Behandling vid analcancer koncentreras
Alla landsting och regioner har beslutat att följa RCC:s rekommendation att koncentrera ytterligare behandlingar inom cancervården till färre ställen i landet. En av de åtgärder som ska koncentreras är radiokemoterapi med botande syfte vid analcancer.
Strålning av analcancer, som hittills utförts vid många strålningsenheter i landet, ska nu centraliseras till fyra enheter, däribland Norrlands Universitetssjukhus (Nus) i Umeå.
För norr innebär detta en fördubbling av antalet som årligen behandlas med radiokemoterapi vid analcancer – från 12 till omkring 25 patienter.
– Det är viktigt att vi får vara ett nationellt centrum i något; man lär sig något av det, säger Elisabet O Karlsson, verksamhetschef för Cancercentrum vid Nus.
Hon blev egentligen inte förvånad över att norra regionen får ett av fyra centrum. Nus har lång erfarenhet av behandlingen, har deltagit i många kliniska studier och har en väl fungerande vårdkedja. Det är både strålbehandling och kemoterapi som kommer i fråga, samtidigt som man ska samverka med kirurgen.
– Detta är ett område som vi kan. Det finns ju också någon form av spridning av behandlingar inom de olika diagnosområdena över landet. Allt kan inte koncentreras på ett och samma ställe, säger Elisabet O Karlsson.
Norra regionen har rutin
I norra regionen finns en vana att samarbeta, för att få ett bra flöde av patienter. Då är det inte så stor skillnad om patienterna kommer för behandling, från en annan landsdel. Det är samma procedur som gäller.
Patienterna diagnostiseras på sitt hemortssjukhus. De opereras eller utreds för analcancer. Sedan hålls en multidisciplinär konferens (MDK) som är startskottet för att Nus ska kunna börja planera för ett mottagningsbesök. Vid MDK enas professionen om vilken som är den bästa behandling för patienten utifrån rådande evidens och patientens tillstånd, men det är alltid patienten som bestämmer om han eller hon vill genomgå den föreslagna behandlingen..
– Utmaningen blir upprätthålla rutiner och allteftersom skapa nya arbetssätt kring alla de patienter, från olika delar av Sverige, som ska tas upp i en MDK, säger Elisabet O Karlsson.
Det måste finnas rutiner för att kommunicera, fatta beslut och ta del av olika undersökningsresultat. Detta gäller oavsett om vi i norr ska ta emot eller skicka patienter till någon annan enhet i landet.
När de sedan har fått sin strålnings- och cytostatikabehandling är det meningen att patienterna ska tillbaka till sitt hemortssjukhus för vidare kontroller och uppföljning.
Både för- och nackdelar med centralisering
Vad är då tanken med att standardisera och centralisera verksamhet till ett litet antal platser i landet? Elisabet O Karlsson menar att stora volymer av patienter skapar en större kunskapsmassa. Sjukvården får ett bättre underlag för att göra kliniska studier och hitta olika standarder.
Mycket nivåstrukturering har redan genomförts i norra regionen, framför allt inom kirurgin. Nu sker det också på nationell nivå, men verksamhetschefen vid cancercentrum menar att det kan finnas en smärtgräns för hur långt man kan gå.
– Det finns andra parametrar och värden som kan väga lika tungt som antalet patienter. Välmående patienter går bra att flytta för olika behandlingar, men riktigt sjuka patienter, ska de också flyttas? frågar hon sig.
Elisabet tycker det viktigt att vara ödmjuk inför att utvärdera och omvärdera verksamheten. Blev det som vi hade tänkt?
Sannolikt är inte alla pusselbitar på plats från början men beslutet är fattat och norra regionen har påbörjat uppdraget att vara ett av fyra nationella centrum för radiokemoterapi vid analcancer.