Gällande vårdförlopp levercancer

Fastställt av SKLs beslutsgrupp 2015-12-21

Om vårdförloppet

Om primär levercancer

Det standardiserade vårdförloppet omfattar diagnoserna ICD-10: C22.0, C22.1.

Med bilddiagnostik påvisas cancer i levern, utan tidigare känd annan malignitet, hos mer än tusen personer varje år. Primär cancer i levern uppstår hos cirka 700 personer varje år. Den utgår oftast från levercellerna (levercellscancer ICD-10, C22.0) eller gallgångarna inuti levern (kolangiocellulär cancer ICD-10, C22.1). Årligen insjuknar cirka 6/100 000 män och 3/100 000 kvinnor med levercellscancer (C22.0). Incidensen av intrahepatisk gallvägscancer (C22.1) är lägre (cirka 2/100000). 

Relativ femårsöverlevnad är cirka 20 %. För majoriteten av de som insjuknar finns en underliggande leversjukdom (virushepatit, medicinsk leversjukdom, alkoholrelaterad leversjukdom eller annan cirrossjukdom), vilket kan påverka valet av behandling.

Andelen som kan bli föremål för kurativt syftande behandling (resektion, transplantation, ablativ behandling) ökar, men understiger idag 40 %. Aktiv palliativ behandling ges till cirka en tredjedel. 

 

Läs mer i vårdprogrammet:

1.1 Vårdprogrammets giltighetsområde

3.1 Sammanfattning – epidemiologi

4.1 Sammanfattning – naturalhistoria och etiologi

5.1.1 Sammanfattning – primär prevention

Flödesschema för vårdförloppet

Arbetsgrupp

Magnus Rizell
Ordförande, med.dr, kirurgi
Transplantationscentrum Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, RCC Väst

 

Anna Abrahamsson
Med.dr, överläkare, med. gastro, hepatologi
Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm

 

Mats Andersson 

Med.dr, radiologi
Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, RCC Väst 

 

Stefan Bergström

Docent, onkologi, palliativ medicin

Onkologkliniken Gävle

 

Olof Danielsson
Med.dr, patolog

Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm

 

Marcela Ewing
Allmänmedicin, onkologi 
RCC Väst

 

Thomas Gasslander 

Docent, kirurgi 
Universitetssjukhuset Linköping

 

Sam Ghazi

Med.dr, klinisk patologi 
Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm

 

Per Gullstrand
Docent, kirurgi 
Universitetssjukhuset Linköping

 

Carl Hamilton
Patientföreträdare, ordförande
Patientföreningen PALEMA, Stockholm

 

Oskar Hemmingsson
Med.dr, specialistläkare kirurgi,
Kirurgcentrum Norrlands universitetssjukhus, Umeå 

 

Claes Hjalmarsson 

Med.dr, kirurgi

Kirurgkliniken Kalmar/Oskarshamn

 

Bengt Isaksson

Docent, kirurgi

Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, Stockholm

 

Gert Lindell
Docent, kirurgi
Skånes universitetssjukhus, LundRadiolog

 

Per Lindnér

Docent, kirurgi

Transplantationscentrum Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

 

Bo Ohlin
Överläkare, övre gastrokirurgi, 
Blekingesjukhuset

 

Fredrik Rorsman
Docent, hepatologi

Akademiska sjukhuset, Uppsala

 

Maria Sandgren
specialistsjuksköterska, kirurgi

 

RCC Väst 

 

Lennart Spång
Allmänmedicin
Region Jönköpings län

 

Per Sandström
Docent, kirurgi
Kirurgkliniken, Universitetssjukhuset Linköping, RCC Sydöst

 

Joar Svanvik
Prof.em., kirurgi
Transplantationscentrum Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

 

Hans Verbaan
Docent, med. gastroenterolog
Skånes universitetssjukhus,
RCC Väst

 

Anders Winbladh
Med.dr, överläkare, kirurgi
Jönköpings län, RCC Sydöst

Generellt om standardiserade vårdförlopp

Beskrivningens syfte och målgrupp

Syftet med standardiserade vårdförlopp är att cancerpatienter ska få en välorganiserad, helhetsorienterad professionell vård utan onödig väntetid oavsett var i landet de söker vård. Det innebär att samtliga steg i processen och samtliga ledtider är beräknade utifrån vad som är värdeskapande tid ur patientens perspektiv, alltså hur många dagar som krävs för att genomföra optimal handläggning och medicinsk behandling, men utan hänsyn till nuvarande organisation och arbetssätt. Vid implementering ansvarar respektive landsting för att skapa en organisation och resurser som möjliggör genomförande.

