Årets processledare i syd vill stärka samarbetet mellan bild- och funktionsverksamheterna och de kliniska specialiteterna

Stort grattis till utmärkelsen ”Årets processledare”! Berätta lite om dig själv och din bakgrund.

Jag är läkare på Bild och funktion vid Skånes universitetssjukhus och professor i klinisk fysiologi vid Lunds universitet. Mitt arbete är väldigt varierat. Kliniskt arbetar jag bland annat med PET-DT-undersökningar och deltar i multidisciplinära konferenser där nuklearmedicinska bilder diskuteras som del av patienternas utredning och behandling. Jag är också engagerad i ett par nationella vårdprogram, handleder doktorander och medverkar i två större forskningsprojekt inom cancer: SPRINTR, som drivs från Umeå, och PREMIO-COLLAB, som drivs från Odense. Utöver det är uppdraget som regional patientprocessledare, RPPL, en viktig och meningsfull del av mitt arbete. Jag bor i Lomma med min man och våra två barn.

Vad hoppas du ligger till största grund för din nominering och ditt pris?

Det är en bra fråga. Jag hoppas att det är mitt engagemang för samarbete och förbättringar som har märkts. I min roll som RPPL för bild- och funktionsmedicin vill jag bidra till att stärka samarbetet mellan bild- och funktionsverksamheterna och de kliniska specialiteterna i Södra sjukvårdsregionen.

Nästan alla patienter som får en cancerdiagnos genomgår en eller flera undersökningar hos oss. Det gör bild- och funktionsmedicin till en viktig del av de flesta cancerprocesser. Jag trivs i rollen att vara en länk mellan bild- och funktionsmedicin och de kliniker som remitterar patienter till oss.

För mig handlar uppdraget mycket om att hålla fokus på det som skapar nytta för patienterna: tydliga flöden, god kommunikation, rätt undersökning i rätt tid och gemensamma lösningar när något behöver förbättras.

Vad betyder processledarens roll i cancervården?

Processledarens roll är viktig för att hålla ihop cancervårdens olika delar. Cancervården involverar ofta många verksamheter. Då behövs personer som kan se helheten och bidra till att olika delar av vården arbetar åt samma håll.

Som processledare kan man vara med och driva förbättringar och underlätta samarbete över verksamhets- och regiongränser. Rollen handlar inte om att ensam bestämma eller genomföra alla förändringar, utan om att bidra till gemensam riktning, synliggöra behov och skapa förutsättningar för förbättringar. För att lyckas krävs ett nära samarbete med verksamheterna, eftersom många beslut och prioriteringar behöver göras av chefer.

För mig är det särskilt viktigt att bild- och funktionsmedicin finns med i det processarbetet. Våra undersökningar har ofta stor betydelse för diagnos, stadieindelning, behandlingsval och uppföljning. Om den delen av kedjan fungerar bra kan det göra stor skillnad för hela patientprocessen.

Vad hoppas du få mer tid för, eller möjlighet att utveckla härnäst i arbetet?

Jag hoppas att vi snart kan utöka arbetet med direktöverföring från vissa bild- och funktionsundersökningar till nationella kvalitetsregister. I dag saknas mycket av den information som våra undersökningar bidrar med i registren, trots att den ofta är central för både diagnostik och behandling. Om vi kan utveckla strukturerade svar, precis som man gjort för till exempel MR prostata och PSMA-PET/DT, finns goda möjligheter att koppla information från bild- och funktionsmedicin till kvalitetsregister och överföra den automatiskt. Det skulle kunna minska dubbelarbete, höja datakvaliteten och ge bättre underlag för uppföljning, forskning och förbättringsarbete.

Ett annat viktigt utvecklingsområde är arbetet med ett nationellt kodverk inom bild- och funktionsmedicin. Ett sådant arbete har nyligen påbörjats, och jag ser framför mig att jag kommer att kunna bidra till att förankra och utveckla det arbetet i Södra sjukvårdsregionen. Ett gemensamt kodverk är en viktig grund för bättre möjligheter att jämföra och följa upp vården nationellt.