Välbesökta cancerdagar bjöd på flera framtidsspaningar

– Våra sjukvårdsregionala cancerdagar gör att vi kan träffas och knyta viktiga kontakter. Vi får nya insikter, delar erfarenheter och skapar samarbeten som hjälper oss att utveckla både cancervården och forskningen i norra sjukvårdsregionen, säger Anna-Lena Sunesson, enhetschef vid RCC Norr.

Konferensen inleddes med ett pass om den uppdaterade nationella cancerstrategin med den nationella cancersamordnaren Kjell Ivarsson, som bland annat informerade om den nya samverkansgruppen för svensk cancervård ledd av Socialstyrelsen och där RCC och CCC finns representerade.

Standardiserade vårdförlopp 2.0

Helena Brändström, nationell samordnare för standardiserade vårdförlopp (SVF), berättade att en utvärdering av SVF nu har inletts. Arbetet ska bland annat belysa om SVF bör omfatta hela vårdprocessen, möjligheten till ett generiskt SVF samt standardiserade led- och totaltider. I uppdraget ingår även att följa hur Norge och Danmark arbetar med motsvarande frågor. Översynen väntas vara klar vid årsskiftet 2026/27.

– Jag vill uppmuntra alla er som sitter på kunskaper att dela med er. Vi är tacksamma för inspel i översynen av SVF, sade Helena Brändström.

Är hälsolitteracitet bara ett krångligt ord eller något vi bör arbeta med inom hälso- och sjukvården?

Josefin Wångdahl, docent i folkhälsovetenskap vid Aging Research Center, Karolinska Institutet, föreläste om hälsolitteracitet och vad det innebär på individ‑ och organisationsnivå.

– Hälsolitteracitet handlar om en persons förmåga att hitta, förstå, värdera och använda hälsoinformation på ett sätt som främjar hälsa, förklarade Josefin Wångdahl.

Hon gav exempel på hur organisationer inom hälso‑ och sjukvården kan beakta och främja hälsolitteracitet. Det handlar bland annat om att ha strukturer och en ledning som stödjer arbetet, ge personal kunskap och verktyg samt ta fram tydlig och lättillgänglig information. Hon lyfte även vikten av att involvera målgruppen i utformningen av material och att göra det enklare för patienter att navigera i vården.

Att ”queera till” dödssystemet

Max Kleijberg, lektor vid Mälardalens universitet och processledare jämlik hälsa och cancervård vid RCC Stockholm Gotland, föreläste om hbtq+-perspektiv i palliativ vård. Han berättade om en ännu opublicerad studie om ”dödssystemet” – hur samhället organiserar döende, död och sorg. I intervjuer med 31 hbtq+-personer mellan 22 och 86 framkom att dödssystemet upplevs som heteronormativt vilket kan skapa konflikter.

Men motståndskraft finns också, vilket Max beskriver som att ”queera till” dödssystemet, och ett konkret exempel var när en man på dödsbädden och hans partner bjöds på morotskaka med små regnbågsflaggor av personalen när de firade 45 år tillsammans – en symbol för att få plats och bli bekräftad.

– Jag vill uppmuntra er att vara med och queera till dödssystemet! En början kan vara att lära sig mer om hbtq+-perspektivet. Det finns bra och gratis resurser, exempelvis online-utbildningar. Många är rädda att säga eller göra fel, men det är bättre att göra något än ingenting alls, sade Max Kleijberg.

Distansstöd för fysisk aktivitet

Träning ger positiva effekter för personer som har eller haft cancer, det visar ett stort antal studier.

Samtidigt når få den rekommenderade dosen av fysisk aktivitet eller förblir helt inaktiva. Melissa Kotte, specialistsjuksköterska i onkologi, med. Dr, forskare Karolinska Institutet, berättade om studie som undersökte hur distansträning kan påverka ingången till fysisk aktivitet för deltagarna.

