Gällande vårdförlopp bröstcancer

Fastställt av SKLs beslutsgrupp 2015-12-21

Om vårdförloppet

Om bröstcancer

Det standardiserade vårdförloppet omfattar diagnoserna ICD: Z85.03, C50.9.

År 2013 registrerades 9 174 bröstcancerdiagnoser och 1 480 kvinnor avled i sjukdomen. Sjukligheten bland män är mycket låg och 2012 registrerades endast 43 fall bland män.

Insjuknandet i bröstcancer har ökat kraftigt under de senaste 50 åren. Incidensen har ökat mest i åldrarna 50–59 år och 60–69 år, men en måttlig ökning ses också i alla övriga åldersgrupper. Tidigare var insjuknandet högst bland de äldsta kvinnorna medan det nu är gruppen 60–69 år som har den högsta incidensen.

Överlevnaden blir allt bättre. 5-årsöverlevnaden är cirka 90 % och 10-årsöverlevnaden är drygt 80 %. Cirka 90 000 personer lever med bröstcancer, som nydiagnostiserade, botade eller med återfall. 

 

Läs mer i vårdprogrammet:

1.1 Vårdprogrammets giltighetsområde

3 Epidemiologi

4 Naturalhistoria och orsak

Flödesschema för vårdförloppet

Arbetsgrupp

Jonas Bergh
Ordförande, professor, onkolog
Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet, Stockholm

 

Johan Ahlgren 
Docent, onkolog 
Universitetssjukhuset, Örebro 

 

Anne Andersson 
Med.dr, onkolog 
Norrlands universitetssjukhus, Umeå 

 

Edward Azavedo 
Docent, radiolog 
Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm 

 

Elizabeth Bergsten Nordström 
Patientföreträdare, ordförande 
Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, Sundbyberg 

 

Tina Bondesson 
Chefssjuksköterska 
Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm, processledare RCC Stockholm Gotland 

 

Yvonne Brandberg 
Professor, psykolog 
Karolinska institutet, Stockholm

 

Zakaria Einbeigi 
Med.dr, onkolog 

Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, RCC Väst

 

Mårten Fernö 
Professor 
Lunds universitet, Lund 

 

Tommy Fornander 
Docent, onkolog 
Södersjukhuset, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm 

 

Irma Fredriksson 
Med.dr, kirurg 
Karolinska universitetssjukhuset, Solna

 

Jan Frisell 
Professor, kirurg 
Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm

 

Anna-Lotta Hallbeck 
Med.dr, onkolog 
Universitetssjukhuset Linköping

 

Christina Hedin 
Universitetssjukhuset Linköping, RCC Sydöst 

 

Håkan Jonsson 
Docent, statistiker 
Norrlands universitetssjukhus, Umeå 

 

Karin Leifland 
Med.dr, radiolog 
Södersjukhuset, Stockholm 

 

Barbro Linderholm 
Docent, onkolog 
Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

 

Henrik Lindman 
Docent, onkolog 
Akademiska sjukhuset, Uppsala 

 

Niklas Loman 
Med.dr, onkolog 
Skånes universitetssjukhus, Lund 

 

Lars Löfgren 
Med.dr, kirurg 
Capio S:t Göran, Stockholm 

 

Maria Mani 
Med.dr, plastikkirurg 
Akademiska sjukhuset, Uppsala

 

Roger Olofsson Bagge 
Med.dr, kirurg 
Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, RCC Väst 

 

Lisa Rydén 
Docent, kirurg 
Skånes universitetssjukhus, Lund 

 

Maria Sandberg 
Sjuksköterska, kontaktsjuksköterska 
RCC Norr 

 

Malin Sund 
Professor, kirurg 
Norrlands universitetssjukhus, Umeå 

 

Marie Sundqvist 
Med.dr, kirurg 
Länssjukhuset, Kalmar 

 

Tibor Tot 
Docent, med.dr, patolog 
Falu lasarett, Falun

Generellt om standardiserade vårdförlopp

Beskrivningens syfte och målgrupp

Syftet med standardiserade vårdförlopp är att cancerpatienter ska få en välorganiserad, helhetsorienterad professionell vård utan onödig väntetid oavsett var i landet de söker vård. Det innebär att samtliga steg i processen och samtliga ledtider är beräknade utifrån vad som är värdeskapande tid ur patientens perspektiv, alltså hur många dagar som krävs för att genomföra optimal handläggning och medicinsk behandling, men utan hänsyn till nuvarande organisation och arbetssätt. Vid implementering ansvarar respektive landsting för att skapa en organisation och resurser som möjliggör genomförande. 

