Region Kronoberg visar att forskning kan bedrivas på mindre sjukhus

Trots sin relativa litenhet i förhållande till landets större universitetssjukhus har Region Kronoberg bedrivit framgångsrik klinisk forskning i många år. Det startade på mikrobiologen i slutet av 1900-talet och har sedan spridit sig vidare till flera av sjukhusets kliniker. På onkologikliniken började forskningsarbetet 2008, och sedan dess har de deltagit i 65 olika studier med över 400 patienter. Det pågår forskningsprojekt inom bröst- och prostatacancer samt malignt melanom. Dessutom forskas det inom lungcancer och hematologi på den medicinska avdelningen.

– För en så liten region är det unikt att ha en forskningsplan med tillhörande budget som gör att vi kan lysa ut medel för doktorander, docentmeritering och olika projekt, säger Carina Elmqvist som är forskningschef i regionen och arbetar på Forskningsenheten.

Stöd och samordning

För att underlätta forskningsarbetet har regionen byggt upp en tydlig stödstruktur. Forskningsenheten, hälsobiblioteket och den kliniska prövningsenheten (KPE) fungerar som ett nav för alla verksamheter som vill bedriva forskning och erbjuder stöd genom hela processen – från att söka medel och utforma ansökningar till administration, avtalshantering och handledning. De hjälper även till att samordna kliniska studier för både industrin och akademin. Syftet är att göra det så enkelt som möjligt för klinikerna att komma i gång och att forskningen ska bli en naturlig och integrerad del av den ordinarie verksamheten.

– Mycket av organiseringen handlar om att integrera forskningen i kliniken och se till att stöd och infrastruktur finns på plats. Det ska vara lätt att göra rätt och inte kännas som ett oöverstigligt hinder för en verksamhetschef. Därför har vi också workshop med HR och controllers så att hela organisationen förstår hur vi arbetar, säger Carina Elmqvist.

Måste ha med sig ledningen

Men strukturen i sig räcker inte. Det finns ytterligare ett par viktiga framgångsfaktorer för att lyckas med sitt forskningsarbete.

– Våra forskningsmål är tydligt förankrade i regionens verksamhetsplan och det finns finansiering avsatt. Har man inte stöd i politiken och mandat att jobba med de här frågorna fungerar det inte. Här i Kronoberg har vi fått ett tydligt uppdrag att integrera forskning, utveckling och utbildning i verksamheten och att jobba med detta på klinikerna. Det är avgörande, fortsätter Carina Elmqvist.

Minst lika viktigt är det att få med sig verksamhetscheferna på tåget.

– Utan deras stöd blir det svårt att bedriva forskning på en klinik. De måste vara villiga att avsätta tid till sina sjuksköterskor, doktorander och annan personal som ska bedriva forskning, säger Carina Elmqvist och tillägger att KPE även finansierar tid för kliniskt verksamma sjuksköterskor så att de kan arbeta med studier en dag i veckan, oftast på plats på kliniken där de arbetar.

– Numera är det allt färre som säger att dessa sjuksköterskor är ”forskningslediga”, utan de är ”forskningsaktiva”. Det är en viktig markering i språkbruket för att man ska se forskningen som knuten till kliniken snarare än något som är helt friställt.

Samordnare som stöttar

Mari Westin arbetar som teamledare och lokal nodsamordnare i Region Kronoberg, Forum Söder. En roll som är ganska unik roll för ett mindre sjukhus.

– Jag jobbar med att utvidga vår forskningsverksamhet och öka antalet kliniska prövningar. Men även med att stötta de verksamheter som ska dra i gång ny forskning genom att hjälpa dem i ansökningsprocessen, med administration, avtal och som praktiskt stöd under studiens gång, säger hon.

Forskningen i Region Kronoberg är en blandning av behandlings-, kvalitets- och läkemedelsstudier och den initieras från flera håll. Det kan vara en verksamhetschef, en läkare eller en sjuksköterska som vill forska inom ett specifikt område, eller ett externt läkemedelsföretag som hör av sig till sjukhuset för att hitta patientunderlag till en klinisk prövning.