– Det vi kan se är bland annat att distansträning gjorde det lättare för deltagare att skapa rutiner, att träningen blev mer tillgänglig, att stödet från tränaren var viktig och att det var värdefullt att träna med andra som haft eller behandlas för cancer, förklarade Melissa Kotte.

Framtidens precisionsmedicin

Mikael Johansson, onkolog och universitetslektor vid Umeå universitet, bjöd på en framtidsspaning inom precisionsmedicin. Begreppet precisionsmedicin är egentligen inte nytt, utan har använts sedan sent 90-tal i och med de nya antikroppsläkemedlen som kom då.

– Vi får ofta höra att vi inte är så bra i Sverige, men faktum är att Sverige faktiskt ligger bra till i en europeisk jämförelse när det gäller målinriktad behandling. Det tar inte så lång tid att implementera nya metoder här, säger Mikael Johansson.

Framåt är storskaliga studier av proteiner – proteomik – på väg med stora steg. Nya prediktiva markörer och behandlingar utvecklas i snabb takt och Sverige är väl förberedda med bra infrastruktur för att möta framtiden.

– Vi har underbara dagar framför oss, men vi behöver kraftsamla för att möjliggöra en rättvis vård. Vi måste bland annat bygga starka diagnostiska noder i norra Sverige och delta i studier, sade Mikael Johansson.

Ärftlig cancer – en framtidsspaning

Hur kan kunskap om ärftlighet vid cancer rädda fler liv? Christina Edwinsdotter Ardnor, överläkare vid Cancergenetiska mottagningen vid Norrlands universitetssjukhus, gav en framtidsspaning inom ärftlig cancer. Fokus var starten av genetisk analys med GMS560-panelen på Norrlands universitetssjukhus, och de nya rutiner mottagningen tar fram som ska hjälpa vårdenheter vid ärftlighetsutredningar.

– Det är viktigt att förstå skillnaden mellan genförändring i tumör och genförändring som är ärftlig. Vid ärftlig tumörrisk gör kontrollprogram nytta, och nu skapar vi ett lättanvänt och tydligt flöde för hur hanteringen ska se ut, förklarade Christina Edwinsdotter Ardnor.

Etiska aspekter på resursfördelning inom vården

Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Men hur ska resurserna fördelas, och vem ansvarar för att göra prioriteringar, för att närma sig det målet?

Lars Sandman, föreståndare för Prioriteringscentrum, Linköpings universitet, gav exempel på vilka dilemman de ansvariga står inför. Ska resurser fördelas till de mer sällsynta och kostnadstunga behandlingarna som drabbar få, eller till de behandlingar som gynnar majoriteten mest?

– Vem ska göra prioriteringarna? Det är ni i sjukvården som kan driva det, samtidigt behöver det vara beslut förankrade i ledningen. Det behöver finnas en omsorg för processen, klar dialog och långsiktiga investeringar för att gemensamma prioriteringar ska bli en del av strukturen, förklarade Lars Sandman.

Empati hos läkarstudenter

Hur ser läkarstudenters och läkares erfarenheter av empati ut i vårdens vardag? Det undersökte Johanna von Knorring, ST-läkare onkologi vid Region Västerbotten, i sin avhandling ”Jag tror jag är det; vi behöver det – men det är svårt, patienters och läkares erfarenheter av empati i vårdens vardag”. Bland resultaten av studien lyfte hon att empati är viktigt för de intervjuade, att empatin förändras utifrån situation och att arbetsmiljön påverkar förutsättningar för empatin. Det är ett tredelat ansvar hur empatin i läkaryrket utvecklas – individens, universitetets och arbetsgivarens.

– Som individ behövs pauser för reflektion, och vid universitetet behöver utbildningen ge ökat utrymme för kunskap om emotionell empati. Arbetsplatserna behöver arbeta empatifrämjande, genom att ge utrymme för kommunikation och reflektion över bemötande och arbetsmiljö, menade Johanna von Knorring.

