Gällande vårdprogram tumörer i hjärna och ryggmärg

Fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2016-12-14

Sammanfattning

Detta vårdprogram beskriver handhavandet av patienter med den vanligaste typen av elakartade tumörer i centrala nervsystemet, gliom. Idag finns ingen botande behandling för gliom, men de behandlingar som finns tillgängliga är betydelsefulla för överlevnad och livskvalitet. Patienter med lågmaligna gliom har ofta en mycket lång överlevnad, medan högmaligna gliom har en allvarligare prognos.

Här följer en kort sammanfattning av de viktigaste slutsatserna och rekommendationerna:

Alarmsymtom: Det är viktigt att öka medvetenheten bland allmänhet och sjukvårdspersonal om symtom som kan tyda på hjärntumör. Följande symtom bör föranleda snabb utredning: förstagångs epileptiskt anfall, neurologiskt bortfall/personlighetsförändring/kognitiv påverkan som progredierar över dagar–veckor, ny eller markant förändrad huvudvärk, CT eller MR som visar misstanke om primär hjärntumör

Handläggning: gliom kräver snabb handläggning och behandling, då högmaligna gliom kan tillväxa mycket snabbt. Handläggningen sker enligt standardiserat vårdförlopp.

Multidisciplinär konferens (MDK): Alla patienter med gliom ska diskuteras på postoperativ MDK för att lägga upp planen för postoperativ uppföljning, behandling och eventuell inklusion i kliniska studier.

Omvårdnad och rehabilitering: Hjärntumör är en diagnos som drabbar patient och närstående hårt, både fysiskt och psykosocialt. Alla patienter bör erbjudas en namngiven kontaktsjuksköterska, och individuell, skriftlig vård- och rehabiliteringsplan bör upprättas. Rehabilitering under hela sjukdomsförloppet är av grundläggande vikt för patientens livskvalitet. Det är viktigt att närstående erbjuds adekvat stöd.

Symtombehandling: Hjärntumörers symtom kräver ofta kortisonbehandling och vårdprogrammet innehåller riktlinjer för användande, dosering och hantering av komplikationer. Epilepsi, tromboembolisk sjukdom och fatigue är andra symtom som är vanliga och behandlingsrekommendationer ges, liksom riktlinjer för körkort och vapentillstånd.

Utredning: MR är grunden för den radiologiska utredningen och postoperativ MR efter tumörresektion bör göras. Provtagning från tumören för histologisk och molekylärbiologisk analys (enligt WHO-klassifikationen) bör föreligga som grund för beslut om postoperativ behandling.

Primär- och återfallsbehandling: Tumörresektion bör göras, så makroskopiskt radikal som möjligt, om det är möjligt utan att man åsamkar patienten permanenta neurologiska skador. Vid lågmaligna gliom (grad II) ges omedelbar postoperativ behandling med strålbehandling och/eller cytostatika om riskfaktorer för snabb tumörprogress finns. Vid högmaligna gliom (grad III–IV) ges postoperativ behandling med strålbehandling och/eller cytostatika till alla patienter som bedöms kunna tolerera denna behandling. Vid progress eller återfall bör patienten på nytt diskuteras på MDK för ställningstagande till förnyad operation, cytostatikabehandling eller strålbehandling.

Kvalitetsregistrering: Hjärntumörer registreras i Hjärntumörregistret.