– Man behöver inte ha en massa kontakter i läkemedelsindustrin för att komma i gång. Det viktigaste är att våga visa upp sig. Det är bara att kontakta företagen direkt eller gå via Läkemedelsindustriföreningen, LIF, och berätta att ni vill delta i studier. Intresset är stort och industrin vill gärna ha med fler mindre sjukhus, säger Mari Westin.

Fördelar för patienter och personal

Fördelarna med att ha ett så gediget forskningsprogram som Region Kronoberg är flera. För patienterna handlar det om möjligheten att kunna ta del av nya metoder och nya läkemedel redan på forskningsstadiet, trots att de inte bor nära ett stort universitetssjukhus. Men också att kunna bidra till forskningen.

– Många av mina patienter säger att de vill vara med i studien, oavsett om de hamnar i gruppen som får testa den nya behandlingen eller inte. De tycker det är betydelsefullt att få vara med och bidra till forskningen, säger Amanda Ekelund, som är forskningssjuksköterska på onkologen på Växjö sjukhus och främst arbetar med bröstcancer.

Utvecklande för medarbetarna

Även för arbetsgivaren finns det tydliga vinster. När ett mindre sjukhus kan erbjuda sina medarbetare möjlighet att utvecklas genom forskningsarbete blir det också en mer attraktiv arbetsplats. Studier visar att en god forskningskultur bidrar till nöjdare personal, lägre personalomsättning och ökad effektivitet.

– Har man en kultur där forskning är en naturlig del av arbetet, då händer det något. Intresset växer och fler vill både stanna och söka sig hit, säger Carina Elmqvist.

Amanda Ekelund håller med. Hon ser stora fördelar med att jobba på en arbetsplats där hon får ägna sig åt forskning, samtidigt som hon har kvar kontakten med patienterna.

– Det är väldigt utvecklande för mig som yrkesperson och det känns värdefullt att kunna bidra till att vi får fram nya behandlingar. Jag tycker också att jag har fått en mycket större förståelse kring alla stegen i våra behandlingar, framför allt inom bröstcancer där jag är huvudansvarig för studierna, jämfört med innan jag började arbeta med forskning.

För- och nackdelar att vara små

En farhåga när man är ett mindre sjukhus som vill börja arbeta med forskning är att det ska vara svårt att rekrytera patienter eftersom patientunderlaget är mindre. Till viss del stämmer det, säger Mari Westin och Amanda Ekelund, samtidigt finns det fördelar med att vara mindre.

– Visst har vi färre patienter att fråga om de vill vara med i studierna. Men jag tror att vi som litet sjukhus har lite närmare till våra patienter och kan hitta dem lättare. Då missar vi färre möjliga kandidater än vad man kanske gör på ett större sjukhus, säger Amanda Ekelund och tillägger att det även är kortare vägar mellan de olika avdelningarna och ”alla känner alla” vilket också bidrar till en enklare process.

Mari Westin tillägger att man i Region Kronoberg främst forskar kring de större cancerformerna eftersom det finns mest patientunderlag där, men att de även samarbetar med de större universitetssjukhusen.

– Vi kan till exempel remittera patienter med ovanligare cancerformer till Lund och Malmö för att de ska kunna ingå i en viss studie som vi är för små för att hålla i själva.

Stort intresse att forska

Intresset för att forska är stort bland medarbetarna i regionen. Nyligen gjordes en enkät där 78 personer svarade att de ville gå en kurs i vetenskaplig metodik, och av dem ville cirka 50 bli doktorander. För att marknadsföra möjligheterna till forskning bjuder Forskningsenheten löpande in till luncher, seminarier och temadagar för att inspirera verksamhetscheferna och annan personal.

– Vi är även aktiva genom att informera om vår verksamhet för politikerna på regionstyrelsens möten och i ledningsgrupper på olika nivåer, säger Carina Elmqvist.

För Mari Westin och Amanda Ekelund har arbetet med forskning inneburit en utveckling i deras yrkesroller och de uppmuntrar alla som är sugna på att börja forska att gå vidare. Eller som Amanda uttrycker det:

– Var inte rädda att dra i gång forskning bara för att ni är ett mindre sjukhus, för det ger så mycket tillbaka, både till personalen och patienterna. Så det är bara att våga!

Text: Karin Cedronius