Primärvårdens roll i framtidens cancervård

Elinor Nemlander, specialist i allmänmedicin vid Liljeholmens universitetsvårdscentral, talade om tidig cancerupptäckt i primärvården. Omkring 85 procent av dem som får en cancerdiagnos har dessförinnan sökt primärvården med symtom. En heltidsanställd allmänläkare kan därför förväntas möta 6–8 patienter per år som nyinsjuknar i cancer. Samtidigt är cancer inte en enda sjukdom, utan många olika diagnoser med varierande symtom och förlopp. Hon beskrev även aktuella studier inom cancer och primärvård.

– SVF kan liknas vid trädstammar i en allé, men patienter söker sällan för misstänkt cancer utan för symtom som kan ha många olika orsaker. Hur hög risk ska egentligen leda till vidare utredning? Många vill bli utredda även vid låg risk, och utmaningen är att hitta rätt utredningsväg. Det finns behov av fungerande riskbedömningsverktyg, men än så länge saknas sådana i verklig vård. Mer primärvårdsnära forskning behövs, sade Elinor Nemlander.

Lina Fredriksson, processledare för cancerrehabilitering i Region Jämtland Härjedalen, berättade om ett regionalt projekt om cancerrehabilitering i primärvården. Ofta får patienterna själva förmedla vad de varit med om i kontakten med primärvården.

Projektets mål var att öka kunskapen bland primärvårdsanställda om cancerrehabilitering och möjliga följder av cancer och behandling. Arbetet inleddes med en kartläggning av nuläget. Ett arbete har påbörjats för att ta fram en rutin för aktiva överlämningar från specialistvården till primärvården och att identifiera hinder för aktiva överlämningar.

– Det är viktigt att skapa en sammanhållen vårdkedja för patient och närstående och att underlätta uppföljning och utvärdering för den mottagande enheten. En aktiv överlämning bidrar till att vårdansvaret även blir tydligt för patienten. Vi har börjat titta på förslag till en remissmall som kan användas av de enheter som berörs, sade Lina Fredriksson.

Family talk som modell i palliativ vård

Hur fungerar modellen ”The Family Talk Intervention” i praktiken? Victoria Bäckman och Lova Torstensson, sjuksköterskor vid palliativ medicin på Skellefteå sjukhus, lyfte ett exempel på hur möten för samtal i en familj kan se ut, där mamman i tvåbarnsfamiljen är inskriven inom specialiserad palliativ hemsjukvård. Modellen är ett strukturerat psykosocialt stödprogram för barnfamiljer, och bygger på sex manualbaserade samtal.

Syftet är att vara en förebyggande intervention för att minska risken för psykisk ohälsa och främja kommunikation mellan familjemedlemmarna. Det handlar också om att identifiera skyddande faktorer och riskfaktorer hos barnen.

– Interventionen ger familjen ett forum för samtal. Känslor man tidigare har undanhållit har en möjlighet att komma fram, både hos barnen och hos föräldrarna, förklarade Lova Torstensson.

– Vi anpassar interventionen efter situationen. Det finns många olika sätt att möta barnen på, till exempel att spela spel, gå på promenader, rita med mera. Det finns ett behov hos barnen att saker får vara som vanligt, till exempel i skolan, lyfte Victoria Bäckman.

Ung Cancer

Maria Thell från Ung Cancer lyfte vad som tagits fram från organisationen och är nytt från området. Bland annat nämns i nya cancerstrategin unga vuxna med cancer som egen grupp för första gången. Enligt Ung Cancers rapport ”De unga bakom cancern” (2023) känner många i gruppen en utbredd ensamhet och har ett starkt behov att möta jämnåriga. Efter cancerbehandling upplever flera otillräcklig stöd och information från myndigheter, skola och arbetsgivare, och får en försämrad ekonomi. De kan hamna i en ”cancerbaksmälla”, där risken för psykisk ohälsa ökar.

