Gällande vårdprogram matstrups- och magsäckscancer
Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2017-10-03
Epidemiologi
Epidemiologiskt har det skett stora förändringar för både esofagus- och ventrikelcancer under de senaste 50 åren. Begreppet ”esofaguscancer” omfattar i detta vårdprogram skivepitel- och adenocarcinom i esofagus och cardia Siewert typ 1 och 2. Med ”ventrikelcancer” menas adenocarcinom i ventrikeln och cardiacancer Siewert typ 3.
Den totala incidensen av esofaguscancer har varit relativt stabil men det har skett en kraftig förändring i fördelningen mellan skivepitelcancer och adenocarcinom där adenocarcinom numera är den vanligaste tumörformen i esofagus.
Incidensen av ventrikelcancer har sjunkit under denna period och är nu lägre än för esofaguscancer.
De viktigaste riskfaktorerna för utveckling av dessa tumörer är:
Symtom
Dysfagi är det viktigaste och mest specifika debutsymtomet för esofaguscancer men i övrigt är symtomen på esofagus- och ventrikelcancer relativt ospecifika. Exempel på övriga symtom som kan föranleda utredning är buksmärta, anemi, kräkningar, tidig mättnadskänsla och oklar viktnedgång.
Utredning
Utredning av misstänkt esofagus- eller ventrikelcancer ska ske enligt standardiserat vårdförlopp (SVF) för dessa diagnoser. Vid misstanke ska utredningen alltid startas med EGD- endoskopi inklusive vävnadsprover, vilket även utgör filterfunktion i SVF.
Vidare utredning inför multi-disciplinär konferens (MDK) inkluderar anamnes, lab prover och CT thorax-buk. För esofaguscancer utförs även FDG-PET, arbetsprov och spirometri när det finns förutsättningar för kurativ intention i den kommande behandlingen. Exempel på andra utredningsmodaliteter som kan bli aktuella inför MDK är diagnostisk laparoskopi, endoskopiskt ultraljud, kontrastförstärkt ultraljud och MR.
Behandling
Kirurgisk resektion av tumören och relevanta lymfkörtelstationer är fortfarande kärnan i kurativt syftande behandlingen av dessa tumörformer med undantag för skivepitelcancer i cervikala delen av esofagus där kemoradioterapi är förstahandsval. Kirurgisk resektion ska kombineras med neo-adjuvant och/eller adjuvant onkologisk behandling i form av enbart kemoterapi eller kemoradioterapi hos patienter som bedöms klara denna kombinationsbehandling.
Allmän palliativ behandling ska bedrivas enligt samma principer som för andra tumörformer. Ofta erbjuds patienter med icke botbar sjukdom palliativ onkologisk behandling i form av kemoterapi eller radioterapi. Det vanligaste mer specifika problemet för denna patientgrupp i den palliativa situationen är obstruktion i esofagus eller ventrikel. Detta behandlas oftast endoskopiskt med självexpanderande stentar. Ett alternativ vid esofaguscancer är extern radioterapi eller brachyterapi.
Omvårdnad och understödjande behandling
Viktiga punkter är:
Uppföljning och rehabilitering
Uppföljning och rehabilitering ska vara individanpassad och behovsstyrd och kan lämpligen koordineras av kontaktsjuksköterska. Uppföljningen ska inkludera kontakt med kirurg, kurator, dietist och fysioterapeut.
I patientens individuella vårdplan ska framgå:
När patienten avslutar uppföljning ska det ske en aktiv överlämning till exempelvis primärvården. Behandlande enhet ansvarar för att den enhet som övertar patienten får tydliga riktlinjer kring hur fortsatt uppföljning och rehabilitering ska ske.
Kvalitetsregister
Utredning och behandling av dessa tumörformer ska rapporteras till nationellt register för esofagus och ventrikelcancer (NREV). Läs mer på RCC:S hemsida.