Framtida behov av PET-CT har utretts
Idag finns en utrustning för PET-CT vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Den används för att undersöka patienter från hela norra regionen. Under hösten 2016 utreddes det framtida behovet av PET-CT i regionen, på uppdrag av Norrlandstingens regionförbund. Extern utredare var Lars Holmberg, överläkare och professor i Uppsala.
PET är en förkortning av PositronEmissionsTomografi, en avbildningsteknik som vid undersökningar kan kombineras med skiktröntgen. PET har enormt hög känslighet och PET/CT ger tillsammans en större precision, främst för att se lokalisation och spridning av tumörvävnad.
Resultatet av utredningen redovisades och diskuterades vid en workshop i Umeå den 17 januari, med många deltagare från hela norra regionen.
Lars Holmberg (bilden) underströk att utredningen inte kommer med ett färdigt förslag utan ska ses som ett underlag för vidare diskussioner och senare beslut.
Bland annat genom intervjuer med profession och patientföreträdare har utredaren kommit fram till ett antal överväganden som behöver göras.
Behovet ökar
Respondenterna var eniga om att det just nu inte råder någon kapacitetsbrist på PET-CT i regionen och fördröjningar i patientflödet beror ofta på långsam remisshantering.
Efterfrågan på undersökningar med PET-CT blir dock allt större. Nationellt har behovet av PET-CT ökat med 15–20 procent årligen och norra regionen bör planera för en liknande ökning.
– I det långa perspektivet behöver behovet av PET-CT analyseras kontinuerligt, inte minst med tanke på kompetensförsörjningen och de långa avstånden i norra regionen, säger Lars Holmberg.
PET-CT – så går det till:
- Ett radioaktivt märkt spårämne injiceras i patienten och tas upp i vävnaderna.
- Olika ämnen, t.ex. socker, kan användas som bärare av den radioaktiva märkningen, som i samtliga fall måste ge positronstrålning för att kunna användas.
- Radioaktiviteten kan lokaliseras med hjälp av PET-detektorn kombinerad med en röntgenundersökning, som ger en god bild av de anatomiska förhållandena.
- Sockret tas upp i större utsträckning i vävnader som har en sjukligt hög ämnesomsättning, såsom tumörvävnad eller vävnader som är inflammerade eller infekterade.