Ung Cancer möter behoven genom att ge riktat stöd till unga som genomgår eller genomgått cancerbehandling, eller är närstående till någon som drabbats. Det handlar bland annat om både praktiskt som socialt stöd, peer-to-peer-stöd (mentorprogram från en äldre person), rehabiliteringsaktiviteter och ekonomiskt stöd.

– Vi synliggör behoven bortom det medicinska som gruppen har, genom att identifiera glapp i stöd och uppföljning och samarbeta nära vårdprofessioner. Det handlar om att lyfta de ungas erfarenheter i vårdutvecklingen, och ta fram samskapade lösningar, förklarade Maria Thell.

Ung Cancer tar fram material som riktar sig till de unga och vården. Bland annat boken ”Till dig som just fått veta – en bok om att vara ung och få cancer”, ett ”vård-kit” med grejer som de unga kan använda under sin vårdtid, och sprider information via sociala medier och andra forum där gruppen finns.

Förutsättningar för kliniska studier

Göran Larsson, forsknings- och utbildningsdirektör i Region Västerbotten, redogjorde för SKR-rapporten ”Forskningsförutsättningar i nära vård”. I rapporten finns sju rekommendationer för strategiska satsningar och andra förutsättningar av betydelse för att bedriva forskning relaterad till omställningen till nära vård. Några av rekommendationerna består av att prioritera omställningsdrivna utlysningar, at stärka primärvårdens forskningsförutsättningar samt möjliggöra för tvärvetenskapliga ansatser och organisationsöverskridande klinisk forskning.

– Norra sjukvårdsregionen har andra utmaningar än mer tättbefolkade områden med våra långa avstånd. Västerbotten är till exempel nästan lika stort som Belgien. Jag vill särskilt lyfta fram Skellefteå kommun med sina många kommundoktorander som ett gott exempel, sade Göran Larsson.

Johan Styrke, docent och överläkare vid urologkliniken vid Sundsvalls sjukhus presenterade Region Västernorrlands arbete med att ta fram underlag för en stärkt och mer jämlik regional cancerforskning med hjälp av en GAP-analys, som utgick från en nationell rapport om förutsättningar, utmaningar och åtgärdsförslag för att främja jämlik tillgång till kliniska studier i cancervården. Undersökningen visade att det finns skiftande förutsättningar för olika verksamheter i regionen. Ett önskemål är tydligare fokus på forskning från ledningen och i verksamhetsplanen. Ekonomi och personalförsörjning är också problem som lyfts.

– Enkäten visade också att det finns en del missuppfattningar. Vi är kanske egentligen inte så långt från det önskade läget. Det viktigaste är en röd tråd från regionledningen och neråt att forskning är en prioriterad åtgärd. Nästa steg är att ta fram en åtgärdsplan, sade Johan Styrke.

Behandlingar, biverkningar och hantering av läkemedel

Kenneth Villman, ordförande i den nationella arbetsgruppen för cancerläkemedel (NAC), föreläste om processen för införande av nya cancerläkemedel och prissättning av dessa. Införandeprocessen tar allt längre tid, vilket bland annat beror på ökad press på TLV (Tandvårds- och läkemedelförmånsverket), vilket medför långa utredningstider.

– Nya cancerläkemedel är idag orimligt prissatta. Sekretessbelagda avtal gör att vi inte kan föra en öppen debatt om den verkliga kostnaden för nya läkemedel, eller om prioriteringar och undanträngningseffekter, sade Kenneth Villman.

Regeringen har nu tillsatt en utredning med utgångspunkt i att staten ska betala mer för läkemedel.

– Det vore lovvärt om det gick att få en likvärdig värdering och tid till beslut för både recept- och rekvisitionsläkemedel, avslutade Kenneth Villman.