Nationellt vårdprogram

Det standardiserade vårdförloppet gäller för vuxna patienter. Det bygger på det nationella vårdprogrammet som fastställts av Regionala cancercentrum i samverkan. I vårdprogrammet finns beskrivningar och rekommendationer för vårdförloppets delprocesser samt hänvisningar till vetenskapligt underlag. Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet.

Se även de nationella vårdprogrammen för rehabilitering respektive palliativ vård, för underlag till rekommendationer på dessa områden.

Inklusion i standardiserat vårdförlopp

"Välgrundad misstanke" ska i detta sammanhang tolkas som kriterier för utredning enligt standardiserat vårdförlopp. Vid välgrundad misstanke ska patienten remitteras till en utredning enligt det standardiserade vårdförloppet. Varje landsting ansvarar för att tydliggöra hur remissgången ska gå till.

Det kan finnas tillfällen då man trots att kriterierna är uppfyllda inte bör remittera patienten, t.ex. om patienten inte önskar att bli utredd i standardiserat vårdförlopp eller om patienten har betydande samsjuklighet som gör att hen inte klarar av utredning.

Även när kriterierna för välgrundad misstanke inte är uppfyllda kan en diagnos misstänkas. Patienten ska då remitteras till utredning enligt ordinarie remissrutiner.

Målet är att så många som möjligt av de patienter som har fått diagnos ska ha utretts enligt det standardiserade vårdförloppet. Framtida utvärderingar av ”välgrundad misstanke” kommer att kunna leda till en justering av definitionen för att inkludera så många som möjligt utan att utreda patienter i onödan.

Av de utredningar som startas vid välgrundad misstanke kommer många att resultera i att cancermisstanken avskrivs och vårdförloppet avslutas. De patienter som har fortsatt behov av utredning för en annan sjukdom ska tas om hand av den enhet som inlett utredningen eller remitteras till en annan enhet som är bättre lämpad.    

Utredningsförloppet

I vissa fall kommer patienter att ha genomgått vissa undersökningar när utredningsförloppet inleds. Det innebär att man i de fallen inte behöver upprepa en adekvat genomförd undersökning. 

Inklusion i kliniska studier

Patienter bör erbjudas plats i kliniska studier när sådana finns. Om studierna påverkar ledtiderna finns möjlighet att markera detta som en avvikelse i samband med att ledtiderna rapporteras. 

Ledtider

Hos vissa av patienterna finns samsjuklighet eller andra faktorer som kräver stabiliserande åtgärder eller individualiserad utredning inför behandlingsbeslut, vilket kan innebära längre tid till start av första behandling. Det är överordnat att patienterna får en god vård även om det innebär längre ledtider.

Den enskilda patienten kan också tacka nej till ett erbjudet utrednings- eller behandlingsdatum av personliga skäl, vilket leder till längre ledtider.

När särskilda skäl finns bör detta noteras i journalen.

Koordinatorsfunktion

Syftet med koordinatorsfunktionen är att säkra kontinuitet i vårdförloppet och undvika onödig väntetid. Hur funktionen ska bemannas och organiseras beslutas och utvecklas lokalt, anpassat till de lokala förhållandena. Koordinatorsfunktionen behöver inte bemannas av samma person under hela förloppet.

Det ska finnas förbokade tider för undersökningar och behandlingar som koordinatorsfunktionen använder för att boka in patienten i hela vårdförloppet.

Samarbete över landstingsgränser

För att vården ska vara sammanhållen och utan onödiga väntetider för patienten kommer införandet av standardiserade vårdförlopp att ställa stora krav på samarbete mellan landsting. Vid införandet bör man tidigt identifiera de delar av vårdförloppet som kräver samverkan med andra landsting. Angående kvalitetskrav och behov av kringresurser, se aktuellt vårdprogram under rubriken Underlag för nivåstrukturering.

Enligt patientlagen som gäller från januari 2015 har patienten rätt att få öppenvård i valfritt landsting.