsalternativ.

Patienterna ska informeras i enlighet med patientlagen (kapitel 3) och få muntlig och skriftlig information om

• resultatet av biopsin (de ska erbjudas att få svar vid ett mottagningsbesök)
• vad diagnosen innebär
• vilka behandlingsstrategier som kan vara aktuella, inklusive behandlingarnas syfte och biverkningar; patientinformation i det nationella vårdprogrammet bör delas ut om kurativt syftande behandling kan vara aktuell
• att de har rätt till en ny medicinsk bedömning (”second opinion”)
• vad som är nästa steg i det standardiserade vårdförloppet
• hur de kan kontakta sjukvården vid frågor
• var de kan få ytterligare information och stöd, t.ex. genom patientföreningar.

Den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet i och betydelsen av informationen.