Sara Wirén, onkolog vid Cancercentrum på Norrlands universitetssjukhus, berättade om biverkningar vid immunterapi. Immunterapi har fördelar i form av minskad risk för återfall och förlängd överlevnad, men har samtidigt en baksida i form av potentiella biverkningar som kan vara både långdragna och i värsta fall livshotande. Om immunförsvaret blir överaktiverat så angriper det kroppsvävnaderna. Kortison kan fungera som en lösning i ett kort perspektiv, men inte långsiktigt på grund av dess biverkningar.

– Förutom kortison ska vi även kunna ordinera andra läkemedel för att sänka immunförsvarets aktivitet och det kräver i sin tur att vi först utreder om det är frågan om immuntoxicitet. Det kan vara svårt att utreda, men med kollegialt samarbete och genom att ta upprepade prover som kan visa eventuell försämring över tid, så går det ofta att avgöra om sådana läkemedel behöver sättas in, sade Sara Wirén, som också berättade om de multidisciplinära konferenser som genomförs varje vecka sedan 2024 och där man tillsammans går igenom olika fall.

Komplexa vårdmöten: normer, makt och identitet

Vad kan vården göra för att möta ofrivillig ensamhet hos patienter? Anna Sofia Lundgren, professor i etnologi, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, berättade om projektet ”Social aktivitet på recept” som undersökte hur en modell för att möta patienters ensamhet kan användas i praktiken.

Modellen var indelad i fyra steg som handlade om att identifiera, utreda, förskriva och följa upp ensamhet hos gruppen äldre patienter. Vårdkontakten kunde ställa frågan om en person besväras av ensamhet, kartlägga behoven personen har för social aktivitet, ge tips på sociala aktiviteter och sen följa upp hur personen upplevt det. Studien blev svår att fullfölja då frågor om ensamhet inte självklart fick utrymme i de vårdkontakter som ingick i studien.

– Det framkom en viss tvekan inför att ställa frågan, relaterad både till upplevda sociala normer och till osäkerhet kring den professionella rollen. ”Jag är inte psykolog” menade några av de intervjuade i vårdpersonalen. Det framkom också uppfattningar om att ensamhet gick att identifiera utan att fråga om det, samt en föreställning om att personer med nära relationer sannolikt inte upplevde ensamhet.

Studien visar hur komplext och kulturellt komplicerat det kan vara att ställa till synes enkla frågor om ensamhet till andra, och hur viktigt det är att reflektera över vad man själv bär på för föreställningar, förklarade Anna Sofia Lundgren.

Förbättringsprojekt presenterades

Susanne Persson berättade om uppbyggnaden av Kraftens hus i Jämtland Härjedalen, ett initiativ som fått förbättringsmedel från RCC Norr. Kraftens hus är en ideell och kostnadsfri verksamhet där möten med andra i liknande situation står i centrum. Två gånger i veckan hålls ”Kraft och kaka”, med fika och samtal.

– Vi möter alla i dörren och skapar en varm stämning. Alla är cancerberörda och besökarna stöttar genom att dela med sig, men samtalet kan handla om vad som helst, sade Susanne Persson, verksamhetsledare för Kraftens hus.

Bland aktiviteterna finns även motionslopp, en podd, julpyssel och träffar om palliativ vård. Kraftträffar för nya personer och en möjlig bokcirkel planeras.

Posterpriser delades ut

Pris för bästa postrar gick i år till Ingeborg Wiksten och Maria Roos för bästa förbättringsposter för projektet ”Friskvård när du har varit sjuk” och till Itzel Nissen och Chaitali Chakraborty för bästa forskningsposter för postern ”Glutamatergic and GABAergic neural inputs reshape the glioblastoma 3D genome including distinct transcriptional programs and chromatin landscapes”. Posterpriserna var ett resestipendium på 10 000 kr. RCC Norr gratulerar vinnarna!

Save the date till Sjukvårdsregionala cancerdagarna 21-22 april 2027.