Nationellt vårdprogram

Det standardiserade vårdförloppet gäller för vuxna patienter. Det bygger på det nationella vårdprogrammet som fastställts av Regionala cancercentrum i samverkan. I vårdprogrammet finns beskrivningar och rekommendationer för vårdförloppets delprocesser samt hänvisningar till vetenskapligt underlag. Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet.

Se även de nationella vårdprogrammen för rehabilitering respektive palliativ vård, för underlag till rekommendationer på dessa områden.

Inklusion i standardiserat vårdförlopp

”Välgrundad misstanke” ska i detta sammanhang tolkas som kriterier för utredning enligt standardiserat vårdförlopp. Vid välgrundad misstanke ska patienten remitteras till en utredning enligt det standardiserade vårdförloppet. Varje landsting ansvarar för att tydliggöra hur remissgången ska gå till. 

Det kan finnas tillfällen då man trots att kriterierna är uppfyllda inte bör remittera patienten, t.ex. om patienten inte önskar att bli utredd i standardiserat vårdförlopp eller om patienten har betydande samsjuklighet som gör att hen inte klarar av utredning.

Även när kriterierna för välgrundad misstanke inte är uppfyllda kan en diagnos misstänkas. Patienten ska då remitteras till utredning enligt ordinarie remissrutiner. 

Målet är att så många som möjligt av de patienter som har fått diagnos ska ha utretts enligt det standardiserade vårdförloppet. Framtida utvärderingar av ”välgrundad misstanke” kommer att kunna leda till en justering av definitionen för att inkludera så många som möjligt utan att utreda patienter i onödan.

Av de utredningar som startas vid välgrundad misstanke kommer många att resultera i att cancermisstanken avskrivs och vårdförloppet avslutas. De patienter som har fortsatt behov av utredning för en annan sjukdom ska tas om hand av den enhet som inlett utredningen eller remitteras till en annan enhet som är bättre lämpad.  

Utredningsförloppet

I vissa fall kommer patienter att ha genomgått vissa undersökningar när utredningsförloppet inleds. Det innebär att man i de fallen inte behöver upprepa en adekvat genomförd undersökning.

Inklusion i kliniska studier

Patienter bör erbjudas plats i kliniska studier när sådana finns. Om studierna påverkar ledtiderna finns möjlighet att markera detta som en avvikelse i samband med att ledtiderna rapporteras.

Ledtider

Hos vissa av patienterna finns samsjuklighet eller andra faktorer som kräver stabiliserande åtgärder eller individualiserad utredning inför behandlingsbeslut, vilket kan innebära längre tid till start av första behandling. Det är överordnat att patienterna får en god vård även om det innebär längre ledtider. 

Den enskilda patienten kan också tacka nej till ett erbjudet utrednings- eller behandlingsdatum av personliga skäl, vilket leder till längre ledtider. 

När särskilda skäl finns bör detta noteras i journalen.

Koordinatorsfunktion

Syftet med koordinatorsfunktionen är att säkra kontinuitet i vårdförloppet och undvika onödig väntetid. Hur funktionen ska bemannas och organiseras beslutar och utvecklar man lokalt, anpassat till de lokala förhållandena. Koordinatorsfunktionen behöver inte bemannas av samma person under hela förloppet. 

Det ska finnas förbokade tider för undersökningar och behandlingar som koordinatorsfunktionen använder för att boka in patienten i hela vårdförloppet.

Samarbete över landstingsgränser

För att vården ska vara sammanhållen och utan onödiga väntetider för patienten kommer införandet av standardiserade vårdförlopp att ställa stora krav på samarbete mellan landsting. Vid införandet bör man tidigt identifiera de delar av vårdförloppet som kräver samverkan med andra landsting. Angående kvalitetskrav och behov av kringresurser, se aktuellt vårdprogram under rubriken Underlag för nivåstrukturering. 

Enligt patientlagen som gäller från januari 2015 har patienten rätt att få öppenvård i valfritt landsting.